Latte närsom.

Jag har bra jävla shyssta vänner. Nu har jag en espressomaskin, vilket innebär att jag kan dricka en go latte utan att behöva ge mig ut på stan. ;)

Min fredagskväll/natt; Med bruna väggar och stank.

Somnade till under talang, vaknade upp till en stressad serie, bytte kanal, blev filmen "Sex in the city", somnade om.

- Pappa, paaaappa, pappa kom.

Vaknade upp, tog ett tag att fokusera om, fatta att det var någon som behövde mig, gnuggade ur ögonen gick in i tjejernas rum och möttes av en stank.

- Jag har bajsat på mig!

Tände lampan och nu adderades även synen som hörde samman med stanken, det var bajs överallt!
Sängen, väggen, håret, kudden, täcket, ja ett inferno utav löst bajs.

Med ledsen blick och tittande under lugg;
- Jag drömde att jag bajsade.

Kavlade upp armarna och startade saneringsjobbet, cirka en timme senare var jag klar;
Nydushad dotter, nya sängkläder, rena väggar och en påse full med "skitig" textil.

Mitt under allt detta så föll jag in i ett skrattanfall, kunde inte sluta, mina tjejer kollade mycket avvaktande och förundrat på mig dom visste inte riktigt vad dom skulle tro, men tillslut föll även dom in i skrattet & vi hade ganska roligt mitt i skiten.

Idag blir det en ny sväng till Ikea, nya sängkläder skall inhandlas, dom gamla slänger jag, så skitigt var det.

Inspirerad!

Efter att ha läst: Dopa Mig av ME ville jag kolla upp ett annat ämne vi besitter, Serotonin. Visste att man blir glad då det frigörs i massiva mängder, typ lycklig & kär, blev då nyfiken på varför.

Kunde inte låta bli att garva lite då jag läste följande:

Såväl deprimerade människor som undernärda rundmaskar uppfattar att de befinner sig i en ogynnsam miljö, men genom att behandla dem med serotoninhöjande antidepressiva kan man få dem att bete sig som om de befann sig i en gynnsam miljö. Detta är dock inte odelat positivt eftersom människor med högre serotoninnivåer har lättare att acceptera orättvisa överenskommelser och maskarna slösar energi på att försöka föröka sig istället för att leta efter födokällor i en näringsfattig mijö.

Ett fett kärleksstarkt ämne MAO.. (Sedan att dom jämför oss med maskar e en annan sak, men liknelsen är ju genial!)

För vidare läsning hänvisar jag till mitt källmaterial.

Vägen tillbaka e påbörjad; eller snarare framåt till något nytt.

Räkningarna betalda, ungarna sover och jag ligger i soffan med datorn på magen & livet rinner sakta tillbaka in i mig. ;)

Veckans musik; ja den e snart slut, men dessa håller även en bit in i nästa!

Kolla in och njut av ISIS, tyvärr har denna excellenta och underbara grupp slutat att spela tilsammans, tur att det finns ett gäng redan gjorda låtar som man kan lyssna till om och om igen..

Mellow, brutalt, dynamiskt och helt underbart!

Spotify: (2 låtar att börja med, finns massa mer bra, se dock upp: finns ett band till som kallar sif för ISIS, dom e inge bra, iaf inte i mitt tycke.)

- ISIS - Oceanic - Hym
- ISIS - Wavering Radiant - Ghost Key
- ISIS Home på Spotify

En fett bra lista.

ME - Börjar Önska

Nytt fönster; eller mer korrekt ett till.

Solen lyser, spränger sig in genom persiennerna, projecerar och skänker mig ett nytt ljus. Den annars så tråkiga vita väggen lever upp, naturen utanför sprider ut sina konturer på den och allt ramas in av det nya fönstret.

Det gör mig glad, precis som lika glad som då man vattnar sina två nya vänner.

"tack"

Nu är det på riktigt, en liten men grymt skön familj.

Första natten, dom ligger i sina sängar med himmel och allt. Kvällen har gått bra, middag, bolli, glass och bad. Supermysigt och inte alls ensamt. Nu håller jag tummarna att dom skall somna och sova gott hela natten me.

Det verkar som att dom gillar sitt nya hem. Just det ja, det finns ju gungor precis utenför uteplatsen och hiss i trappen. Rena rama lekhuset. :)

Nu är väggarna nära!

HU hu hu hu hu, NU måste det hända något snart!

Tråkigt & ensamt e det & väggarna kryper allt närmre. Varför skall det vara så jäkla blött ute?

Ett steg tillbaka, men ändå ok!

Det är tyst, det enda som hörs är ett brummande från något som jag inte vet vad det är, kanske luftspridningen i lägenheten som surrar, men har ingen aning, liknande sus levde jag med i mina öron under flera år, flytten till landet eliminerade & tog bort oljudet, men nu e det tillbaka igen.

Mina tjejer var på besök idag, tittade in sitt nya hem, kände på sina sängar, sitt rum och den nya miljön. Det gick bra, kändes som att dom trivdes, min största tjej ville stanna kvar, ville sova hos mig, det värmde!

Nu har dom åkt, brummandet är tillbaka, det är tyst & framförallt ensamt, gillar inte den känslan, påtryckande, ångestladdat och helt tomt. Gillar helt enkelt inte att vara ensam, speciellt denna, icke självvalda sorten, det är den som kan trigga igång min panik, få mig att ramla ner i hålet igen.

Som tur är så varar ensamheten inte så länge, bara att stå ut idag, imorgon hämtar jag dom & då har vi en hel vecka tillsammans.

Men nu, nu är det jävligt tungt, kanske en bronsmatch, träning & sedan en film kan ändra på det. Iaf ge mig en lucka av lugn och glömska.