Spek & Spä!

Jaha då var kvällen gräl avklarat, shit va konstigt, vi har grälat/huggt mer dom senaste dagarna än vad vi har gjort under våra övriga 8 år tillsammans. Känns så jävla abstrakt, vet liksom inte varför man säger det man säger, eller hmm om jag tänker efter så är det ju för att såra, men man ångrar sig ju alltid efteråt. Men just då är det jävligt skönt, då man för in dolken där man vet att det svider, att reta upp den andra till bristningsgränsen, för att sedan falla i tårar med skuld i hela kroppen.

Hur fan funkar man egentligen, varför gör man så, det är ju nu om någon gång vi borde hålla sams, iaf under tiden vi båda simmar i den grådaskiga soppa till status quo vi befinner oss i just nu.
Tills dess att vi har flyttat isär så borde vi vara sams, iaf då barnen är vakna och ser på. Fan dom e ju helt chockade, dom har ju aldrig sett mamma och pappa bråka, inte ens höja på rösten, dom är tokförvirrade nu och med all rätt. Mina stackars flickor, nej nu skall jag fan ta det lugnt och inte hetsa, bråka med X:et. Men måste erkänna att det är sjukt frestande, då jag vet att jag kan göra henne lite illa, känns bra som hämnd, men som jag nämnde tidigare, känns bara bra just då, efteråt är man helt trasig, hatar att såra andra, spelar liksom ingen roll vad dom gjort innan, det är liksom inte jag.
Fan detta tar fram den sämsta sidan utav mig, en riktigt elak sida som jag i alla år kämpat för att hålla borta.