Sovande tjejer, ekande tomt hus.

Nu sover dom, hmm vad skall man göra nu?!
Ensam i soffan, får bli till att tanka hem en film, kolla in och kanske somna..

En kort tid av lycka, en evighet av helvete!

Fram och tillbaka, ut och in, vrider på allt, försöker komma till en slutkläm.

Var ute igår, hade sett fram mot det, skulle partaja med mina gamla vänner från ett jobb som jag hade i svunna tider. Upplagd och stärkt av ett möte tidigare under dagen, mötte upp en polare på Kellys, drack bira, skrålade till hårdrocken som matades ur högtalarna, polarn förlorade en ölhävartävling,Kom fram en tjej som ville tävla mot honom & stackaren kunde inte säga nej., hängde med alla hårt tatuerade och sminkade rockers, mycket trevligt och kul. Sedan till festen, kallt som fan bestämde vi oss för att promenera, inte så långt till munchenbryggeriet, men det tog sin lilla tid, halt och jävligt var det ju, sedan så vart vi rätt bladiga.. Kom fram, då kom första besvikelsen, personerna som man ville träffa på festen, var inte där. Vissa hade fått förhinder, andra orkade bara inte dyka upp. I mitt fall så dök liksom hela den goa känslan, var inget kul längre, men tog mig i kragen och fattade beslutet att jag skulle vara kvar iaf ioch hänga med dom som faktiskt fanns där.

Efter en stund ringde en annan polare, han med min bil, såg min exit och stack, vi åkte till södra delar uav sthlms förorter, in i dimman in i dekadansen, välkommen tillbaka möttes jag av då flykten omfamnade mig.

Vaknade upp på min polares soffa, inget speciellt minne av hur vi kom dit, men vi var iaf hemma hos honom, klockan var strax efter fyra på morgonen tror jag, försökte somna om, helt utan framgång. Som en slägga slog den sig längre & längre in i mig, känslan var intensiv och skoningslös, kliade och klumpade sig i hela kroppen, var bara tvungen att komma därifrån, satte mig i bilen och tog mig hem. Då var klockan runt 6.

Hemma var alla vakna, trillade ihop som en säck på golvet, behövde någon som kunde lägga sina armar om mig, fick oxå det från mitt X, så jävla jobbigt, men var dålig, visste innan att jag skulle bli dålig, hon med.

Då, mitt i min värsta panik ångest attack kommer hon och frågar om det är ok att hon åker till sin kusin, vill spendera kvällen/natten där, dagen innan hade hon sagt att hon inte skulle dit, det var lite det som avgjorde att jag släppte loss, eftersom jag visste att jag skulle bli riktigt dålig dagen efter och inte skulle kunna vara där för varken tjejerna eller mig själv.
Vad fan skulle jag kunna säga, var ju i ett stadium där jag inte fungerade, varken mentalt eller fysiskt, sa inget, eller typ åk du, det e ok! (Men det var fan inte ok!). Det tog jag upp senare, men hon gör sina val och jag gör mina, nu sitter jag här själv i huset, med ungarna, fram tills dess att dom somnat så kommer det att vara mysigt, men då dom tuppat av och jag sitter här själv, mm ja då kommer klumparna, kliet & alla dom andra känslorna tillbaka igen. Var så säkra.

Tillbaka

Lamporna släckta & skratten ebbat ut. Ensam duktig flicka hade rätt, det varar för kort.

Ångestland välkommen.

Mörkt, förlåt.

Förfesten till festen.

Nu kellys, musik och billig bira med go polare. Ett par timmar kvar innan det e dax för nästa ställe. Mmm många öl hinns med under den tiden.

Nu känns det bra, nästan som inget hade hänt.

Bra dag idag, först en jävligt trevlig lunch, det gör vi om, och nu hemma hos min bäste vän.
Snart e det dax att dra sig in mot staden igen, partaj... Känner på mig att något bra kommer att hända ikväll, väntar med spänning för att få se vad.

Det tar tid

Ambasaden, vänta vänta vänta. Zzzzzzz

Najs morgon..

Ungarna glada, pappa glad, frukosten avklarad, duschen och kläderna på. Nu en go latte & en film, SLACKING!! Sedan lämna tjejerna hos mormor & sticka in till sthlm.

Ses där..

Trött, lite sliten, men njuter fortfarande..

Blev visst inte bara ett glas igår, kom på mig själv med att skaka det sista ur flaskan.. ;)

Hade en jävligt mysig kväll/natt igår med en massa prat och bondande..

Tack..

Njuter.

Ett glas rött, hockey, lugn och ro. Faan va skönt, blir nog ett glas till. Kanske tom hela flaskan.. :)

ONT.

Sheisse, kommer ha fet träningsvärk på lördag & ikväll är det bassängen med.

Men imorgon är det fest.. ;)

Låt som jag somnade om till i morse.

The Streets: "Dry Your Eyes"

In one single moment your whole life can turn 'round
I stand there for a minute starin' straight into the ground
Lookin' to the left slightly, then lookin' back down
World feels like it's caved in - proper sorry frown
Please let me show you where we could only just be, for us
I can change and I can grow or we could adjust
The wicked thing about us is we always have trust
We can even have an open relationship, if you must
I look at her she stares almost straight back at me
But her eyes glaze over like she's lookin' straight through me
Then her eyes must have closed for what seems an eternity
When they open up she's lookin' down at her feet

Dry your eyes mate
I know it's hard to take but her mind has been made up
There's plenty more fish in the sea
Dry your eyes mate
I know you want to make her see how much this pain hurts
But you've got to walk away now
It's over

So then I move my hand up from down by my side
It's shakin', my life is crashin' before my eyes
Turn the palm of my hand up to face the skies
Touch the bottom of her chin and let out a sigh
'Cause I can't imagine my life without you and me
There's things I can't imagine doin', things I can't imagine seein'
It weren't supposed to be easy, surely
Please, please, I beg you please
She brings her hands up towards where my hands rested
She wraps her fingers round mine with the softness she's blessed with
She peels away my fingers, looks at me and then gestures
By pushin' my hand away to my chest, from hers

Dry your eyes mate
I know it's hard to take but her mind has been made up
There's plenty more fish in the sea
Dry your eyes mate
I know you want to make her see how much this pain hurts
But you've got to walk away now
It's over

And I'm just standin' there, I can't say a word
'Cause everythin's just gone
I've got nothin'
Absolutely nothin'

Tryin' to pull her close out of bare desperation
Put my arms around her tryin' to change what she's sayin'
Pull my head level with hers so she might engage in
Look into her eyes to make her listen again
I'm not gonna fuckin', just fuckin' leave it all now
'Cause you said it'd be forever and that was your vow
And you're gonna let our things simply crash and fall down
You're well out of order now, this is well out of town
She pulls away, my arms are tightly clamped round her waist
Gently pushes me back and she looks at me straight
Turns around so she's now got her back to my face
Takes one step forward, looks back, and then walks away

Dry your eyes mate
I know it's hard to take but her mind has been made up
There's plenty more fish in the sea
Dry your eyes mate
I know you want to make her see how much this pain hurts
But you've got to walk away now
It's over

I know in the past I've found it hard to say
Tellin' you things, but not tellin' straight
But the more I pull on your hand and say
The more you pull away

Dry your eyes mate
I know it's hard to take but her mind has been made up
There's plenty more fish in the sea
Dry your eyes mate
I know you want to make her see how much this pain hurts
But you've got to walk away now.

Svinjobbig kväll/natt!

Tillbaka till "Kan inte sova" stadiet, fan va jobbigt.
Flyttade ut igår, samma hus nytt rum & säng, det jobbiga med det är ju att jag inte får ha några tjejer hos mig, dom går ju in till "vårt" sovrum.. :(

Sedan röjde den där jävla blodtrycksmätaren som fan under natten, vaknade av att min arm var i två delar, typ!
Slet av skiten, så nu kommer man väl få bannor för det med, sköterskan kommer inte att bli glad.

Efter det så kunde jag inte somna igen, massa tankar och annan skit som rusade i huvud och kropp. Känner mig trött, hängig, tom och ensam.

Nu pratar vi överhuvudtaget inte mer, förutom dom praktiska sakerna som vi faktiskt måste prata om.

Det finns ljus över krönet, skall bara orka upp för backen..

Ha en bäst dag!

STÅR INTE UT!

Står fan inte ut!
Ahh håller på att få panik, kan ingen bara sudda ut henne, står fan inte ut att leva under samma tak som henne längre, det tar på mina krafter!

Tar snart in på hotell, orkar inte mer nu, hon gör mig fan ta mig galen, helt gränslös i sitt sätt att vara, jag finns inte.

För i helvete, andas jag eller?

Dagen över; eller ja nästan..

Nu var denna hektiska dag över, eller ja nästan iaf, nu skall man laga mat, pyssla med tjejerna, nattklädnad, tandborstning och nattning. Sen så är dagen över, kanske blir ett glas vin till mig med, för att fira att mitt blodtryck ser bättre ut, för att solen sken på mig under lunchen, för att jag mått bra idag.

Undrar bara hur i helvete jag skall kunna sova med blodtrycksmätaren kopplad. Har en sån där maskin på mig som skall mäta blodtrycket under 24 timmar, fan armen kommer att vara blå imorgon.

Nattliga besök.

Svettiga ondskefulla drömmar, hatar dom, hela dagen blir färgad av något som endast existerar i fantasin, i drömmarnas land. Men likt förbannat så finns fragment kvar då man vaknat, ju längre in på dagen, ju mer flagnar bort, det enda som finns kvar är känslan, känslan av något jobbigt, gnaget om att något har nog hänt.
Alltså hatar sådana drömmar, varför har man dom, vad skall dom vara bra till. Idag är jag förföljd, utav en sådan, det är den som idag gör sönder min dag, hindrar mig från att slappna av och njuta fullt ut.

Jag vill ha bra drömmar, kan man beställa sådana, hur förbereder man natten för en sådan dröm?!?

Hålla fokus.

Ny dag idag, slickar mina sår, håller ihop mig själv för att inte falla ner idag, känns som att det är en sådan dag.
Som tur finns det musik som hjälper mig hålla fokus.

Positiva saker:
* Vaknade klockan 06:10
* Slapp skrapa rutorna på bilen.
* Spotify klarade att streama hela vägen till jobbet.

Idag är mitt schema fan fullspäckat:
* Läkaren
* Träna
* Coachen
* Utvecklingssamtal Barn 1
* Utvecklingssamtal Barn 2

Mellan dessa hållpunkter skall jag givetvis hinna med arbete, fika och bloggande. Svettas redan.

Ser fram mot helg, VA!!, sa jag just det?!? Shit, måste komma ihåg det då jag väl är där. Men iofs så vet jag varför, skall ut och rocka loss på fredag, krascha ett partaj på Munchenbryggeriet, skall bli kul.

Till dig som det berör.

Just nu är jag så uppe i min egna värld att jag ibland delvis eller helt missar min omgivning.
Till dig vill jag bara säga att allt jag gör kommer med dom bästa intentioner, inga dolda agendor eller baktankar, dock är jag emellanåt impulsiv och intensiv.

Där jag är nu är en konstig plats, har inte varit här förut, har aldrig knappt fällt en tår innan jag tvingades in i denna överjävliga situation.
Där i min vilsenhet så kan jag säga, göra, känna saker som kan skada/såra/skaka andra i min närhet och omgivning.

Återigen ber jag om ursäkt för detta, aldrig min mening att orsaka dig en känsla som jag själv kämpar att komma ifrån.

Prover på vift.

Företagshälsan, väntar på en sjuksköterska, Graciella, mycket vackert namn. Men anledningen till mitt besök;
Mina prover har kommit bort, är nu tvungen att ta om dom. Inte kul speciellt med tanke på att det inkluderar avföring, göra själv, tre gånger. Men det är ju bara att bita ihop.

Det konstiga är att efter att man tagit sina prover så skall dom skickas med post till Karolinska. Det är där på vägen någonstans dom kom bort, tydligen så är jag inte ensam om att få proverna borttappade, nej det är tre till. Hemsk tanke, det finns någon där ute med en sjuk böjelse.

Äntligen: En bra dag!

Tillbaka på jobbet, med en ny fräsch playlist i lurarna, tack!
Idag mår jag faktiskt väldigt bra, har tom sovit och blivit väckt av klockan dom två senaste morgnarna. Fantastiskt, men skall inte ta ut segern i förskott, två gånger kan vara ren tillfällighet, imorgon kan man lika gärna vara tillbaka att vakna klockan fyra igen.

Men som sagt, mår idag mycket bättre än på länge.

Bästa tiden på dygnet: Kort, men bara bäst!

Bästa tiden på mitt dygn har precis passerats.

Den börjar precis då Bolibompa slutar, tar med tjejerna upp på ovanvåningen, byta om till PJ, borsta tänderna & hopp i säng.
Lägga mig emellan dom, ta upp boken som en av dom valt kvällen till ära, läsa, ställa om rösten, leva mig in i historien och känna hur dom kryper upp allt närmre, pillar mig i håret, och riktigt gosar in sig. Släcka ner, hålla om dom, blunda och känna hur både dom och jag slappnar av och faller in i sömnens värld. Allt som varit jobbigt, tufft eller vilken annan känsla som funnits inom en själv under dagen, finns nu inte längre, nu existerar endast tillfredsställelse och lugn.

Att natta mina tjejer, krypa ner mellan dom i sängen, det är det bästa tiden på mitt dygn.

Godnatt mina älsklingar.

Att vara blogger.

Jag hade länge funderat på det där med att börja skriva en blogg, men hade aldrig riktigt kommit på vad jag skulle skriva om, alltså något som kändes viktigt för mig. För mig handlar det inte om att få många läsare, ligga i topp på bloggportalen, nej för det är jag för det första fel kön och alldeles för gammal, för mig var det viktigt att själv få ut något utav skrivandet. Så med andra ord det blev aldrig av. Måste erkänna att jag startat upp ett par stycken, men kom aldrig längre än att jag fyllde i profilen, mer blev det liksom aldrig.

Men så en dag får jag reda på att vi skall skiljas, min fru har varit otrogen, marken rycks undan och jag har inte längre en livskompass, inget som kan guida mig.
Mitt i detta kaos utav ovisshet, rädsla och ensamhet, kom bloggtankarna återigen tillbaka till mig & denna gång var det aldrig något tvivel vad jag skulle skriva om. I början skall jag erkänna att jag inte riktigt vågade, men efter att ha satt igång och överfört mina tankar till skrift, så fick jag en förlösande känsla, plötsligt hade jag hittat ett verktyg som kunde hjälpa mig, ett sätt att själv ge mig terapi, bearbetning och distans till min tillvaro.

Till en början var det precis det som drev mig, men efter ett tag började jag undra om det inte fanns fler i min situation, fler precis som jag, kanske skulle det kunna stilla ensamhetskänslan och ge lite sällskap i denna dynga utav skitliv. Till en början hittade jag inte många, det var en kille Christian som jag fick kontakt med, "Fan mannen sluta inte skriva", det kändes mycket skönt, fick stöd ifrån honom och hans kommentarer, detta fick mig att leta vidare. Idag känns det som att vi är ett gäng som läser varandras bloggar, kommenterar och kommer med stöttning då det behövs.

Nu har jag inte bara hittat ett verktyg som hjälper till i min bearbetning, jag har också funnit nya och värdefulla vänner.
Till alla er, tack som fan, ni ger mig värme, trygghet, skratt, insyn, vinklar, tröst och en massa mer.

Mötesdag idag..

Möten, möten, möten.

Nu hem, orkar inget mer nu, men å andra sidan har jag ju varit på jobbet sedan klockan 06:30 i morse. En bra sak med min nuvarande situation är att jag samlar ihop en jävla massa övertid.. ;)

Det blir klirr i kassan, hmm undra vad jag skall göra med alla pengarna?!?

Veckans musiktips; Khoma - The Second Wave

Just nu spelas dom väldigt frekvent i min spelare, både på jobb, hemma & i bilen.
Kanske beror det på att stämningen i musiken passar så bra in i mitt nuvarande tillstånd.

I alla fall, tycker att ni skall ta och kolla in:
- Khoma - The Second Wave

Skitkänsla: Nu skall det ut och luftas.

Jävla skitkänsla som förföljt mig sedan igår, kan inte peka ut exakt vad det är, men någonting rullar runt inom mig och vill ut. Är som på helspänn hela tiden, magen kurrar, huvudet sticker, propparna i öronen kliar det enda som faktiskt ger mig positivitet är Khoma som ljuder i mina öron.

Men nu över till det som jag tänkte skriva om, känns jobbigt, kanske är det detta som varit det som gnagt och viljat komma ut, "here it comes"!

Alkohol, droger, dekadens i det stora hela, är jävligt rädd att jag sakta kommer att glida tillbaka till det spår som jag en gång tidigare i livet la ut. Jag har under uppvaknandet in i det längsta lyckats hålla mig borta, inte ens känt ett sug, det var ju trots väldigt länge sedan som jag vandrade den stigen, vill inte heller påstå att det under den tiden var ett avancerat missbruk, bara mer ett nyttjande av substanser som gav mig kickar, inre resor och chans till personlig utveckling. Men med det följer ju också en viss verklighetsflykt, som i vissa tillfällen är helt rätt och i andra, mitt liv just nu är helt fel. Min rädsla nu beror på att jag i helgen föll för frestelsen igen, ganska oskyldigt, men det gav mig ändå en tillräcklig stor inblick & flykt in i "feelgood land", det fick mig att minnas och må bra, samtidigt som det fick mig att minnas och må jävligt dåligt, speciellt dagen efter.

Nu är det ju så att jag är ju inte ensam längre, har ju två små tjejer som jag älskar, då dom är med mig så behöver dom mig till 100%, dom behöver ingen stenad/full/trippad eller på något annat sätt påverkad pappa som inte förmår vara just det, pappa till 100%, på grund av självorsakad nedsatt medvetenhet.

På ett sätt så känner jag mig ganska rustad och stark, men samtidigt jävligt naken och svag, jag märkte ju det nu i helgen, hur lätt det är att, trots sinnesnärvaro & upplyst-het, ger efter och hoppa på tåget till "Feelgood Land", fan det är ju av samma anledning jag inte vill proppa i mig benzo piller, jag vill klara detta med ett klart huvud & sinne. Vill inte ta bort/döva det jag känner, känslan är ju där av en anledning, den är ju där för att jag har ont, kroppen & själen säger något till mig, måste lyssna på den och bearbeta, inte döva.

Det som hände i helgen, tar jag som en påminnelse; hur jag inte skall hantera min situation. I nyktert tillstånd vet jag vad som finns att förlora, jag har varit där tidigare, men då av en helt annan anledning, då fanns det inga sorger att döva, inga kriser att hantera, då var det enbart för kickarna, nu skulle det vara för så mycket mer, det skulle vara för lätt, för destruktivt.

Visst tar jag mig ett glas vin till maten emellanåt, innan kunde det lätt rinna iväg till fyra, fem glas, men nu idag stannar jag vid ett, som oftast dricker jag enbart vatten, just av rädslan att tappa bort mig själv, är ju på ett ställe just nu där det är väldigt lätt att förirra sig, har ju aldrig varit här innan, kan inte vägen, GPS:en är trasig, jag måste vara skärpt.

- Det är inte substansen som i mitt fall skapar beroendet, det är flykten.

Deprimerad; punkterna stämmer in, kan jag då få piller för att bli glad igen?

Här är de vanligaste tecken på depression:

* Nedstämdhet.
* Minskad glädje och minskat intresse för det man brukar tycka om att göra.
* Minskad matlust och viktnedgång.
* Sömnstörningar.
* Aggressivitet och lättretlighet.
* Koncentrationssvårigheter.
* Svårighet att känna känslor.
* Hämmat tal, stel mimik och långsamma rörelser.
* Brist på tillförsikt och en nedvärderande självbild.
* Minskad livslust och självmordstankar.

Källa:
- AB Artikel, klicka här

Filmtips passande en Söndag.

Såg två filmer idag som verkligen berörde, smärtade och gjorde avtryck.

- The stoning of Soraya M
- Precious

Min Söndag.

Inte alltid så lätt, inte alltid allt går som man vill, idag är inget undantag. Började jobbigt runt fem snåret i morse med att att en fet ångest kom smygande och väckte mig ur min sömn. Berodde nog mest på den alkoholen som konsumerades dagen innan, men oxå en släng av den vanliga som man tampats med dom sista månaderna sedan uppvaknandet. Lyckades somna om, det gjorde susen, vaknade upp utan vare sig ångest eller nedstämdhet, kändes faktiskt riktigt bra, visst lite bakis var man ju allt, men vafan det gör ju inget så länge man slipper det andra. Två alvedon och en stund senare var även bakfyllan helt borta. Jag hade iaf bestämt mig att dagen skulle tillägnas till den slackande ängelns ära, japp det finns en sådan, eller borde iaf finnas en sådan, finns ju änglar till allt annat. Det blev soffläge & film med tjejerna, med lite assistans till mitt X som ville städa, ja hon kan göra sådant då hon mår dåligt, sysselsätter sig med dammsugare och svabbar.

Framåt eftermiddagen upptäckte jag att det inte fanns fiskmat, sticker till affären för att köpa lite, då jag kommer ut till bilen brister liksom allt, ångesten, nedstämdheten och paniken är tillbaka, gråter som en stucken gris, känner ensamheten & smärtan hugga tag om mig. Kämpade mig tillbaka till en lugn fasad, in i butiken och handla fiskmat, tillbaka ute i bilen kommer det igen. Åker hem till huset, kan inte stiga ur, utan sitter kvar med tårarna forsandes nerför kinderna, vet inte riktigt varför dom kommer, men kan inte sluta. Tar en lång stund innan jag förmår att ta mig in i huset, släpar mig upp för trapporna och lägger mig i sängen, somnar och blir väckt utav min äldsta tjej, >>Det är mat pappa!

Nu känns det rätt ok, fortfarande lite nedstämd, men inga tårar.
Skall bli skönt med måndag igen, tillbaka till jobb och stabilitet.

Fan, såg just att jag var inne på min 5:e vecka med att blogga, fan vad tiden går fort, känns som att endast ett par dagar har passerat.

Inte ännu en förlorad sanning.

Gjorde det igen, kom på det där, ja ni vet DET DÄR, vänder mig om skall fatta tangentbordet, borta!

Var är alla fyndiga och rara kommentarer.

;)