Efter A kommer B.

Igår fixade jag en tv till tjejernas rum.

- Men pappa, vi måste ju ha en soffa! En prinsesssoffa, Inflikade den minsta.

Snurrigt värre!

Nu kickar febern in, varför gick jag inte hem för!!!!??

50%

Carlings, 50% det blev en ny hoodie!

:)

Slö/matt; inte igen, har inte tid!

Aj!
Svullnad i halsen, överlag ganska så krasst allmäntillstånd, "slö & matt lite yrslig".
Inte sjuk, inte igen, känns som att det inte var så länge sedan sist.

Kanske hem, hem till sängen, vila ett par timmar, innan jag skall hämta upp tjejerna, har ju dom tom måndag.

Fan va trisst om man skall vara sjuk, trisst för dom med en pappa som snörvlar i soffan, kan ju inte sitta inne och huckla då tempen står på 30.

Nej som sagt har inte tid!

Jag är frisk, halsont beror på ciggen, allmäntillståndet på för lite sömn, sa vi!

Minnen, tankar och saknad, allt på en gång. Vrider runt en och fallet blir platt, allt som finns kvar är smärta.

Vissa dagar bättre än andra, med det sagt så lämnas resten av dagarna till mindre bra och dåliga sådana.

Idag är en dag där jag känner mig tyngd, det började då jag satt på Kallfors golfbana, - "Nej var inte där för att spela, det var konferens", efteråt satt vi och blickade ut över hål 18, tre äldre kvinnor, - "Tar mig den rätten att kalla dom för det, dom hade en hel del mer livserfarenhet än mig.", inga ess på golf direkt, hör iofs inte hit men i alla fall.

Det slog mig plötsligt hur jag och mitt X hade pratat och funderat över våra äldre dagar, hur vi har spånat och myst i tanken om hur vi skulle spendera dom.
Det gjorde mig ledsen, tyngde ner mig, kände en stor saknad till just henne, då dyker en extra klump av tyngd upp på mina axlar, tyngre att andas och "jobbigare att levakänslan", blev ännu mer tydlig.
Telefonen plingade till och X namn & bild återfanns på displayen, gled med fingret över visa knappen och där stod det;
- "Pussa tjejerna, saknar dom."

Inte ett ord om att hon saknar mig, det som vi haft eller ens ett avslut med ett "/kram"!
Vet att jag förmodligen hade mått sämre av att se det i SMS:et, men just då behövde jag det, hur det än hade framstått, allra bäst hade varit inget SMS alls.

Jag lägger inte någon skuld på mitt X, i vilken annan stund som helst skulle jag inte reagerat på det viset, men just då, mitt i min redan tyngda tanke och mitt mörka sinne så vreds allt fel och jag sjunk ännu djupare, konstigt hur det kan bli.

Nu drar jag ut på läggningsprocessen, känner en viss rädsla/ångest över att vara själv, vill dra ut på det, förhoppningsvis somnar jag samtidigt med tjejerna, men sannolikheten, nja NOT!

Känns något bättre, men det är fortfarande jobbigt!

Det var precis vad jag behövde.

Nu, bättre, skönare, lättare och tillbaka på banan.

Oummphh; ingen bra morgon!

I natt har jag drömt, inget bra, saker som färgar av sig och får mig att sjunka.

Skönt att vara tillbaka i vardagen, skönt att komma till jobbet, rutinerna och lunket, jag måste snart iväg och träna, riktigt känner hur det kommer att hela mig, det liksom spritter i kroppen, ingen ro alls. Just nu, milen/tyngderna/svetten, det kommer att göra mig temporärt hel igen.

& just det, räkningarna skall betalas idag, vet inte, men just nu, JOBBIGT!

April.

En något tom känla sveper över mig, är nere i mitt gamla hus, kollar runt och ser hur trädgården växer, buskarna som jag planterat blivit större och gräset som jag lagt/sått är tätt och grönt, mina träd och blommor ger liv och färg.

Att vara här är jobbigt, väcker minnen, strör lite salt i såren, men konstigt nog känner jag samtigt ett lugn. X:et är på semester, jag är här själv med mina tjejer, kan nog vara det som gör att jag trots allt kan njuta, solen skiner och vinden är som bortblåst, MAO en perfekt dag för att förddriva tiden på stranden.

Skall samla ihop oss, packa väskan och ge oss av till sjön, havet är fortfarande liiiite för kallt för min smak.

Midsommar då:
Ingen sprit för min del, men väl partaj för det, kom inte in i sängs förrens klockan 08:30, man kan ju säga att det pajade min lördag, mestadels av dagen fördrevs i sängen, gick upp runt fyra och var tillbaka i sängen igen klockan sju.

Idag, utvilad och redo. ;)

Trots min tomhet, så mår jag faktiskt bra, det enda som tynger mig lite är sorgen över att resultatet av våra 8:a år kom till detta.

Det är liksom lite som april, sol och regn på samma gång.