Kanske kan muntra upp.

- video 1
- video 2

Skål!

Skål på er där ute, tar nu mitt första glas röda på mycket länge, det känner jag mig värd!

Till dig Benu, skål och hoppas att din fest blir lyckad!

Min nya hobby: Couplespotting.

Sitter i bilen i en svensk småstad, väntar på att x:et skall komma. Ser människor gå förbi hand i hand, lyckligt ovetande om vad som kommer att hända, är ju mer än 50% av alla äktenskap som går åt helvete, sedan skall vi inte glömma alla dom som inte ens tar sig så långt. Min nya hobby är nu att sittandes i bilen tyst för mig själv säga, synd men det kommer inte att hålla till varannat lyckligt par som passerar bilen.

Här kommer ett: kommer inte att hålla det ser man med ens, dom är alldeles för lyckliga.

Ett år äldre, ett år man helst vill glömma.

Frukost på sängen och fina smycken, "Ett halsband med ett matchande armband", av mina tjejer, det fick jag.
Sådant gör mig glad och lycklig.

Sedan att solen lyser och det är klarblå himmel & gnistrande snöklädda slätter, gör ju inte direkt saken sämre, en riktigt bra start på denna dag..

Tack..

Tvivel & sånt, eller är det kanske så! & en släng av dåligt samvete!

Dagen har gått som på räls, den har liksom bara flutit på, är ledig på fredagarna & mitt X jobbar, så barnen är hemma med mig. Mysigt, men oxå väldigt jobbigt, vanligtvis skulle jag inte känt den jobbiga biten, men nu känns det som att jag inte räcker till, som att jag inte kan fungera till 100% & vara den pappa som dom behöver, som jag sa innan, det går liksom på räls.

Jag vet att det är situationen som jag befinner mig i som stryper & dövar mitt vanliga jag, som gör att jag inte orkar, räcker till eller kan vara där hela tiden. Samtidigt som jag vet det är det heller ingen ursäkt, fan måste ju klara av det, måste ju känna glädje och upprymdhet då jag är med mina tjejer, eller?!

Resten utav livet går ju upp och ner, kan det då inte vara samma sak med relationen till sina barn? Är det alltid roligt, gulligt, mysigt och allt det där som man matas med hela tiden från omgivningen, media, filmer, böcker ja - "you name it!".
Fan så är det ju med allt, det är bara den bra och fina sidan som visas upp, så här skall det vara för så är det hos alla andra, fasaden är putsad men innanför är det trasiga tapeter, mat på golven och feta högar med tvätt och annan smuts.

Nej det kan inte vara så att det är roligt, lätt och underbart hela tiden. Speciellt inte nu, då jag har fullt upp med mina egna problem, fan min värld har precis flyttats från sin axel, ryckts upp från sina rötter och slängts på elden, nu flammar jag upp i lågor och förvandlas till tjock brandrök, - "ehh vafan flummar jag in i nu, tillbaks till ämnet. ", det jag ville ha sagt är att jag vet varken fram, bak, ut eller in just nu, hur skall jag då kunna fungera till 100%, fan jag bara hoppas att det jag gör duger, att dom stunder då jag faktiskt håller mig ovanför ytan, att jag då är världens bästa pappa, för det är ju mina intentioner, älskar ju dom där små skitarna, dom är ju mitt allt.

Tidigare har jag i stort sätt aldrig tvivlat på mig själv, har aldrig känt att jag inte räcker till eller inte duger. Har alltid haft en stark känsla av stolthet och självsäkerhet, men nu är allt det där som bortblåst, iaf långa stunder av mitt dygn. Det gör ju att man har börjat tvivla, inte bara då det gäller min roll som pappa, utan oxå i mitt arbete, socialt och som människa. Fan vem är jag egentligen, den bilden som jag hade om mig själv och min relation, var/är den sann?!

Sedan är det ju det där med samvetet, det pyr liksom hela tiden, fan jag är kass!

4 med egen iPhone

Hade en som låg och skräpade, tog bort allt i den "inklusive SIM", installerade Skype och ett gäng barnspel.
Just nu är hon världens gladaste fyraåring, nu behöver hon inte låna pappas hela tiden plus att hon kan ringa till mig när hon vill. ;)

Klantarslet slog till!

Just det ja, hade precis glömt bort då det dök upp i huvudet på mig igen. Skulle bara åka till affären lite snabbt igår kväll för att säkerställa dagens frukost. Då jag kom hem, till saken hör att vi bor ju typ mitt i Sibirien, så in i helvete mycket snö, iaf var tvungen att backa in på vår parkeringsplan framför huset. Såg inte att stod en sparkjävel & vipps hade jag backat in iden, medarna fastnade under däcken och handtaget åkte rätt in i lyktan bak. Fan bra jobbat!

Man blir ju lack & jag som hade tänkt att kunna sälja skiten, nu måste jag laga den först, fan det suger.

Samma tid som igår vid den här tiden.

Förlust av en verklighet, lämnad ensam till en ny.

Ytliga kontakter är bra och sköna, man kan aldrig bli bränd lämnad eller sårad.

Rattmuffar är något av det fulaste jag vet, men samtidigt också jävligt sköna. Jobbigt val, snyggt eller bekvämt?!

Att vara förkyld är aldrig skönt, förutom den enda gången då febertoppen kommer och man får frossa, då skakningarna når sin kulmen & man börjar kunna slappna av, då är det riktigt skönt.

Vet inte vad det är, men jag vaknar fan fortfarande samma tid & det är alldeles för tidigt!!

Just nu, lite om då och framtid.

Idag då jag kom hem blev det körigt, mitt X och jag har ju inte pratat med varandra på snart 2 veckor, iaf inte mer än sådant som vi måste prata om för att rent praktiskt fungera. Men idag då jag kom hem så hade hon och hennes mamma gjort i ordning papper för bodelning, inte nog med det, dom hade gått igenom ekonomin & mitt X hade mage att fråga hur vi skulle göra med hennes lån till sin mamma som hon tog då vi köpte vår första gemensamma lägenhet. Vad fan tror hon, hon får väl betala tillbaka, inte fan skall jag sticka till pengar även där.
Iaf, jag fick panik, det var ju inte riktigt det här jag hade menat då vi skulle prata, eller jo till en viss del, men inte fan genom att få det slängt över sig i förbifarten typ;
- Hej, förresten skriv på här, har fixat till bodelningen idag, bra va!

Nej ingen bra start på kvällen, nu ligger hon med tjejerna och som vanligt kommer hon inte att ta sig ur rummet, blir inget mer snack idag heller.

Nu är jag återigen så där tom, helt likgiltig inför vad som komma skall, känns ingen bra, vill känna, fast ändå är det lite skönt, liksom en timeout från allt det jobbiga. Hoppas bara att ångesten kan hålla sig borta, i morgon är jag iaf ensam med mina tjejer, skall funta ut något kul att göra tillsammans med dom. Synd att jag är så jävla förkyld, ta sig till en badhall hade varit kul, vet att dom älskar det. Iofs, mysa i soffan, pyssla och läsa böcker funkar bra det med, vi får se, beror lite på min dagsform.

Nu är det nervöst!

Spännande, var och låste upp min nya iPhone 3gs hos Telia för precis en vecka sedan, nu kör jag en restore på den, för att sedan kunna köra mitt tele2 abonnemang utan att köra jailbreak & basebandupplåsning Saken är den att med det nya os:et 3.1.3 så funkar det INTE att jailbreaka, mao om Telias upplåsning ännu inte är aktiv, då sitter jag där utan mobil.

Nu är det nervöst vill jag lova, & jag som har beredskap och allt!
Det måste fungera!!

Trevlig helg!

Datorn nedpackad, nu är det helg. Har beredskap, håller tummarna för att det blir jobb.

Nu ner till bilen och sedan hem till, ja just det, vadå?

Fan ta den röda näsan.!

Fan ta den här jävla förkylningen, jag vet nu vad felet är, jag har ju inte sprungit min dagliga mil, (på 2 dagar), det som normalt förlöser mig från min morgonångest har inte blivit av.
Allt pga en röd jävla näsa.

Nu är det helg igen, då vet man ju vad som händer, en djupdykning rätt ner i jävla ångestland. Bara att hålla ut, snart är det ju måndag igen, får verkligen hoppas att den jävla näsan inte är lika röd då. Vill tillbaka till träningen, saknar den, min bästa vän just nu, den som gör mig bra.

Saknad

Saknaden sköljer över mig, tidvis känns det ok, men den ligger där och lurpassar. Just nu känns det hopplöst, just nu känns det ingenting. Vill krypa in helt under mössan, försvinna in och inte synas. Stunder som just denna hade jag inte med i min kalkyl, fanns inte, men nu är dom där, verkliga påtvingade och oroväckande nära. Det handlar inte längre om dig, den ridån har redan gått ner, nu handlar det om mig, om det som finns inom, runt och framför mig. Just delen "framför", känner jag en stor olust inför, likt ett löv skakar jag inför tanken att plocka ner mina saker och lämna nuet bakom mig, för en framtid som jag inte vart den bär. Rädd att förbli ensam, rädd att aldrig mer kunna dela en ocensurerad verklighet med en annan människa igen, någon att släppa in hela vägen.

Nu är jag tillbaka i det där dimmiga landskapet, tät och omslingrande trycker den ner mig allt djupare, fan nu måste jag nog sluta skriva.

Inte bortglömd.

Dom kom ihåg, fick semla idag till mötet. Fin tradition det där, saknade bara sången.
Tack skall ni ha.

En liten seger.

Idag, blir en bra dag.

Vaknade med ett ryck i ungarnas säng, kollade på klockan. DEN VISADE 06:05, fan va bra, nu har jag sovit lite längre, känns som en seger.

En helt annan sak:
En kollega till mig har fått en spricka i sin iPhone, i glaset. Nu sitter han och surfar hur han skall kunna byta detta själv. Aj aj aj, sa till honom, lägg dom extra 600:- på att en professionell gör det. Gör det inte själv, annars har du snart ingen iPhone mer. Allt han håller i går ju sönder, att han skall skruva upp och plocka isär hela telefonen för att byta ett glas, tror inte på det! Sorry..

Stanna upp, känna och leva.

Fick denna i ett mail idag från en kollega, fann den ganska intressant, lägger ut den här, så att ni oxå kan se..

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg.
Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag
omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in.
Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst.
Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker.
Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston,
biljetterna kostade i genomsnitt 120 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan:
Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten?

En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…

Eller en helt annan slutsats:
Han kanske inte är så bra..

Mamma, ungarna och lite annat flum.

Jävla skum dag idag, var hos min samtalscoach & då pratade vi om ursäkter och förlåtande, då hon vet om min uppväxt så frågade hon om jag gett min förlåtelse till mamma. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara, har ju aldrig sagt det till henne, men någonstans därinne så har jag nog tänkt det. Men det var inte det jag skulle flumma in på, det konstiga var att då jag var på väg hem så plingade det till i telefonen, fick ett mail från just min mamma, där hon ber om min förlåtelse.

Skumt som fan varför kom det just idag, samma dag som jag pratat om just det med min coach, jag har aldrig pratat om det tidigare, det var första gången någonsin och då precis på samma dag får jag ett sådant mail ifrån min mamma, jävla jobbigt fan vet inte om jag orkar att hantera detta nu, är ju redan inne i en kris, behöver liksom komma ur den innan jag kan göra upp med en annan del utav mitt förflutna.

Det blev ett jobbigt mail att skriva, det drog igång en massa känslor i mig, kunde liksom inte hålla emot längre, jag ville ju bara komma hem, mysa med tjejerna och slacka i soffan. Nu fick jag istället brottas med detta, sedan att mitt X kör sent pass gör ju inte saken heller direkt lättare, vill ju få tid att prata med henne, vi har en massa praktiska saker att reda ut, men vi går ju om varandra hela tiden. Eller hon liksom undviker mig, är ju hemma varje kväll, men ändå ses vi aldrig. Ja ja det blir nog bra det med, vad är det hon brukar säga; Det är ju bara värdsliga ting, det löser sig!, hmm ja det har vi ju sett. NOT!

Fan nu skall jag inte hetsa upp mig igen, ingen ide att bli förbannad, det är ju Sverige vs. Wales på tv4 sport. shit vad intressant, eller inte. Nej det blir att lägga sig i soffan och dra på en go film på projjen och vänta på att tjejerna skall vakna och krypa upp hos mig i soffan. Det är kvalitet, det är mys, 2 stycken sömndruckna ungar som borrar in sig hos mig i soffan, det är något jag verkligen kommer att sakna dom veckorna då jag är själv.

Det har du oxå tagit ifrån mig!

Nu räcker det för idag.

Nej, nu lägger jag ihop locket, tar mitt pick och pack & drar hem till gården.
Shit dagen blev inte så jävlig som jag förväntat mig..

Najs..

Nyfiken gul!

Just nu befinner jag mig i ett tillstånd av sjuk nyfikenhet.

Ha ha, nu knäckte jag gåtan.. ;)

Röd under snoken

Förbannat jobbigt med all snor, som tur är finns det papper, kruxet är bara att mina näsvingar är lika röda som en babianstjärt.

Nu är resan bokad: Österrike here I come!!

Nu är resan bokad och betald, shiiiit va skönt det skall bli. 2 veckor i alplandet, möta våren, åka skidor, hänga med pappsen, dricka bira & äta gott.
Ahh längtar, bara tre veckor kvar..

En parantes:
- Att flyga mig t&r till alplandet kostar 240:- inklusive skatter och avgifter.
- Att flyga min väska kostar 330:-
Sedan tillkommer administrativa avgifter mm, så totalkostnaden blev 830:-, fortfarande jävligt billigt, men va fan från 240:- till 830, det e ju ett ganska bra kliv. Får se till att växla till mig lite Euro mynt så att jag kan pissa på planet, hörde att dom infört myntinkast på toadörren.

Tidigt på jobbet igen, men det ger ju resultat.

Tebax på jobbet:
Detta har jag hunnit åstadkomma fram tills nu:

• Kollat av lådan


• Druckit 2 koppar te


• Läst igenom nättidningarna


• Spanat efter ny kompaktkamera


• Haft ångest över utebliven träning & en släng av den vanliga morgonångesten


• Fixat till ett par saker som inte fungerade

Någon som har ett tips på en bra kompaktkamera, vill ha fet zoom, bra MP och inte vara för stor, är lite intresserad av följande modell:
- Panasonic Lumix DMC-TZ7 , någon som har något att säga om den?
Snart dax för möte, sedan iväg och snacka med coachen, fan skall bli skönt, jobbigt bara att vara förkyld.

Attans, nu börjar det hetta till i huvudet.

Trött, vaknade klockan fyra IGEN, fan får ingen ordning på det där. Känslan jag hade igår om att en förkylning är på intågande är nu mer än en känsla, snorig, ont i halsen och lite lätt förhöjd temperatur.

Till frukost, te & Alvedon, sedan bär det av till jobbet, ingen bra dag idag, känner det på mig, borde kanske stanna hemma, men jag kan ju ändå inte sova & i ensamheten så kommer paniken komma krypande.
Nej jobbet får det bli, isolerar mig framför datorn..

Addition till Wikipedias definition av ensamhet.

Ensamhet är att vara utan mänskligt sällskap eller känna sig utan stöd. - Källa Wikipedia SE

Är vi inte alla ensamma, jag menar i tanken är vi ju alla det, i tanken är det endast oss själva vi kan höra eller känna, det finns ingen annan som kan vara med och dela det. Det vi delar med alla andra är det som i folkmun kallas för verklighet, det är den som skapar våra sociala koder, formar & stöper oss, det är där vi förkroppsligar oss, är gjorda utav kött och blod, det är där relationer mellan individer skapas. Det är också där vi tillsammans eliminerar det som kallas för ensamhet, det gör att vi kan dela med oss av just våra tankar och känslor dock oftast i en censurerad form, men, då och då korsas vår väg med människor som av någon anledning fastnar extra hårt, mellan dessa personer finns det ingen censur, här delas allt, hela vägen, utan hinder.
Plötsligt är man inte ens ensam i tanken, plötsligt finns det något som vet hur du tänker, känner, samtidigt som du tänker, känner det. Fan otroligt, inte ens i tanken är man längre ensam, tills den dagen då det händer något, en förlust, man är ensam igen.

När lampan släcks & dörren stängs, man är ensam både i verklighet & tanke, det är DÅ jag känner mig ensam!

Just nu: En rapport från skrivbordet.

Känner att jag håller på att bli förkyld, fan orkar inte det nu, eller kanske är det bristen på sömn som gör sig påmind. Nja tror att det kan vara en kombination. Jag orkade iaf runt med milen idag med, känns bra i knät igen, gör dock lite ont på morgonen, konstigt, måste nog ligga snett eller något.

På ångest fronten kommer det nu in ett lågtryck, svarta moln bullar upp sig lokalt över hjässan. Med risk för nederbörd på ett par mm, så ta på stövlarna. Till helgen kan vi kanske vänta oss några stunders sken och värme från genomträngande solstrålar, men räkna inte med för mycket. I övrigt är det som vanligt, fötterna ner och huvudet, hm ja, oxå ner.

WulffmorgentHaler: Om man verkligen blev blind av onani.

Klicka för en större bild.

Tester ger mig tvångstankar, måste ta dom.

Vem är du:
Klicka här för att se vilken historisk person du är!

Jag blev:
Ingrid Bergman (1915-82) var en karismatisk skådespelerska med mängder av Oscarsnomineringar. Lärde sig röka under en filminspelning.
Hmm NE har bra och djup information; "Lärde sig röka under en filminspelnning", ja ja kanske kommer man få nytta av det i ett framtida TP battle.

Vafan menar dom, nunna, klickade ju i sekulär i religionsfrågan.

Insnöad!

Fan nu har man kört fast me, stormjäveln har blåst meterstora snödrivor över hela vägen. Insnöad och fast. Hoppas hjälpen kommer snart, annars så hittar väl någon mig in i mitten av april då skiten smälter. Tur att internet har hittat in i telefonerna, så man kan hålla sig sysselsatt, hoppas bara bensinen räcker

Jag har inte beställt väckning, lik förbannat väcks jag 04:00 varje morgon.

Vaken men ändå inte:
Är så jävla trött, för sex månader sedan skulle jag aldrig i helvete kunna tänka mig gå upp ur sängen i detta tillstånd, skulle inte ens vakna om världen föll samman, men nu dom senaste månaderna, hmm sedan i mitten av December, så fungerar jag inte under sömn. Numera befinner jag mig i ett sömnstadie även då jag är vaken, får inte många timmars sömn per natt, det räcker med att jag bara vaknar till lite grann så är ångesten, tankarna och fantasierna där och tar tag i mig & då är det kört!

Fan känns som att man är med i den där filmen "Måndag hela veckan", jag vaknar ju för fan klockan 04:00 vareviga morgon, börjas kännas både uttråkande och förbannat jobbigt. Vill känna mig utvilad igen, men det kommer ju inte att hända. Nej jag får fortsätta som en sömngångare, kul kul, men vad fan skall man göra? Att proppa sig full med sömntabletter hjälper ju föga, visst kan man sova, men vad är det för sömn, plus att dagen efter så är baksmällan värre än med alkohol.

Det blir nog till att spendera ett tag till i flumstadiet, hoppas att en tripp till Österrike kan bota detta tillstånd, är ju fan astrisst att vakna så tidigt, ingen annan är ju vaken, man är ju själv under långa och ångestfyllda timmar.

Vem är du, vem är jag, levande charader!

Vafan kan inte fatta det, fortfarande så jävla surrealistiskt, vad fan vad det som hände, vaknade upp och helt plötsligt var jag inte ens vatten värd. Shit vilken smäll, helvetes sätt att vakna upp på, att man inte fattat något. Ehh vet inte riktigt vad som gör mest ont, att man blev lämnad eller att man inte fattat något. Man har liksom gått runt i sin egna lilla värld och trott att allt är bra, sedan så rycks allt undan och inget var tydligen som det såg ut att vara, inte ens bilden utav mig själv var sig längre lik. Fan började tvivla ordentligt, vad i helvete är jag sjuk eller bara borttappad, har fan inte fattat något, visst var det emellanåt tufft, men vafan 2 små barn, ett nytt hus med massa lån och bara min inkomst & en fru med depressioner, tro fan att det varit tungt.

Men det var inte värt någonting, hon vill inte ens försöka att lappa ihop det, ville först innan otroheten blev känd. men då jag dragit sanningen ur henne, så vart det adios från hennes sida då gäller oss två.
Va fan menas med det?! Då sanningen ligger framme då finns plötsligt inte intresset för en fortsatt relation, enligt henne så finns det ingen som hon byter ut mig med, mannen som var med och lekte otrogen är nämligen oxå gift och har två barn, hmm gift med X:ets polare, han agerade enbart som en katalysator, "Shit vad jag numera hatar det ordet. KATALYSATOR!". Fan du knullade med honom för att du var svag, för att du inte kunde skilja på rätt och fel, ursäkta inte sveket med ordvalet katalysator. Ta tillbaka skiten & stå upp för vad du gjort!

Är sjukt konfunderad, det luktar skumt, det finns något mer som inte har berättats, men hon menar på att allt är framme i ljuset, finns inga dolda agendor, kanske är det så att hon helt enkelt har tröttnat på att bo tillsammans med mig, fan vet, men känner mig jävligt förvirrad och bortfintad.

Men nu är det ju det med känslan om att man lever i en dröm, för det är precis så jag känner det, inget är som det skall vara, fan vet kanske tog jag fel svampar till nyårsmaten, kanske är man kvar i en magisk dimma, fan vet. Just nu stämmer ingenting längre. Kan inte förstå hur hennes huvud fungerar & då jag frågat, kommer det liksom inga direkta svar, iaf inte sådana som ger mig mer klarhet.

Jag tror hon ljuger, jag tror inte hela sanningen är sagd. Det känns konstigt, min magkänsla säger det & sist den sa så visade den sig vara korrekt. Varför skall det vara så jävla svårt att säga hela sanningen, varför drar man på det, förr eller senare kommer det ju ändå fram, i detta fallet kan ju resultatet inte bli så mycket värre. Förutom för mig, fram tills dess att jag vet hela sanningen så kommer ju min fantasi att fylla dom luckor som saknas och dom pusselbitar som sågats snett för att passa.

Vafan hur svårt skall det vara?!

Tur att jag inte hann köpa en iPhone till min fru

Eller kanske skulle det varit bättre, kanske skulle jag levt i okunskap och fortfarande varit gift. ?!?

Undrar ni vad jag snackar om, kolla in följande lilla nytto app:
- TigerSMS

Lyckligt ovetande, eller olyckligt vetande?

Back in track!

Jaaaaa, det fungerar igen!!!!!

Träningen idag, gav precis det resultatet som jag hade hoppats på, min skalle rensades totalt, blev nollställd & klumpen i magen var/är som bortblåst.

Än finns det hopp även för denna dag, känner på mig att den kan sluta ganska så bra, skall nog ta och fira med en låt av The Hives, "Tick Tick Boom".

Var fan är iRec?!?

Apple som är så jävla innovations & idérika, var fan är iRec?
Ofta när man skall somna, springer eller gör andra aktiviteter där man har tid övers till att freestyla med hjärnan och sin tankeverksamhet har man ju inte möjligheten att skriva ner eller som jag ens komma ihåg en tiondel av det som jag funderat & klurat på. Ofta hittar man vinklar, vyer, lösningar, banor, mönster & annat gottigt som man vill kunna vidareutveckla, skriva ner eller kanske rentav blogga om. Men vad fan händer, man kommer tillbaka till verkligheten och vipps så är allt borta, kanske inte riktigt allt men dom där extra godbitarna som jag nämnde innan glänser med sin frånvaro.

Det är här företag som Apple, Google och andra innovativa & idérika teknikjättar, nja kanske inte Microsoft, litar inte riktigt på dom, kommer in i bilden. En manick som registrerar det jag tänker, en iRec helt enkelt. På så sätt går aldrig en tanke förlorad något mer, helt plötsligt kan man sitta och efterbläddra bland sina egna tankar, snacka om att kunna live-blogga på riktigt.

Vilken jävla uberpryl, skapar redan ett habegär i min skalle, tur att jag satt framför en dator medans jag kom på det, annars skulle jag ha glömt det.

Hem till Pappa.

Nu är det bestämt, sticker till Österrike den 27:e Mars och kommer tillbaka den 10:e April. Åker själv, skall dit umgås med pappa, åka skidor, möta våren och ta hand om mig själv. Kalla det för flykt, jag skiter i vilket, men jag behöver det. Just nu är mitt tillstånd inte det bästa, behöver ett break och ladda om. Hoppas bara att jag fixar det, menar att vara ifrån mina tjejer så länge. Har fan aldrig varit det innan, blir första gången som dom inte finns vid mig och jag inte vid dom under en längre period.

Har dock ett problem, måste ju ha tillgång till internet 24/7 & min pappa är en av dom människorna som inte använder sig utav det, han har ingen uppkoppling. Så just nu letar jag efter mobilt bredband i Österrike med någon form utav kontantkort i. Måste ju finnas, fan här i Sverige kan man ju köpa sånt på ICA ju.

Har iaf skickat frågan till min kusins man, han e en tekki, om någon vet så är det han, håller tummarna för att han har fixat det åt mig då jag anländer.

Sedan var det ju priset me: 140:- t&r med Ryan Air, med tillkommande skatter & dylikt skulle jag tippa på att jag landar på 4 till 500 spänn, shit det e billigt, kan inte ens åka till Göteborg & morsan för dom pengarna.

Nej nu skall jag tänka på Österrike:
Den goda maten, Goda vänner, Soliga skidturer, Goda vinet, Goda ölen, Vackra vyera, Trevliga människorna.

PANIK!

Fan fan fan fan fan fan, håller på att få panik.
Tror fan inte att jag klarar denna dag, helvete oxå, vad fan skall jag ta mig till.

Då jag tänker på henne så blir mitt sinne alldeles svart, inget fungerar, rubbet är paj. För i helvete, låt mig vara ifred, försvinn ifrån mina tankar iaf för en stund, detta skulle ju bli en bra dag. inte skit & mörker som det är nu. Håller på att dö här, fan behöver hjälp, behöver någon som håller om mig och menar det.
Varför finns det ingen sådan, du fanns där alltid för mig & jag för dig, jag är fortfarande kvar för dig, medans jag har ingen.

Helvete; ensam & övergiven, jävla skit känsla hatar den!

Musiken till undsättning.

Antony and the Johnson, kan verkligen riva ur en all skit man har inom sig, sitter och jobbar i lurarna ljuder Antony's vibrato till sången/låten:

Hope there's someone:

Hope there's someone
Who'll take care of me
When I die, will I go

Hope there's someone
Who'll set my heart free
Nice to hold when I'm tired

Man får rysningar, vill egentligen bara åka hem, köra på en brasa krypa ner i fåtöljen med en kopp the och blunda, lyssna och flyta iväg en stund.
En sådan jävla tur att jag har musiken, hade nästan glömt hur frigörande och helande den kan vara, samtidigt som den kan hugga en likt en kobra och slå ner en till marken igen. Det gäller att välja musiken efter vart man befinner sig i, musik är en jävligt stark kraft.

Hade glömt bort honom, men igår läste jag en blogg med en playlist, tänkte efter hur min egen ser ut just nu & då kom han tillbaka, det är så jävla skönt då man hittar tillbaka sådana guldkorn som glömts bort med tiden. En annan sådan är John Frusciante, har så jävla mycket bra minnen till hans musik, minnen innan mig & mitt X, mina egna minnen.

Så veckans musiktips lyder: "Idag blir det 2"
- Antony and the Johnsons - I am a bird now
- John Frusciante - To record only water for ten days.

Ingen OS final!

Återigen tidig morgon, skulle kolla in finalen i OS Hockey'n igår, men somnade, skit oxå. Samma sak idag, morgonen är piss, men nu skall jag åtminstone åka till jobbet, där kan jag förhoppningsvis koppla bort lite.
Denna vecka är det beredskapsvecka, vilket innebär:
- Ingen alkohol. - No probs, för mig ökar alkoholen ångesten, kan inte dricka längre.
- Inte åka iväg, max 30 minuter till att kunna jobba. - Vart fan skall jag åka, stannar där jag är.
- Sitta med lådan. Detta suger verkligen, men kanske den kan hålla mig sysselsatt
- Det kan ringa närsomhelst: - Hmm, det finns ju olämpliga tillfällen, men just nu är dom inte så många

Skall bli skönt att komma igång med träningen igen, förra veckan blev det bara 2 ggr, hade annat att göra, sedan behövde mitt knä få vila lite. Men var ju som sagt i simhallen med mina tjejer igår, passade då på att simma lite, då märkte jag att mitt knä började göra ont igen, kan det vara så att det är simningen som ställt till det för mig. Fan inte bra, för nu gör mitt knä ont igen, samt är stel i det.

Så min status just nu, vaknade som vanligt runt fyra snåret, men lyckades somna om, fick en timme till och gick upp vid fem. Började hulka mig, men det kom aldrig några tårar, kände mig ensam och övergiven, finns fortfarande en smula kvar av den känslan. Illamåendet är nästan helt borta, men finns oxå där, dock så är klumpen inte alls lika stor idag, men kanske kommer den?!?

Nej skall göra detta till en bra dag, idag skall jag faktiskt njuta av dagen.

Nej nu måste jag ta på mig, pussa mina tjejer och sedan ut till bilen, dax att jobba igen.. ;)

Needle And The Damage Done

I caught you knockin'
at my cellar door
I love you, baby,
can I have some more
Ooh, ooh, the damage done.

I hit the city and
I lost my band
I watched the needle
take another man
Gone, gone, the damage done.

I sing the song
because I love the man
I know that some
of you don't understand
Milk-blood
to keep from running out.

I've seen the needle
and the damage done
A little part of it in everyone
But every junkie's
like a settin' sun.

Text: Neil Young

Mat, men var är X:et.

Dax att laga mat, fattar inte var X:et och ungarna är, fan hon skall ju iväg klockan sex för att träna & det var hon som skulle laga mat. Jaha då får jag ta och sätta fart istället..

EDIT: - 17:25
Klar med chilli con carne på mindre än 15 minuter, shit det var snabbt & då inga halvfabrikat, eller ja nästan pastan har jag inte gjort själv. Nu bara vänta på pastan så hinner vi nog käka innan X:et skall dra.

Iväg och bada med tjejerna.

Lunch till tjejerna, X:et fixar hallonkräm, sedan badhuset & efter det blir det Död Snö.

Inte bara människor som lider.

Inget nytt vatten på riktigt länge

Stackars fiskjävlar, har inte bytt vatten hos dom på nästan två månader, inte bara vi människor som lider utav denna skitsits vi befinner oss i. Men nu är det gjort, 20% nytt vatten och lite kemikalier gör susen, byter ut lite vatten till om ett par dagar, sedan borde vi vara tillbaka på banan igen. Ingen av fiskarna hade iaf dött, det var ju skönt. Å andra sidan i det ena akvariet så kan man inte veta, för där lever bara guppy, och dom kallas ju inte för miljonfisk helt utan anledning. Jävla tur att jag inte hann att skaffa mig tusenlitaren som jag var på jakt efter, hade ju varit ganska jobbigt nu.

Nu har mina döttrar börjat vakna.

Den stora tjejen har precis kommit ner till pappa, ligger och myser i soffan bredvid mig och kollar på drömmarnas trädgård.
Fan vad jag älskar er, ni ger mig styrka, ni gör mig helare och tar bort det ledsna, iaf för ett tag.

Puss på er.

EDIT: - 06:45
Nu sitter dom båda hos mig, så jävla mysigt.
Dags att resa sig upp, dom beställde just frukost. den ena en macka med hallon marmelad och den andra med honung. Frukost och bolibompa en söndagsmorgon tillsammans med tjejerna, fan det är kärlek.

Panik, tacksamhet och familjeparkeringar.

Klockan stod på fyra igen, vaknade upp frös och svettades på en och samma gång. Har redan hunnit med ett par omgångar med tårar, just nu är jag helt tom. Lite värme spirade dock inom mig då jag lästa Ensam duktig flicka's kommentar, att det finns någon där ute som läser och tar sig den tiden att lägga en kommentar, det stöttar och hjälper enormt mycket. Man känner sig enormt mycket mindre ensam, lite av min panik försvann.

Nu sitter jag igen framför tv:n, kollar in andra perioden utav bronsmatchen i OS Hockeyn, mellan Finland - Slovakien. Tur att det är OS nu & att den går i "fel" tidzon, då kan jag iaf döda av lite tid med tv tittande.

En liten reflektion angående gårdagen;

Var ju som sagt på HCity, körde in i på parkeringen och fann tillslut en plats. Då vi gick in mot nöjeskomplexet så skymtade jag alla dessa familjeparkeringar. Det fick mig att fundera på vad är familj, vilka kriterier måste man uppfylla för att stå på en sådan parkering?! För kollar man in skylten så är det 2 vuxna, "man + kvinna" och en barnvagn på bilden/symbolen för familjeparkering. MAO så klassas jag numera tillsammans med mina tjejer inte längre som en familj, jag får inte stå på en familjeparkering. En sådan liten trivial sak får mig att börja gråta, det räcker för att jag skall bryta ihop. Hela vägen hem från HCity rann det tårar, försökte kväva det så gott det gick, ville inte att tjejerna skulle se, ville inte att det skulle förstöra deras utflykt och bioupplevelse. Den där känslan satt i resten utav eftermiddagen & kvällen, det fick mig att inse att känslan är mer verklig än vad jag har velat erkänna för mig själv. Detta händer, detta är den riktiga sanningen, min illusion håller på att brista, försöker krampaktigt hålla mig kvar, hoppet finns fortfarande där fastän det borde kvävas!

Väntar på att kaffet skall bli klart, borde egentligen äta något med, men mår så jävla illa, fan varje morgon, har testat att bota det med en macka tidigare, men det gör det bara värre. Det är inte hungern som ställer till det i magen, måste vara den där förbannade klumpen som fuckar upp det för mig och gör mig illamående. Det enda jag egentligen vill göra nu är att flytta på mina tjejer och krypa ner bredvid mitt X och få en fet kram och närhet. Men samtidigt vill jag inte, vill inte att hon skall förstå att hon fortfarande är så jävla viktig och känslomässigt betydande för mig, vill inte ge henne det, fast ändå vill jag. Fan man är bra jävla vilsen, måste få fart på uppgiften att hitta tillbaka till mig själv. Min självkänsla är inte direkt i sin bästa fas just nu, är inte bara liten är också helt borttappad.