Ahh, va sköööönt.I några sekunder precis då jag vaknar är allt tillbaka som vanligt igen, allt är bra, men i samma takt som sömnen lämnar kroppen så flyttar mörkret in & man är tillbaka i den surrealistiska sagan igen, tillbaka som gisslan i en verklighet som bara gör ont. Illamåendet är tillbaka, ångesten ökar lavinartat inom mig, känns som att paniken inte är långt borta nu, som sagt orkar inte mycket längre, men samtidigt så vet jag att morgnarna är värst, brukar ju ordna upp sig med känslorna ju längre dagen går. En positiv sak i det hela är att vintern verkar lämna landskapet, kanske kan det snart bli vår, men det kanske bara blir värre, det är ju då som kärleken brukar spritta i kroppen, då man lyser upp lite extra & vill uttrycka sina känslor extra mycket. Men för mig finns det ingen, iaf inte då. Nej vafan nu hamnar jag i den där negativa spiralen igen, får sluta upp med det, skall försöka tänka lite positivt och leva upp istället för att falla djupare.
Hmm verkar som att klockan fyra syndromet är tillbaka igen, hoppas iofs att det bara var en engångsförteelse. Har gått upp sitter framför datorn, brasan sprakar och OS hockey'n är på tv:n., fan hoppas att Slovakerna plockar Canada. Vet inte riktigt vad jag skall göra idag, kanske blir det bio med tjejerna, eller så blir det till att vara hemma och slacka. Men om jag stannar hemma så kommer jag snart att krypa på väggarna, ploppa i mig några Sobril för att att inte falla för djupt, nej jag måsta göra något. Kanske ta mig till simhallen och köra ett gäng längder, snackade med polaren igår & han var sugen på att simma, fan tror att jag skall göra det. Är ju så sjukt skönt efteråt, samtidigt under tiden man simmar så kopplas allt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar