lördag, februari 20, 2010

Snart slut på denna dagen med.

Fortfarande inte fått något vettigt avslut. Vet fan inte om jag kan flytta eller inte. Fattar inte, varför vill hon hålla kvar mig, ekonomiska intressen säger jag. Men kan ha fel, knappast känslomässiga iaf.

Vill verkligen flytta så snart som möjligt, men det är ju som sagt inte möjligt förens dom har löst hur huset skall tas bort från mina axlar. Skit oxå!

Dagen har flutit på, fick en panikattack igen, den dök upp då vi skulle till X:ets föräldrar på lite fika. I normala fall så tycker jag att det är jävligt mysigt, men inte idag. påminner mig allt för mycket om vad jag håller på att förlora. Som sagt min förlust är inte bara X och bostad, det är även hela hennes familj.

Under paniken så gick jag bara, tog mig ner till bilen, hade planerat att ta mig till en polare för lite stöd, men då gick det inte att starta biljävlen. Ljuset hade varit på hela dagen, vilket resulterade i ett dött batteri.

Helvete, det blev att lägga sig under täcket istället och rida ur paniken i svett och skak.

Men det gick, nu må jag ganska bra efter omständigheterna..

Hatar att ha ångest, hatar att inte ha kontroll över mina känslor, en gång i tiden kunde jag kontrollera allt och inte släppa fram ett skit. Men nu kommer minsta lilla sak fram. Kanske en bra sak, men jag skulle allt gärna vilja stänga av igen, iaf under ett tag.

Imorgon en ny dag, fortfarande helg, så jag kommer med största sannolikhet må skit då med. Längtar till Måndag och jobb. Skönt att komma ifrån..

2 kommentarer:

  1. Känslan att börja släppa ut känslora är aldrig kul. Min mor gick bort för 9 år sen. Jag tillät inte mig att gråta på 4,5 år. Det var en pärs när gråten väl kom men man lär sig till slut. Att försöka stänga inne allt igen när det väl kommit ut är värre och svårare. Iaf var det det för mig.

    SvaraRadera
  2. Jag har varit expert på att blockera. Har verkligen förfinat den taktiken till det yttersta. Men som du säger, då jag nu har tillåtit mig själv att släppa på min mur, så finns det ingen återvändo. Jag är nu helt i våldet av mina känslosvallningar, på ett sätt tror jag att det är bra, men fan det är jävligt jobbigt, önskar att jag kunde sätta på blocken ett litet tag så att jag kan vila. Men det går inte.

    SvaraRadera