Manlig otrohet är värre!?

Tillbaka i huset, Khoma körs runt runt i squeezeboxen, fan dom är helt rätt en dag som denna.. ;)
Pratar sporadiskt med mitt X, en sak som jag inte riktigt klarar av är att hon är så jävla glad, säker och uppåt hela tiden. Det är som att ett lugn har lagt sig över henne, det som hon har gått och klämt/tråcklat med i en månad har nu fått komma ur henne och in i mig. Hon har lagt över all tyngd på mig. IGEN!!

Fan vill oxå vara glad, vill inte bryta ihop något mer, iaf inte framför henne. Skall se till att köra mitt egna lilla rävspel, få henne att bli illa till mods genom att alltid vara glad och bekväm i min nya roll då jag befinner mig tillsammans med henne. Fan det kan ju inte vara så svårt, har ju liksom levt i en illusion tidigare, kan ju göra det igen.

En sak som jag inte kan fatta;
För ett tag sedan så blev en av hennes väninnor bedragna & då var det sååå hemskt, hur kan man göra något sådant.
Men då hon gör precis likadant så är det inga problem, hennes polare tar inte avstånd, nej dom är där och tröstar och tycker att det är synd om henne.

Ja ja, så är det, händer det en kvinna är det förjävligt, jävla mansgris! Men då rollerna är ombytta, ja då rycks det på axlarna och då finns det helt plötsligt en urskuldande mening med otroheten. Då är det plötsligt inget att snacka om, för det är ju inte den som det stora sveket, nej sveket var att mannen slet och jobbade arslet av sig hela vägen in i väggen och inte alltid hade kraft över för relationen. Jaha vad skall man säga, världsklass i manipulering och gisslantagande utav känslor och uttryck!