Snart slut på denna dagen med.

Fortfarande inte fått något vettigt avslut. Vet fan inte om jag kan flytta eller inte. Fattar inte, varför vill hon hålla kvar mig, ekonomiska intressen säger jag. Men kan ha fel, knappast känslomässiga iaf.

Vill verkligen flytta så snart som möjligt, men det är ju som sagt inte möjligt förens dom har löst hur huset skall tas bort från mina axlar. Skit oxå!

Dagen har flutit på, fick en panikattack igen, den dök upp då vi skulle till X:ets föräldrar på lite fika. I normala fall så tycker jag att det är jävligt mysigt, men inte idag. påminner mig allt för mycket om vad jag håller på att förlora. Som sagt min förlust är inte bara X och bostad, det är även hela hennes familj.

Under paniken så gick jag bara, tog mig ner till bilen, hade planerat att ta mig till en polare för lite stöd, men då gick det inte att starta biljävlen. Ljuset hade varit på hela dagen, vilket resulterade i ett dött batteri.

Helvete, det blev att lägga sig under täcket istället och rida ur paniken i svett och skak.

Men det gick, nu må jag ganska bra efter omständigheterna..

Hatar att ha ångest, hatar att inte ha kontroll över mina känslor, en gång i tiden kunde jag kontrollera allt och inte släppa fram ett skit. Men nu kommer minsta lilla sak fram. Kanske en bra sak, men jag skulle allt gärna vilja stänga av igen, iaf under ett tag.

Imorgon en ny dag, fortfarande helg, så jag kommer med största sannolikhet må skit då med. Längtar till Måndag och jobb. Skönt att komma ifrån..

Jobbigt!

Jobbigt idag, beror nog på att det är helg & att man är totalt insnöad. Fan vet hur jag skall stå ut. Iofs så är det lite bättre än förr helgen, då gick jag på ångestdämpande hela tiden, nu har jag inte ätit en tablett sedan i söndags. Men det lockar att ta en för att få en snabb tillflykt i "känslo kall land".

Jag är arg ledsen och jävligt besviken på mitt X agerande, jag vet att hon inte heller vill detta, men gärningen går inte att förlåta.

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan, vill få det ogjort så att min tillit till henne kan komma tillbaka.

ÄLSKAR JU FÖR FAN DIG!!

Oroar mig också för hur det skall gå med lån mm på huset. Vill ju kunna flytta asap, behöver det för att kunna läka. Men nu är jag rädd att det inte kommer att gå.
Tänk att behöva bo kvar i huset, det vore den ultimata tortyren.

PS!
Nu har jag ont i båda knäna. Fan dom får inte paja nu, springa är ju det enda som kan lugna mig då det är riktigt åt helvete.

Mina tjejer.

Tjejerna har vaknat, dom fick sina presenter och frukost. Nu myyyyyys i soffan. Dom ger en styrka.

Just nu strax innan sju.

Tom, likgiltig, liten, ensam och ont i knät.

Ser fram mot att tjejerna skall vakna så att jag kan få gosa lite.

Lite om gårdagen.

Är nu tebax & vaken i ÅH,
tänkte snabbt dra igenom vad som hände igår..

Stack till stan igår runt halv åtta, på vägen dit stannade jag till vid träningscentret och sprang milen, tog en låång och go dusch.
Satte mig i bilen igen och startade färden in mot stan, jaa det snöade ju så trafiken var hemsk..

På väg i bilen ringer mitt X,
- Vår minsta dotter har dragit armen ur led. Morfar är på väg till vårdcentralen.

Faaan tänker ag, har ju själv dragits med den skiten som till siste resulterade i en operation.
Eftersom morfar hade hämtat henne på dagis och åkt till läkaren & X:et var i närheten så var det inte mycket jag kunde göra, mer än att vänta och få mer information efter läkarbesöket. Fan det är alltid hon som gör sig illa, den lilla stackaren. Blir till att köpa n liten present till henne.

Efter ca en timme och trettio minuter var jag framme, i normala fall tar det max trettiofem till fyrtio minuter, men som sagt det snöade ju & då kan folk plötsligt inte köra bil längre. Iaf uträttad mina ärenden som var prioriterade, det tog ca n timme, sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.

Saken var ju som så, hade ju blivit medbjuden att gå ut och käka, men detta var ju på kvällen & nu var klockan runt elva. Ganska många timmar att slå ihjäl. Kom på att jag kanske skulle ta och tatuera mig, så drog iväg till en tattoo shop som jag vet har drop-in. Kom dit sa vad jag ville ha & idioten bakom disken sa 2000 spänn. Va i helvete ocker pris sa jag och drog. Fan han skulle ha 2000 spänn för två stycken personnummer i mini-size. Aldrig i livet.


Ringde och stämde av med mitt X hur det stod till med min lilla stackare med armen ur led. Läkaren hade dragit armen rätt och tjejen var hur glad som helst, speciellt som hon var lovad en glass. Fick prata lite med henne i telefonen & det värmde mitt hjärta rejält, gav mig ny kraft & fick mig att leva upp lite igen.

Jaha vad nu då, äh jag drar till Kista och shoppar lite till tjejerna, visste att den minsta ville ha ett smyckeskrin och den stora en ficklampa.
På vägen till Kista galleria, så ringer jag en gammal kollega, för att kolla om han vill ta en lunh, givetvis hade jag ju ingen som helst koll på klockan, den var ju "way past" lunch, men han tyckte att jag skulle komma förbi honom och ta en fika istället. Jag kommer sa jag, Kista kan jag ta på tillbakavägen.

Sagt och gjort åkte dit, det var det bästa som jag kunde gjort. All tomhet, ångest och andra oroliga och jobbiga känslor som svallat runt inom mig under dagen försvann helt då jag kom dit. Träffade en massa varma, goda och härliga gamla polare hängde där i ett par timmar, snackade runt, fikade och hade det jävligt trevligt.

Stärkt av min visit så bestämde jag mig för att träffa upp min svåger och ta en bit mat med dom på stan. Då la bilen av, vafaaaaan snöigt kallt och storm, så lägger biljäveln av, fan allt rasade igen. Precis som jag hade vänt och tappat bort allt det jobbiga så händer detta. Bilen bara stannade och gick inte att starta igen. Ringer bärgare, det skall ta en timme innan dom kan dyka upp, testar att starta , bilen igen & vips så går det, den spinner som en katt. Glad igen, avbeställer bärgaren och kör in mot stan. Skiter i Kista, tar gallerian istället. Skall ju ändå in till stan igen för att möta upp dm andra för en bit mat.

In i gallerian, shoppar sakerna till tjejerna, lite kläder till mig själv och sedan, parkera bilen på Medis.

In på lilla hotellbaren väntar på att dom andra skall dyka upp, när alla kommit drar vi till en vietnames.
- Såå jäkla god mat.
Väl där börjar min ångest göra sig påmind, man ser par tätt omslingrande, pussades, kramandes & man börjar åter komma tillbaka till verkligheten. Fan till slut satt jag nästan och vred mig av plågor, ville bara åka tillbaka till ÅH. Då vi käkat upp tack vi till skrapan, bad move. Där uppe var det bara fullt med glada och fulla, fan min ångest och oro var nu på topp i kroppen. Totalt uppror inom mig, var tvungen att bara dra. Sa hej och stack tillbaka till bilen och körde hem.

Väl hemma satt mitt X framför brasan och väntade. La mig i soffan och bröt ihop. Klockan var då tio på kvällen.

För att summera gårdagen, dålig start, bra mitten och kasst slut.

runt sju: ledsen och bruten.

Bröt precis ihop & den som gav mig tröst var mitt X.
Det gör det ju ännu jobbigare.

Ny dos av morgonångest

Trött, vilsen och darrande. Väntar på att tevattnet skall koka upp så att jag kan göra i ordning en god kopp som jag kan zippa på medan jag skriver ner några reder av tankar. Så ja nu vart vattnet klart, skall bara ta och fixa till te:t så kommer jag tillbaka med mer ord och meningar.

Sådär ja tillbaka igen.
Det blev ett frukt te som jag nog köpte för 3-4 år sedan, ni vet sånt där löste som man köper och sedan glömmer bort längst in i skåpet, som man efter ett långt tag gräver fram i jakten efter te i skåpet.

Men men, nog om det.

Tror att det har blivit en ny hålltid för då man skall vakna, samma tid idag som igår:
- 05:20
Låg och vred mig, verkligen försökte att somna om, men då kom tankarna rusande igen. Tänkte på alla platser, förlossningar, dofter, saker, diskussioner, resor, fester, upplevelser som jag och mitt X har haft tillsammans dom senaste 8:a åren. Tårarna kommer igen nu då jag skriver detta, det gör ont igen. Ögonen svullnar upp försöker att hålla emot, men jag kan inte. FAN, vill inte hålla på att älta detta mer, vill komma vidare. Jag måste kunna flytta ut ur detta jävla hus och det snart. Fan håller ju på att gå åt, försvinna ner i något jävla mörkt ställe igen. Vill inte, rädd, ledsen & samtidigt jävligt förbannad.

Nu känner jag mig sådär tom igen, finns ingenting inom mig, känner mig så jävla ensam. Måste försöka ta mig ur detta, orkar ju inte att hålla på såhär hur länge som helst.

Skall ju till stan idag och fixa med lite saker, det kan ju bli upplyftande, eller så blir det samma platta fall som i början av veckan då jag skulle köpa lite kläder. Fan håller på att bli folkskygg, isolering nej tack. Det är ju det sista som jag behöver, nej det skall bli kul, det har jag bestämt mig för.
Skall ju hälsa på mina gamla arbetspolare med, kanske kan bestämma något kul med dom inom en snar framtid.

Sedan så är det en annan sak, blev tillfrågad om jag ville hänga på ut och dricka bira med X systers man. I normala fall hade jag dykt in i det med huvudet före, gillar honom som fan, vi har riktigt kul ihop, men denna gången skall lite annat löst folk med. Dom vet inget och är vänner till mitt X, fan vet om jag orkar.
Vill ju inte sitta och snacka om det hela kvällen och förklara.

Nej tror att jag åker hem efter stan & hänger med mina underbara tjejer istället.

Tjejerna!! Dom skall ju väckas och köras till dagis, fan fastnade i bloggen.

Nu blev det bråttom.

Tillbaka till ångestplatsen igen.

Tillbaka ifrån föräldramötet, gick ganska bra, fick klaga lite på fotona som dom tog förra året, fan vår ena dotter syntes ju inte ens på gruppfotot. Rätt klantigt då, hmm fan tom jag hade gjort det bättre.

Det var som vanligt på sådana tillställningar, mest mammor & endast några få pappor, nybakta bullar, kaffe & te. Eller ja nästan, då jag kom fanns det fan inget vatten kvar så det blev till att skippa fikat.. :(

Sedan blev det mest tjat om lucia; inne eller ute nästa år. Va fan det e låååångt dit, kanske finns andra saker som man an snacka om, iaf behöver man inte grotta ner sig i 30 minuter i ämnet. Men som sagt, mest mammor.. ;)

Känns rätt ok nu, väntar på att mitt X skall orka ta sig ner för trapporna så att vi kan snacka lite.
Jag var uppe och kolla till henne så jag vet att hon inte sover.
Men som vanligt undviker hon väl mig då jag vill snacka praktiska saker, det har hon gjort hela tiden;
- "Det är världsliga saker, det löser sig!",
brukar hon säga.

Eller hur, vi ser ju hur bra det har gått hitintills. Det är dags att få fart på dom praktiska & världsliga sakerna nu!
Jag måste flytta från denna plats ifall jag överhuvudtaget skall kunna börja bearbeta allt & för att det skall vara möjligt måste vi lösa ett och annat..

Blir väl till att sätta sig framför brasan och kolla in lite curling eller nått, hmm precis som att man har lust till det. Men va fan skall man göra? Iofs är det jävligt skönt att skriva i bloggen, men samtidigt så kan man ju inte fylla hela nätet med text bara för att, eller kan man?!?

Ser fram lite mot imorgon, det är ju fredag & för mig betyder det ledigt.. ;)
Skall ta mig in till stan och fixa och trixa lite, funtar på att hälsa på mitt gamla jobb me, det e alltid trevligt.
Hänga lite med dom gamla polarna över en bit lunch eller nått, hoppas på att det kan pigga upp mig.

& till dig Christian, a en bäst helg så hörs vi på onsdag igen..

Föräldramöte.

Har bestämt mig för att gå på föräldramötet iaf, det är ju trots allt för tjejernas skull.
Sedan hem och snacka framtid med x:et. Måste få klarhet i hurvida jag kan flytta eller inte.

Mår ganska bra nu, känns stabilt, försöker att njuta av den känslan så länge den håller i sig.

Bakslag, så är det.

Precis kommit tillbaka från coaching, träning & klippning. Känns väl sådär om jag skall vara ärlig, vill nog allra helst bara falla ihop, men just nu har jag inte tid.

Ok till dagens bakslag då:
- Blir inget Brasilien, iaf inte så tidigt som jag hade hoppats på. I och med dom finansiella problemen som världen står inför, så är PEP programmet lagt på is i väntan på bättre tider. FAN!!!
- Vet inte om jag kan flytta, eftersom att mitt X inte kan få lån & på så sätt inte ta över huset. MAO måste jag bo kvar och betala hälften eftersom vi är gifta och jag därmed är juridiskt ansvarig. HELVETE!!

Det var dom 2 stora och jobbiga, sedan får man ju känslomässiga bakslag mest hela tiden, mår piss igen. JÄKLA SKIT!

Vet inte om jag kommer att orka gå på det är jävla föräldramötet ikväll. Va fan skulle jag säga ja till det för. Jag vet att dom snackar skit bakom ryggen på en, det tisslas och tasslas ju i hela jävla byn hela tiden ju!!

Skall nog skita i det.

För att hitta till mitt huvud.

Följ min blogg med bloglovin

Känslan just nu.

Tomt:
Blick, hopp, tro ja det mesta känns tomt just nu.
Känner mig ganska så nedstämd, ledsen och har en stor saknad inom mig. Det är skönt att kunna skriva lite, det fyller på lite liv igen i tomheten.
Jag pendlar hela tiden mellan iver för ett nytt liv och ångest över ett förlorat.

- Fan jag är arg, ledsen, besviken, trött & mätt på dig!
- Fan jag saknar, älskar, sörjer & hungrar dig!

Kluven är nog känslan jag letar efter, eller kanske är det lost, förvillad eller vilsen.
Vilket fall som helst,
- nu mår jag bra,
- nu mår jag skit!

En stund innan sju.

Va skönt, första natten på jag vet inte hur länge som jag INTE tagit piller för att kunna somna. Var så utmattad av gårdagens parterapi så jag kunde somna, helt för egen maskin. Det bästa av allt var att jag INTE vaknade klockan 04:00 i morse, nej fan sov hela vägen till 05:20. Förbättring!!

Iaf parterapin igår var ju ingen höjdare, var ju ordentligt uppretad redan innan, så det mesta av mina aggressioner kom nog ut där.. Inget jag är stolt över, men va fan skall man göra, känslosvall är svåra att kontrollera. Gjorde iofs inte några dumma saker och till sist efter en 40 minuter så hade jag väl lyckats landa och var mig själv igen, eller ja hur man nu kan vara det efter ett uppvaknande som detta.

Men iaf, vi pratade om hur vi skulle "breaka" det för barnen. Jag var ju då tvungen att retas lite och säga:
- Vi måste ju vara totalt ärliga och berätta allt.
Såg paniken i mitt X ögon, för henne är detta jäkla jobbigt, det är det för mig med, tro inget annat. Men för henne är detta med barnen just det jobbigaste, mig skiter hon i.
Givetvis så vill jag ju inte lägga skuld och göra henne till boven för tjejerna, (Men för en liten stund ville jag att hon skulle tro det, så att hon skulle få lida lite extra). Det skulle bara skapa upp en konstig relation, nej givetvis så skall man vara ärlig, men man kan berätta det på ett sätt som utelämnar en del detaljer och inte lägger skuld på en enskild förälder. Fan dom är ju bara 3 & 4:a, finns ingen anledning. Men givetvis så ville jag ju jävlas och dra lite på det innan jag sa hur jag verkligen tyckte. Till helgen skall vi ta det med ungarna, känns jobbigt, men samtidigt så behöver dom veta vad som pågår & det så fort som möjligt. Dom fattar ju redan att något är i görningen, lika bra att ge dom sanningen istället för att dom skall undra.

Efter att ha spenderat nästa två timmar i terapin så åkte vi hem under tystnad, båda var sjukt trötta och utmattade, fan det tar hårt på krafterna.

Väl hemma i X:ets hus så var hennes båda föräldrar där, dom hade hand om barnen. Vi satt uppe och kollade då Anja ramlade och snackade lite om hur dom praktiska sakerna skulle lösas. Inte helt problemfritt. Banker hit och dit, lån till höger och vänster. Ja fan vet hur dom skall lösa det, men en sak är det som gäller. Jag skall flytta ut och jag skall göra det skuldfri. Hur dom löser det är deras problem, INTE mitt.

En sak skall jag iaf säga om mitt X familj, dom är världens bästa, älskar dom utav helvete. Det är också en sådan sak som gör jävligt ont, hon har inte bara pajat våra lilla kärna på fyra, hon har även berövat mig resten utav hennes familj. Visst kan jag ju fortfarande komma förbi och hälsa på och umgås, men inte på samma sätt längre.

Jaha och vad skall man göra idag då?

- 08:00 Ringa bostads tanten igen. (Hoppas hon inte e sjuk igen)
- 09:00 Möte
- 09:45 Samtals Coach och sorgbearbetning.
- 10:45 Träna: (Springa milen)
- 12:30 Klippa mig.
- 16:00 Åka hem
- 19:00 Föräldrarmöte på dagis.

Japp så ser min dag ut, skall försöka att inte bli för nedstämd under dagen, den började ju som sagt bra med rekord i sovtid. Hoppas att man kan sätta andra bra rekord idag oxå.

Strax efter fem.

Jävla skit, lurade mig själv. Drog ut på stan glad i hågen för att shoppa, men vafan hände. Jorå den förbannade jävla skit ångesten kom tillbaka & tvingade in mig i ett hörn.

Kunde inte göra något, var bara att vända och åka hem igen, eller nästan, hann iaf inhandla ett par byxor.

Nu hemma i mitt FD hus, känns ju bra. NOT.

Lägenhetstanten på jobbet är sjuk, så inget nytt på den fronten heller, inget är som det skall idag.

Nu är irritationsnivån i topp, känner hur allt bara snurrar runt i mitt huvud, fan skall nog gå ut och skrika lite, det borde nog lätta på trycket.

Ahhh & om 20 minuter skall vi ta oss till parterapi-tanten, återigen skall jag få höra vilken dålig pappa jag är för att jag inte vill bo kvar på orten. Fan kan ju inte bo här där det finns ett par tusen invånare och min fru har varit otrogen med minst en av dom.

Sedan finns det ingenting att göra här, allt är typ stängt efter 18:00. Vad skall jag göra dom dagarna jag inte har tjejerna, sätta mig på den lokala puben med alla andra loosers och häva bira samtidigt som man lyssnar till hur nära idioten brevid var att kamma hem "hur många rätt man nu behöver ha för att vinna på Keno" storkovan för femtioelfte gången, eller ännu värre råka stöta ihop med en utav mitt X grisar.

Dra åt helvete säger jag till dig din lilla råtta till parterapi-tant, få in det i din skalle att jag tänker inte på kvar på denna ort & jag är fan ingen dålig pappa för det!

FATTA det, din lilla rödvinszippande låtsaspsykolog, & alla andra förståsigpåare som tycker och tänker om saker och ting som dom inte fattar ett skit om.

Behöver något, köpbegär..

Nej nu får det vara nog för idag. Behöver göra något för att pigga upp mig själv, skall ju på parterapi ikväll och för att klara av det behöver jag ju en treat.

Tror att det bli centrum och shoppa lite kläder, behöver en hel del nytt & det skulle reta upp mitt X. ;)

Nice låt som ger styrka..

Raised Fist: Words and phrases

Så här ser den ut..

Ahh kunde inte hålla mig, här kommer en bild av resultatet utav tatto jack!

Ny dag nya tag.

Mår lite bättre idag, natten var iofs ett kapitel för sig självt, trodde jag skulle få hjärtattack eller annat hjärt/kärl relaterat sjukdomstillstånd som leder till döden.

Men så var inte fallet, runt 1 tiden då jag övertalat mig själv att det inte var några fel på mig, så tryckte jag i mig en "stillnoct" insomningstablett & vips sov jag.
Döm om min förvåning då jag faktiskt vaknade utav väckarklockan för första gången på snart 2 månader. "Hurray! slapp 4 idag"

Iaf, ny dag och jag mår hyfsat, visst känns det lite nedstämt, men inte mer än att jag kan skingra mina tankar med lite jobb eller annan förströelse.

Idag har jag inga speciella saker som skall göras, har inte sett något i min kalender, ehh jo just det, är ju parterapi idag igen. Lika bra att gå dit och få ett värdigt avslut.

För det är så, hur hårt mitt ex må ha svikit mig, så kvarstår min kärlek. Vill inte skiljas som ovän, speciellt med tanke på att vi har två stycken underbara tjejer tillsammans.

Fast jag vill hata och ta avstånd så kan jag inte det.

En annan sak som gör mig riktigt förbannad är då människor runt omrking lägger sig i.
Vafan tror dom egentligen, att vi inte är kapabla till att hantera detta, jag menar relationen mellan mig och mitt ex och hur praktiska saker mm skall gå till.

Nej då skall dom in och ställa krav, "what the fuck is up with that!!"
Det förstör bara mer än vad det hjälper.
Om dom personerna runtomkring känner sig svikna eller liknande, så kan dom för fan ta och söka upp hjälp istället för att konspirera & vräka ur sig skit mot mig eller mitt ex.

Att vi separerar är tufft för många, men tuffast är det för kärnan:
- Tjejerna, exet och jag

Så ursäkta mitt ordval:

- STAY THE FUCK AWAY!

Att vara där och stötta är en helt annan sak, det tar vi alla emot med öppna armar, men lägg ner den andra skiten.

Tatueringen sitter fortfarande bra, exet tog det bra hon visste inget & kände sig lite träffad. Precis enligt plan.. ;)

Mina tjejer.

Ligger i sängen med båda mina små tjejer tätt omslingrande.

Så jäkla mysigt, läsa bok, prata livet och sedan höra dom sakta somna.

Detta är något som jag kommer att sakna, visst blir det delad vårdnad, men det är långtifrån samma sak som att vara med dom varje dag.

Mina två små älsklingar, vad jag kommer att sakna er då ni inte somnar vid min sida.

Jag älskar er förevigt, glöm aldrig det.

Nu sitter den där

Nu sitter den där för resten utav livet. Gjorde ont som satan, men samtidigt skönt. Ingen ångest och känslomässig smärta under tiden.

Följande text sitter nu på mitt revben:
- Et tu, Brute

Skall påminna mig om att inte lägga min tillit helt i andras händer igen.

Bild kommer då den har läkt.

Fyra minuter i Tolv.

Ahh tebax från träningen, pissjobbigt var det idag, men jag gav inte upp!!

Känns så där nu faktiskt.
Kan inte låta bli att tänka på mitt ex och känna sorg.
Hmm lite ångest ligger allt kvar under ytan och gnager.

Varför skulle det bli så här?

Men nu e det bara två och en halv timme kvar tills det är dax att gadda sig.
Ser fram mot det, hoppas att det gör riktigt ont.

Den fysiska smärtan kanske kan ta över den känslomässiga.

Nej nu skall jag jobba, har några saker som jag måste fixa till.

Vad exakt är det som föranlett denna blogg?!

Så här ligger det till.

Levt tillsammans med min drömpartner i snart 8 år, gifta 2 barn & ett nytt hus på landet.
Då går exet och knullar med en annan och ger bort den kärlek som varit ämnad åt mig till en annan.

Se nedan för lite mer detaljer:

November 2009:
- Bestämmer oss för att köpa en hund.

December 11 2009:
- Vi åker och hämtar hem vår nya familjemedlem, allt är frid och fröjd.
- Mitt ex åker iväg på föreningsfest. (Lämnar mig hemma med 2 barn och en valp på nio veckor)

December 12 2009:
- Exet kommer hem, run 06:00, lägger sig i ungarnas säng, för den är tom, dom ligger hos mig & valpen.
- Exet går inte upp på hela dagen, har ångest. (Fylleångest hette det)

December 13 - 27:
- Exet faller djupare och djupare in i en depression, har tidigare historia med just det.
- Jag är orolig som fan.

December 28:
- Exet blir inlagd på Psyk.

December 28 -> Januari 21:
- Oroar mig ständigt, försöker förstå.
- Det beror på hunden, den triggade depreessionen heter det.
- Exet funderat över existentiella frågor. (Vad är livet/kärlek mm).
- Vill att vi skall gå i parterapi.
- Frågar om det är någon annan, får nej till svar.

Januari 21:
- Parterapi för första gången.
- Känns bra efteråt, skall ta nya tag.

Januari 27:
- Jag bryter ihop, känner på mig att något är fel, exet berättar inte allt. Det ljugs.

Januari 28:
- Parterapi 2.
- Lunch: Exet meddelar: Jag har känslor för någon annan, men inget har hänt den andra personen vet inget, vill fortsätta att försöka med dig och vår familj.
- Em: Det visar sig att dom har haft ett platoniskt förhållande. dom förstår varandra så bra.
- Jag sticker hemifrån, måste få distans.

Januari 30:
- Åker hem igen tidigt.
- Exet och jag pratar, ingen kontakt mellan dom medans jag varit borta.
- Lögn, det visade sig senare på kvällen att dom har haft kontakt hela tiden.
- Alla korten på bordet. (Nästan)

Januari 31:
- Dom har knullat åtskilliga gånger, exet är kär, men inte i mig.
- SVEK!! Kan inte klara det.

Feb 01 - nu:
- Velat fram och tillbaka.
- Parterapi, ny terapeut och med alla korten på bordet. (Tror jag, kan ju inte lite på exet någe mer)
- Fortfarande i chock.
- Vi skall skiljas.
- Dom träffas inte, grisen är oxå gift med 2 barn.
- Exet och Grisens respektive är kollegor.
- Jag skall flytta.

Slutsats

Jag gick och oroade mig för helt fel anledning i över en månad, höll på att gå åt medan jag tog hand om familjen & exet låg på psyk och "tänkte" igenom sitt liv. & ja grisen var där och hälsade på. Nu fattar jag varför exet ville att jag inte skulle dyka upp oanmäld, samt varför jag inte skulle komma vissa gånger.

Alla tyckte synd och oroade sig, sedan visade det sig att det inte alls berodde på någon hund, allt berodde på exets dåliga samvete och skuld för det sveket exet hade gjort.

Det tog ytterligare ett par veckor av falska förhoppningar och ljug tills dess att alla kort låg på bordet.

Vad har då hänt:
Det var inte fylleångest den 12 December, det var riktigt ångest för ett svek som exet hade utfört, sedan för att mildra sin egna skuld så valde exet att inte vara ärlig och försökte in i det längsta att återuppbygga familjen på en LÖGN!

Jag har aldrig haft så ont, aldrig känt mig så liten, aldrig varit så rädd, aldrig känt mig så sviken. Hela min värld är nu borta, nytt tomt blad/kapitel, i en något äldre sliten bok.

Frågade exet angående hunden, varför skaffade vi den varför gick exet med på att ha hund. Svaret var att hunden skulle kunna föra oss närmre, men innan dess hade exet redan gett sin kärlek till en annan.

Nu är hunden tillbaka på kenneln, hos sin mamma. Förhoppningsvis får hunden ett nytt bra hem, håller tummarna för det.

Panik attack.

Jag mår bra, tänkte att man kanske ville veta vad som händer i hjärnan rent visuellt vid en panik attack..

Lite om igår och imorse

Igår var det en händelserik och idérik dag.

Följande beslut tog jag igår:

- Jag skall INTE köpa en lägenhet just nu.

- Jag skall flytta in i en liten lägenhet som jag hyr av mitt företag för "LESS" pengar.

- Jag skall buffra mina stålar under dom månader som jag bor i den lägenheten.

- Om möjligt, "Har diskuterat med min chef och han skall kolla upp", så sticker jag till Brasilien i 6 månader för att jobba där. (Buffrar ännu mer pengar)

- Förhoppningsvis så har jag under denna tid kommit på vad jag vill göra, skulle det vara så att det fortfarande är ett lägenhetsköp så har jag sparade pengar till detta.

---

Var iofs och kollade på lägenheten i Liljeholmen & den var verkligen fin, skulle passa perfa. Men hade redan innan bestämt mig för att INTE buda på den, men ville iaf kolla in den, vem vet kanske det blir en liknande lägenhet om ett gäng månader istället.

En annan sak med, körde på en harjävel igår, fan va hårda dom är.

Igår somnade jag i ett relativt glatt läge, inget gråt & ingen ångest & utan att ha käkat ångestdämpande.

Som vanligt vaknade jag runt 4:a tiden, fattar inte vad det är med klockan 4:a, fan vaknar alltid då, spelar liksom ingen roll när jag lägger mig, 9,10,11,12 - vaknar ändå 4. Strange!

Kunde inte somna om och kände att ångesten kom krypande, låg då och tvingade mig att tänka glada tankar, det enda som dök upp i huvudet, var att försöka komma in i samma känsla som när jag springer & vet ni vad, det funkade fan! ;). Har fortfarande en klump i magen, men den är inte på långa vägar så jävla stor och tung som den varit innan. Kanske har jag hittat ett sätt att tämja monstret?!? Hoppas.

Idag är hålltiderna som följer:
- 08 Snacka bostad.
- 09 möte
- 10 milen
- 14:30 Tatto Jack.

Återkommer med mera senare, blir säkert ett par inlägg till idag, kanske tom en bild på min nya tatto.

Tills dess,

ha det bäst!

Ny bostad.

Det verkar som att den akuta bostadkrisen kan komma att få en bra lösning.

Jag jobbar på ett "enligt mig", utav världens bästa företag då det gäller personalpolitik & resurser.

Utan företaget så skulle jag inte må så pass bra som jag gör nu & nu verkar det som att dom även kan lösa en temporärbostad ganska omgående.

Skall bli skönt att komma bort ifrån huset, det ger mig bara fet ångest & panik.

Jag vet iofs att det kommer att bli jävligt tungt att flytta, men någon gång måste jag ta tjuren vid hornen & då är det lika bra att göra det med ens.

Tanken är att bo billigt utav krav i n ågra månader för att buffra upp lite cash & för att hinna hitta en riktigt bostad i lugn och ro som jag sedan kan flytta in i. Förhoppningsvis har den värsta ångesten och förlustsaknaden försvunnit, så att den nya lägenheten blir fri från ångest associationer.

Japp håll tummarna, vet iofs att man pendlar ganska så mycket i sina känslor just nu. Ikväll tänker jag säker annorlunda. Men dom få stunderna då jag faktiskt lyckats kravla mig upp till ytan, så kan jag tänka klart. Denna lösningen känns som den enda rätta.

Men som sagt, vem vet?!

Strax innan tolv.

Phust, sprungit milen.
Som jag sa i tidigare inlägg så var mitt psyke inte direkt det bästa, men att springa tar bort allt just för stunden, verkligen skönt.

Men märker att det sakta är på väg tillbaka igen, måste hitta på något att sysselsätta mig med. Kanske jobba, vad sägs om det?

Hmm jo det är ju en bra ide, om jag bara visste vart jag skulle börja. Tyvär inget inbokat i kalendern idag, & just idag måste jag stå ut med att jobba kvar tills klockan 17:00.

Skall på visning av en lägenhet, japp i Liljeholmen, bara det ger fet ångest, speciellt som att jag skall dit själv och kolla. Skulle varit mycket bättre att ha någon med mig, men jag har inte viljat fråga någon, för då måste jag ju gå dit.

Nu kan jag ju skita i det i sista sekunden om det skulle bli för jobbigt.

Kom på en annan sak som jag skall diskutera med min chef, vill bli placerad utomlands, Brasilien hägrar.
Skall kolla upp om det är möjligt, borde vara det, men man vet aldrig.

Strax efter nio.

Tillbaka från DS, 150/100, lite bättre idag, men fortfarande för högt.

Just nu känner jag ingenting, kan inte ta för mig något, orkar inte ens att öppna munnen för att säga något. Nu dyker jag djupare och djupare ner under ytan, fan vet om jag hinner upp igen för att ta luft.

Har precis dödat mitt FB konto, sakta men säkert håller jag på att radera ut mitt tidigare liv, varför vet jag inte, men det går liksom som på räls.

Sitter här och bara väntar på att klockan skall ticka fram, längtar till klockan 10:00.

Träna, förhoppningsvis är det fortfarande en bra ventil, men just nu känns allt jävla förbannat hopplöst.

Surfart runt för att hitta andra människor i liknande situation, vet att varje relation är unik, men det måste finnas människor i liknande sits, som har klarat sig. Skulle verkligen vilja veta hur dom motiverade sig själva, hur klarade dom av det, vad vad det som fick dom att ta sig upp varje morgon. Jag skulle verkligen vilja träffa en sådan människa, sitta ner och lyssna. Men har inte lyckats hitta någon blogg eller annan sida likt min & mina tankar.

Det som jag saknar mest just nu är en trygg famn som tar emot mig och sakta vaggar mig till ro, med orden:

- Allt kommer att bli bra.

Synd att det inte finns en sådan.

Blodtryck idag.

Håller tummarna för att blodtrycket skall ha lagt sig. Skall till DS om någon timme för att kolla av.

Förhoppningsvis så slipper jag medicin för det, fan tränar ju som en jävla dåre och äter ingen fet mat alls. Borde ju ligga mig i fatet tycker man att slippa skiten med blodtrycket.

Hmm gjorde ett sådant där psyktest idag, inte bra!
Resultatet visade det som jag redan känner, håller på att trilla in i en depression.
Fan vill inte hamna där, har sett det på allt för nära håll hur det kan gå.

Morgonångest.

Imorse sa jag inte hejdå, svarade inte heller på tilltal.
Vaknade som vanligt upp runt 4:a snåret, kunde inte sova, ångesten kom krypande, sitter nu på jobbet med klumpen i magen, illamåendet tränger sig på & jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen, eller hur jag skall ta mig ur detta.

Det som ekar i mitt huvud just nu är:

- "Jag är inte kär i dig!"

Fan önskar att jag kände likadant, kanske om jag kan hata istället. Nej vafan är det jag sitter och tänker, inte fan kan jag hata, det går ju inte.

En annan sak, dom mörka tankarna är tillbaka, det var en som står mig väldigt nära som en gång sa,

- "Man vill inte ta livet av sig, man orkar bara inte leva."

Vet precis nu vad personen menade, det är precis så jag känner.

Tur att jag är så jäkla feg.

Ut ett tag

Ute ur det mörka, iaf för den här gången.

Nu känns det som att jag blivit överkörd utav ett tåg.

Totalt slut, och väldigt skör.

Nu godnatt.

Mörker

Hemma i huset igen. Nu är jag på ett mycket mörkt ställe. Är rädd att jag inte hittar ut.
Hela kroppen är i uppror, nedstämdheten regerar alla delar av mig. Ser ingen som helst framtid för någonting, svart, smärta, klumpar, gråt, ångest och förvirrad. Orkar inte mycket längre, kan inte tänka rationellt mer. Måste snart hitta en väg ut.

Nu är det riktigt svart, becksvart.

Insikt?!

Aj då har precis vaknat upp med den fetaste ångesten.

Igår fick mig verkligen att tänka. Fan allt är ju mitt fel, skulle inte ens kunna älska en som mig själv, inte nu då jag vet hur jag verkligen är.

Hemskt att inse, min älskade har verkligen fått lida.

Måste hem, måste till hennes famn för att på något sätt förklara få förståelse och kanske till och med förlåtelse.

Jag vill till dig, ta mig tillbaka till ditt hjärta.

Älskar dig