Åter är allt mörkt!

Tillbaka i helvetet igen, vi satt och kollade på en filmatisering utav en Camilla Läckberg roman; "Kommer inte ihåg vad den hette & den var ganska långtråkig", vilken inkluderar bröllop, kärlek och annat skit som just nu skär som knivar genom kropp och själ.

Klarar inte av det, saknar hennes närhet så in i helvete, saknar hennes kärlek så att jag går sönder. Tillbaka i gråten igen, skall tanka över en film till nu, vill inte gå och lägga mig, denna gång blir det en thriller istället, "The box" tror jag att den heter. Hoppas att den kan slå bort mina känslor/tankar för en stund, just nu ligger inte galenheten långt borta, just nu är jag nära botten igen. Är så jävla rädd för ensamheten, rädd för att inte synas, rädd för att inte få närhet, just nu är allt kallt igen, är bara rädd!