REKORD!!!

Gick och la mig igår runt halv elva, döm om min förvåning då jag vaknade ensam i sängen & klockan var tjugo över sju!! REKORD!!
Känner mig utvilad.. ;)

Idag skall jag åka till kenneln som tar hand om vår hund, pga det som hänt kan jag inte ha en hund, vill inte tvinga in en sådan stor hund "Leonberger" i en liten lägenhet.
Skall dit och lämna stamtavlan och lite andra papper, tydligen så skall det komma några idag för att titta & eventuellt köpa henne, hoppas att det är en bra familj.

Fan vad jag saknar lilla Leia, sov med henne i 2 veckor, var med henne ja typ dygnet runt i 3, innan jag blev tvingad att lämna bort henne.
Gick inte att ta hand om henne (9veckor valp), barnen och hushållet, medan X låg på hospitalet.
Hundar är väldigt speciella och har en enorm förmåga att uppfatta känslor.
Ta lilla Leia som ett exempel.
En liten valp som älskade att busa, så fort man närmade sig henne ville hon leka, naggas/bitas mm, det gick inte att bara klappa henne, utan att hon ville leka. MAO var det full rulle på henne hela tiden.
Men då X:et åkte in på sjukan och jag blev ledsen, kände Leia av det direkt och blev lugn, hon kom fram la sitt huvud mot mitt och tröstade.
En sån skön känsla det var, hon den lilla valpen på 12 veckor som annars var full av liv och bus, var nu helt plötsligt den som tröstade mig i min sorg.
Fatta att det högg som en kniv i mitt hjärta den dagen då jag insåg att jag inte kunde ta hand om henne, dock trodde jag då att det var tillfälligt, men så blev ju inte fallet, hade ju ingen aning om vad som skulle avslöjas en månad senare.

Just nu känns dagen ok, men det finns ju viss risk att det rasar igen då jag kommer fram till kenneln.