lördag, februari 27, 2010

Åter är allt mörkt!

Tillbaka i helvetet igen, vi satt och kollade på en filmatisering utav en Camilla Läckberg roman; "Kommer inte ihåg vad den hette & den var ganska långtråkig", vilken inkluderar bröllop, kärlek och annat skit som just nu skär som knivar genom kropp och själ.

Klarar inte av det, saknar hennes närhet så in i helvete, saknar hennes kärlek så att jag går sönder. Tillbaka i gråten igen, skall tanka över en film till nu, vill inte gå och lägga mig, denna gång blir det en thriller istället, "The box" tror jag att den heter. Hoppas att den kan slå bort mina känslor/tankar för en stund, just nu ligger inte galenheten långt borta, just nu är jag nära botten igen. Är så jävla rädd för ensamheten, rädd för att inte synas, rädd för att inte få närhet, just nu är allt kallt igen, är bara rädd!

Py Bäckman!!

Vafan har du varit i alla dessa år..

Jag säger bara:
- God natt min prins!

Whohahahahahaha..

Dags för en ny fas!?

Nu känner jag att det är dags att släppa den första fasen, "Uppvaknandet: marken försvinner under mina fötter.", frågan är bara hur nästa fas ser ut. Anser själv att jag vaknat upp, att jag är medveten om vad som händer och har hänt, med det sagt så är jag på långa vägar inte ur min kris. Dit är det låååångt kvar, men som sagt det är iaf dags att komma till nästa fas, fan undrar bara vilken etikett jag skall sätta på den.

Vi får se, börjar nog med det i morgon, blir på kvällen då. Vet ju hur jävla dåligt man mår på morgonen. I morse grät jag från slutet av fyra tills runt tio. Till och från var jävligt liten då, fan hatar morgonen, får nästan ångest av att gå och lägga mig, vet att då är det inte långt kvar tills jag mår dåligt igen.

Men idag har ändå varit en givande dag, har funnit andra människor i liknande situation som jag själv, där alla har kommit olika långt. Vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till det då jag precis har dykt in i skiten medan andra varit där jävligt länge, fan vet om jag orkar det.

I love my MAC.


Hur man nu kan älska en sak, men just min MacBook Pro, den älskar jag fan ta mig, fett mycket tom.. :)

Strax efter fyra.

Tillbaka i huset igen, åkte till HCity och kollade på Alvin & Gänget 2 - (Alla talar svenska). Min äldsta dotter satt som klistrad, medan min yngsta har lite svårt att koncentrera sig i 1 och en halv timme, hon sa efteråt att den var lite lång. ;) Så det blev ett par toalett & kioskbesök för att underhålla minstingen, eftersom att mitt X var med så var det inga problem för mig att smita ut med den minsta medan min stora tjej kollade på filmen. Då hon tittar på film skulle hela världen kunna rasa utan att hon märkte något, film = totalt engagemang, måste fått det av mig, X:et somnar bara..

Att mitt X var med tyckte jag först inte var något jobbigt, men väl inne på bion så vart jag riktigt plågad, varför utsätter jag mig för det, kanske vill jag lura mig rent visuellt och med hennes närvaro att allt är som vanligt, innan all denna skit trillade ner på mig. Men med henne med så blev det bara kaos, borde förstått det innan, men nu är det ju som det är. Vi bor ju fortfarande under samma tak, sover i samma säng; (Dock med 2 tjejer emellan oss), & det kommer vi att göra iaf Mars ut, sedan blir den 2 veckor i Österrike för mig, skall ner till alperna, pappa och luften. Enda gången jag känner mig riktigt som hemma är då jag närmar mig Österrike och alperna börjar synas vid horisonten för att sedan växa till enorma jättar som slukar upp allt i sin omgivning, med gröna slätter och vita toppar som reser sig mot den alltid klarblåa himlen. Fan vad jag älskar den synen, den gör mig lugn, det är till den jag kommer att fly under två veckor. Det värsta är bara att jag släppte in mitt X även här, så hon kommer att finnas med i mitt minne, platsen där jag friade till henne finns här, mitt ute på en sjö insprängd mellan 4 berg. Fan får blunda då jag åker förbi det stället, för det går ju inte att undvika, iaf inte om man skall hem till min pappa.

Sedan när jag kommer hem är jag bostadslös på riktigt, men vafan det ordnar sig, förhoppningsvis har jag iaf kommit så långt i min process att jag vet vart jag kan tänka mig ett tempboende till dess att jag har tillräckligt med grund att köpa mig något fint och lagom stort till mig och mina tjejer. Fan men man är ju kräsen efter att ha bott i ett nybyggt hus med egen vald planlösning, öppen, ljus och stort, utan grannar och med fri sikt i alla fyra vädersträck. Hur i helvete skall man kunna toppa det, det blir inte lätt, men drömmen är vid vattnet, med båthus där inredningen består utav kuddar, mattor och en massa ljus. Där skall jag sedan sitta och meta, dricka en pilsner och lyssna på kluckandet från vågorna som sveper in under huset. Fan om jag kommer dit, då gör det nog inget om jag skulle vara ensam, eller jo förresten det skulle det. Inte ens min största dröm kan ersätta smärtan av ensamhet. Men att den kan döva den smärtan, det har jag inga som helst tvivel om.

Dagens middag, grillad kyckling insmord med färska kryddor: "Oregano & timjan" till detta blir det stekt ris & lök.

I stereon just nu: - Niel Young - Harvest. Så jävla bra, perfekt melankoliskt och "layed back" med plågad röst, passar precis in i min nuvarande sinnesstämning.

Tack till er andra där ute.

Har tillbringat några timmar med att leta efter andra människor i liknande situation som jag befinner mig i, då jag läser deras berättelser så känner jag mig konstigt nog stärkt. Känslan är tvådelad, "skönt man är inte ensam, fan inte en till."
Är tacksam till att det finns fler som jag som skriver av sig, det ger mig styrka, känner mig inte lika ensam och liten då jag hälsar på i er verklighet. Ett lugn infinner sig, stärkt av dagens fynd, skall jag nu bege mig ut på stan med mina tjejer, blir bio!

Har bestämt mig, känner mig mycket bättre nu, fortfarande trasig, men stärkt.
Tack till alla er där ute vars öden är sammanflätade med mitt, era berättelser ger mig ny styrka.

PS!
- Det blev inga tabletter, har klarat av morgonen utan, känns som en jävligt stor seger.

Mina tjejer

Sitter i soffan, två tjejer ligger hos mig, kanal tio är igång på boxen, fåret Shaun cyklar runt, för en stund så känns allt som det skall vara igen.

Älskar mina tjejer.

Tidiga morgnar, fet ångest.

Ahh, va sköööönt.
I några sekunder precis då jag vaknar är allt tillbaka som vanligt igen, allt är bra, men i samma takt som sömnen lämnar kroppen så flyttar mörkret in & man är tillbaka i den surrealistiska sagan igen, tillbaka som gisslan i en verklighet som bara gör ont. Illamåendet är tillbaka, ångesten ökar lavinartat inom mig, känns som att paniken inte är långt borta nu, som sagt orkar inte mycket längre, men samtidigt så vet jag att morgnarna är värst, brukar ju ordna upp sig med känslorna ju längre dagen går. En positiv sak i det hela är att vintern verkar lämna landskapet, kanske kan det snart bli vår, men det kanske bara blir värre, det är ju då som kärleken brukar spritta i kroppen, då man lyser upp lite extra & vill uttrycka sina känslor extra mycket. Men för mig finns det ingen, iaf inte då. Nej vafan nu hamnar jag i den där negativa spiralen igen, får sluta upp med det, skall försöka tänka lite positivt och leva upp istället för att falla djupare.

Hmm verkar som att klockan fyra syndromet är tillbaka igen, hoppas iofs att det bara var en engångsförteelse. Har gått upp sitter framför datorn, brasan sprakar och OS hockey'n är på tv:n., fan hoppas att Slovakerna plockar Canada. Vet inte riktigt vad jag skall göra idag, kanske blir det bio med tjejerna, eller så blir det till att vara hemma och slacka. Men om jag stannar hemma så kommer jag snart att krypa på väggarna, ploppa i mig några Sobril för att att inte falla för djupt, nej jag måsta göra något. Kanske ta mig till simhallen och köra ett gäng längder, snackade med polaren igår & han var sugen på att simma, fan tror att jag skall göra det. Är ju så sjukt skönt efteråt, samtidigt under tiden man simmar så kopplas allt bort.

fredag, februari 26, 2010

Matdax.

Nu skall jag snart sätta igång med en av mina favoritsysselsättningar, laga mat.
Skall ta och fixa till en vildsvinsstek med plommon bacon & färska örter, till det blir det hasselbackspotatis och en plommonsås.
Shit det vattnas redan i munnen, älskar verkligen att laga mat, gärna mycket till många.

Mitt tips då det gäller kött (stek av alla dess slag & sorter) så kör man det i ugnen, på låg temp 100-120 grader. Köttet blir då mycket saftigare och får en jämn stekning, en annan sak som också är viktig är att man binder upp steken innan & låter den vila i rumstemp innan man lägger in den i ugnen.

En tur på landet.

Tillbaka på gården igen, var ute en sväng med min äldsta dotter, "den minsta var hos mormor", hade tänkt att åka på bio, men insåg snabbt att det inte fanns några filmer som skulle börja inom en snar framtid, så det blev att åka hem till en kompis på fika istället.

Hade som tur var inte sagt till min dotter om vart vi skulle, så hon slapp bli besviken. Men jag funderar på att kanske åka sen i alla fall, om inte annat så kanske vi kan gå imorgon, göra det till en heldagsutflykt. Men å tar jag med mig båda tjejerna, men ibland är det mysigt att göra något med bara en av dom, få lite egentid tillsammans. Hmm fan det kommer att bli svårare i framtiden, då man är själv menar jag..

Ut ur diket, på väg till något nytt.

Uppryckt och tillbaka, fan kan inte grotta ner mig så in i helvete som jag håller på med, tagit mig i kragen och är nu tillbaka igen.
Fy fan vad det är jobbigt att hamna där nere, alltid lika jobbigt att ta sig tillbaka. Skall erkänna att jag är rädd som fan, rädd för att inte veta vad som väntar, rädd för att vara ensam, rädd att inte klara mig, ja så håller det på, men nu är det dags att ta tag i saker och reda ut livet. Vet att hon inte vill ha mig mer, bara till att acceptera, gå vidare och leva mitt liv, utan henne.

Skall sluta älska henne, skall fan ta mig klara det, att hon skall vara så jävla vacker och åtråvärd gör inte saken direkt lättare för mig. Att man får upp hennes bild i varje tanke, varje plats man besöker, varje situation som man hamnar i förenklar ju inte heller saker och ting. Det är det som blir min största utmaning, att få bort henne ur mina tankar, bort från mitt hjärta och själ.

Men jag skall klara det, jag vet att jag har det inom mig, jag vet att jag kan, jag vet att jag är på väg, trillar bara ner i diket ibland, men det är väl naturligt.

Aj, ensam.

Jag fungerar inte längre, jag orkar inte mer, allt är bara helt åt helvete nu. Kan inte ens glädja mig åt mina barn, kan inte ta mig för något, nu är jag på botten. Jag har ont hela tiden, mitt huvud är fyllt med tårar, men ögonen är torra, allt är borta, allt är tomt. Jag vill inte detta, jag vill vara med dig, men du vill inte med mig. Fan detta är så jävla svårt, att se dig hela tiden att känna din lukt, din andedräkt ditt tal, det smärtar mig. Kom tillbaka till mig, lämna mig inte.

Varför skulle jag träffa dig den höstdagen för 8 år sedan, varför började vi att älska varandra då när du inte kan göra det nu? Jag behöver dig, jag kan inte finnas utan dig, jag hatar dig! Men det är inte sant, jag älskar dig mest i hela världen, finns ingen som du.
Orkar inte ens att skriva mer, fastän att det brukar få mig att må bättre, men det fungerar inte heller längre.
Du min fru, varför?

Bakfull & längtan.

Bakfull, ångerfull, förjävligt, yr, dimmig, trött, vaken, massa känslor som åker runt inom mig.
Fan i helvete, jag vill inte vara själv, jag vill inte leva utan dig, utan min familj. Tårarna kommer fram igen, har gråtit hela morgonen, natten har jag vankat av och an, varit i en drömsk värld, skitit ner mig själv tankemässigt, allt har varit förjävligt. Det gör ont igen, det känns som att allt är förgäves, skall aldrig mer dricka alkohol. Fan det var första gången sedan nyår, första gången som jag lät mig själv ha en stund just för mig själv, kanske är det det jag känner ånger över, fast jag tror mest att det beror på att jag kommer att lämna dig. Saknar dig redan, mitt hjärta, min kropp skriker, KOM TILLBAKA TILL MIG.

Jag vill ha det som det var innan, jag vill ha dig som min, jag vill tillsammans med dig leva & utforska resten utav livet, men det är försent, fan det är orättvist. Kom tillbaka in i min famn, kom tillbaka in till mitt hjärta, kom tillbaka till mig. Älskar dig!

torsdag, februari 25, 2010

AW....

Skall ut och käka dricka bira med arbetskollegor.
Fett najs, mår ganska bra nu.. ;)
Kanske tom ännu bättre efter att ha dragit i sig ett par bira..

Frihet i en liten ask!

Frihet i en liten dongel, japp så kan man summera den lilla saken ifrån Telia som jag rotade fram i en låda hemma, hade glömt att jag hade den. Men nu efter att ha fått tag på PUK koden är jag fri att närma mig den digitala världen överallt, när som, helt fritt. Enda jobbiga är att man måste ha en sladd, men det är snart oxå fixat; min iPhone blev ju upplåst idag, så inom ett par dagar kan jag uppdatera till 3.1.3 och få igång tethering med tele2 igen. Sååå jäääävla skönt.

Shit blev lite av ett teknik inlägg detta, men man kan ju inte alltid bara mjäka ur sig dom jobbiga tankarna och känslorna, ibland måste även dom goa & glada komma till tals.. ;)

Fått lite saker gjorda.

Fått gjort lite saker idag. ;)

- Skaffat fram en PUK kod till 3g modemet.
- Sett till att Telia låste upp min iPhone 3gs. (300 spänn skulle dom ha.)
- Köpte lite mer kläder.

Känns skönt då man kan göra lite saker för sig själv, allt för att glömma bort verkligheten och vardagen för en liten stund..

Kaos

Ont i magen, orolig i själen, kaos i skallen. Allt är upp och ner, varje gång jag åker hemifrån så får jag samma känsla, varje gång jag lämnar henne känns det på detta sätt. Måste komma över min kärlek till henne, men hur? Fan vet, just nu känns det jävligt långt borta, förbannat svårt & klumpen den bara växer och växer.

Kan du inte få in det i din skalle att jag älskar dig, kan du inte få in det i din skalle att du gjort mig jävligt illa. Jag önskar att jag bara kunde skaka av mig känslorna och gå vidare som inget hade hänt, men det går INTE! Mina känslor till dig är starka och fundamentala, kan inte bara släppa dom, kommer ta lång tid. Det enda jag kan göra är att hoppas att jag en dag har lyckats släppa dig, så att jag kan känna lycka och kärlek på nytt.

Sova oroligt.

Vaken, har sovit riktigt dåligt i natt, vaknat hela tiden och kollat på klockan, första gången visade den 01:15, tyckte det var liiite tidigt att gå upp då, men tillslut runt halv fem så var jag tvungen att erkänna mig besegrad, det var dags att stiga upp. Men det gör ite så mycket, skall hem till en polare och kolla in "Sverige vs. Slovakien" matchen. Jag somnade i alla fall helt utan piller, det var riktigt skönt, man sover mycket bättre då, eller nja inte i natt kanske, men man känner sig mer utvilad om man sovit utan piller.

Då jag vaknar är jag ju fortfarande jävligt trött, oftast kan jag vända mig om och somna in igen, men tillslut börjar en tanke att rulla runt i huvudet & då är det helt kört, man ligger där och ältar & tillslut kommer ångesten krypande, då finns det bara en sak att göra, stiga upp och bryta mönstret. Jag riktigt längtar tills den dagen/morgonen då man bara kan sova, helst bara spendera en hel dag i sängen. Men den dagen/morgonen känns jävligt långt bort nu.

onsdag, februari 24, 2010

Spek & Spä!

Jaha då var kvällen gräl avklarat, shit va konstigt, vi har grälat/huggt mer dom senaste dagarna än vad vi har gjort under våra övriga 8 år tillsammans. Känns så jävla abstrakt, vet liksom inte varför man säger det man säger, eller hmm om jag tänker efter så är det ju för att såra, men man ångrar sig ju alltid efteråt. Men just då är det jävligt skönt, då man för in dolken där man vet att det svider, att reta upp den andra till bristningsgränsen, för att sedan falla i tårar med skuld i hela kroppen.

Hur fan funkar man egentligen, varför gör man så, det är ju nu om någon gång vi borde hålla sams, iaf under tiden vi båda simmar i den grådaskiga soppa till status quo vi befinner oss i just nu.
Tills dess att vi har flyttat isär så borde vi vara sams, iaf då barnen är vakna och ser på. Fan dom e ju helt chockade, dom har ju aldrig sett mamma och pappa bråka, inte ens höja på rösten, dom är tokförvirrade nu och med all rätt. Mina stackars flickor, nej nu skall jag fan ta det lugnt och inte hetsa, bråka med X:et. Men måste erkänna att det är sjukt frestande, då jag vet att jag kan göra henne lite illa, känns bra som hämnd, men som jag nämnde tidigare, känns bara bra just då, efteråt är man helt trasig, hatar att såra andra, spelar liksom ingen roll vad dom gjort innan, det är liksom inte jag.
Fan detta tar fram den sämsta sidan utav mig, en riktigt elak sida som jag i alla år kämpat för att hålla borta.

Manlig otrohet är värre!?

Tillbaka i huset, Khoma körs runt runt i squeezeboxen, fan dom är helt rätt en dag som denna.. ;)
Pratar sporadiskt med mitt X, en sak som jag inte riktigt klarar av är att hon är så jävla glad, säker och uppåt hela tiden. Det är som att ett lugn har lagt sig över henne, det som hon har gått och klämt/tråcklat med i en månad har nu fått komma ur henne och in i mig. Hon har lagt över all tyngd på mig. IGEN!!

Fan vill oxå vara glad, vill inte bryta ihop något mer, iaf inte framför henne. Skall se till att köra mitt egna lilla rävspel, få henne att bli illa till mods genom att alltid vara glad och bekväm i min nya roll då jag befinner mig tillsammans med henne. Fan det kan ju inte vara så svårt, har ju liksom levt i en illusion tidigare, kan ju göra det igen.

En sak som jag inte kan fatta;
För ett tag sedan så blev en av hennes väninnor bedragna & då var det sååå hemskt, hur kan man göra något sådant.
Men då hon gör precis likadant så är det inga problem, hennes polare tar inte avstånd, nej dom är där och tröstar och tycker att det är synd om henne.

Ja ja, så är det, händer det en kvinna är det förjävligt, jävla mansgris! Men då rollerna är ombytta, ja då rycks det på axlarna och då finns det helt plötsligt en urskuldande mening med otroheten. Då är det plötsligt inget att snacka om, för det är ju inte den som det stora sveket, nej sveket var att mannen slet och jobbade arslet av sig hela vägen in i väggen och inte alltid hade kraft över för relationen. Jaha vad skall man säga, världsklass i manipulering och gisslantagande utav känslor och uttryck!

Kolla kolla!

Fick tag på bostadstanten i morse, hon hade fixat fram 2 stycken lägenheter som jag kunde kolla in, lugna och fina områden hette det. Lugna områden hmm ja, men fina?!?!?!? Enda som det gjorde var att framkalla en helvetes massa ångest.

Kan nog inte skylla på lägenheterna i sig, snarare så att det blev riktigt jävla verkligt, fan jag skall flytta!!
Flytta ifrån 230kvm till 60, känner riktigt hur väggarna kryper in på mig, hur fan skall jag göra med barnen, med mina tjejer, hur kommer dom att vilja vara hos sin pappa i detta lilla trånga utrymme, då dom har ett helt hus med jätte trädgård hos sin mamma. Faaaan paniken kommer sakta, känner hur den grabbar tag om mitt huvud, vrider om och snapp så är jag där igen, som en jävla "Dr Jekyl & Mr Hyde".

Nej måste ta det lite lugnt, distansera mig lite till lägenheterna låta det sjunka in, fan detta är ju något som jag måste "faca" förr eller senare iaf, men iofs så finns det ju kvalitet och KVALITET då det gäller lägenheter, dessa var snarare en tävling i förfall.

Skall nog ta och gå hem snart, orkar inte med detta mer, skall bara ta och kolla igenom min inbox, beta av lite skit och sedan, ta mig hemåt till mitt före
detta ångest hus "ÅH".

Sedan blev det ingen träning idag, ont i knät och det krockade med lägenhetsvisningarna. Så är det ibland, skall ta och träna lite x-tra hårt imorgon istället.

Idag är en bra dag!


Nu hoppas jag på en bra dag, det har varit ett par dagar nu som varit riktigt dåliga, orkar inte med sådana något mer.
Nej lite POSITIV energi är vad jag behöver.
Vet bara inte hur jag skall lyckas skaffa fram den känslan, just nu känns allt bara skit, inte ens träningen hjälper längre.
Men nu skall jag lägga ner det negativa snacket, idag skall bli en bra dag, utan en massa negativa känslor.

Min agenda för dagen:
- 06:00: Åka till jobbet
- 08:00 Snacka med lägenhetstanten
- 09:45: Träff med coachen.
- 11:00: Träna
- 16:00: Åka till ÅH

Idag skall bli en bra dag, idag är en bra dag!

Det finns en dold agenda!

Jag känner det på mig, fan tror att jag kommer att få rätt med.
Igår var X:et och tränade igen, efteråt stannade hon kvar och snackade med sin loverboys fru, japp hon vet om vad som hänt, det var jag som berättade. Det konstiga är att hon inte reagerar på det, men men nog om det. Iaf dom snackade om deras relation, loverboy/fru, verkar som att även dom är på väg isär. Då mitt X kom hem verkade hon nämnvärt tillfreds och hade liksom ett skimmer utav hopp över sig. Jag vet att jag pratat med henne tidigare ang honom, huruvida hon fortfarande har känslor för honom mm, men hon har alltid svarat nekande på den frågan, han var helt enkelt en katalysator för henne. Hela tiden har det ändå inte känts helt bra med det svaret, det har varit något som skavt i huvudet & magen på mig. Igår fick jag den känslan igen, var då tvungen att fråga igen, kommer du att inleda en relation med honom? Svaret var återigen nej. Då frågade jag om hon kunde lova mig det, "att han skall flytta in i vårt hus tillsammans med mina barn är något som jag INTE kan acceptera, eftersom att han är ett svin", hennes svar;
Det kan jag ju inte lova. man vet ju aldrig vad som händer!
Där satt den, det som skavt inom mig blev just bekräftat, hon har en agenda, eller rättare sagt dom har en agenda.

Skulle det bli så att dom två blir ett par så kan inte mina barn bo hos henne, kan ju inte ha två stycken som när som helst kan explodera i självmordsförsök och andra destruktiva handlingar. Att ha två stycken människor med djupa och svåra depressioner under samma tak ansvariga för mina barn. Nej tack!

Samtidigt hugger det även på ett annat sätt, hon har hela tiden sagt att det inte är på grund av en annan som detta sker, att jag inte blir utbytt.
Men för i helvete det är ju precis det hon gör.
Fortfarande efter allt som vi gått igenom dom senaste månaderna så kan hon inte vara ärlig mot mig, fram med korten på bordet för i helvete!

tisdag, februari 23, 2010

Pust! Tillbaka igen.

Tillbaka i huset, den värsta paniken har nu lagt sig, fy faaan det var verkligen en pärs, trodde på allvar att jag höll på att bli galen. Trodde att nu är det fan kört, kör in mig proppa mig full med medicin och låsa dörren, men phuu det var "bara" en jävligt hård panik attack. Den triggades utav det jävla helvetes impulsköpet som jag gjorde, vaknade typ upp med en Mac i handen och massa pengar fattigare, fattar inte att jag kunde göra det, men nu är skiten här, inte så mycket att gråta över. Det värsta var bara att jag blev så jävla rädd, trodde på fullaste allvar att jag var knäpp, att mina dagar var räknade, såg ingen framtid ute i friheten, såg mig själv som ett jävla vårdkolli. Fy fan vad jag hatar dessa panik attacker, hare aldrig upplevt en sån stark som den jag råkade ut för i eftermiddags.

Men nu e jag tillbaka igen.

Helvete oxå!!

Fan impulsköpte just en MacBook Pro för 15 lax. Helvete oxå..

Jaha bara att bita i det sura äpplet och betala.. :(

Panik.

Vet inte om jag orkar att stanna kvar idag, paniken tränger sig igenom mitt skydd, funkar inte längre, måste kunna hålla ut tills klockan tio, träningen brukar ju hjälpa mig. Mår alltid bra efter att ha mattat mig själv. Vet inte om jag kan vänta tills dess, måste nog dra tidigare.

Ångest, panik och andra skitkänslor, fan att det skall vara så, mår bara piss & det hela tiden numera.

Tio minuter innan åtta.

Nu är det tillbaka igen, den ringlar ihop sig till en klump i min mage, sticker och hugger, gör ont så in i helvete.
Vill skrika igen, trodde & kände att detta skulle bli en bra dag, men verkar som jag blev lurad, igen. Du har lurat mig, du har fuckat upp allt, du har gjort så att jag har ont.
Kan inte ens jobba, är här men kan inte ta mig för något, måste fan rycka upp mig, men kan inte.

Kom igen nu lev för fan, kom igen fokusera, ta bort känslan, må bra, andas.

God morgon.

Ha en bra dag, det skall jag ha, känns iaf så.. ;)
Verkar som att mina sovtider börjar normaliseras igen, vaknade strax efter klockan sex.
Fan va skönt.

måndag, februari 22, 2010

En parentes!

En parentes till livet är att inte veta vad det är man inte vill veta, är att man inte vill gå barfota i leran, är att man inte vill hoppa naken ifrån Kaknästornet, är att man vill kolla på fotboll med ena handen innanför kalsongerna, är att man visst vill ha och äta kakan, är att man vill bada utan att bli blöt, är inte fult att vara vacker, är att man inte kan hoppa på ett ben medan man står på det andra, är att ylle inte kliar då man blir varm, är inte den yttre filén som är den goda, är att leverpastej visst är gott som pålägg, att banan visst smakar gott och är smaskvänligt, att japan är fullt av japaner, att Sverige är blandat och fint, att det inte finns isbjörnar på gatan, att det kan bli snö utav vatten, att himlen visst är röd emellanåt, att underkläder är skönt ibland, att kärlek visst gör ont, att kärlek visst är underbart, att Huskvarna ligger norr om Jönköping, att Gomorra var ett trevligt ställe, att Lappland inte är gjort av täcken, att en bas visst är en gitarr, att inte vara full, att vara full, att knark gör en stark, att guppy är en miljonfisk, att porr inte är till för att egga, att kniven mot strupen skulle vara dåligt, att mammas köttbullar skulle vara godast, att otrohet är vackert, att lekfullhet smider järnet, kakan skall ätas innan den tar slut, att rusta har bra saker, att giljotinen skänker liv, att runka är farligt, att Qvistling var hyvens kille, att alla X en gång har älskat, att yrsel har något med örat att göra, att julen kommer varje år, undulater är fåglar dom med, att en apa inte kan hicka, att snaggad skalle sticks, att rakad pung kliar, att alla kommer till himlen är en lögn, att himlen som sådan finns är en lögn, att stenar gör ont, att inte vet vad man heter kan vara jobbigt, att hata är att älska, att svart är det samma som vitt, att färger inte existerar, att du inte inte finns, att jag är den enda som finns, att man ensam igenom livet vandrar med endast ett fåtal på besök, att en tratt är en bra sak, att inte veta något som helst om bilar, att inte bry sig om vädret, att parata skit med sina grannar, att prata skit om sina grannar, att vara älskad av alla, att skapa bekräftelse behov utav en tomat, att inte kunna sjunga utan att stampa takten, att ytan är högst upp, att renar äter vägsalt, att inte kunna går rakt då man är full, att knulla stående mot en vägg ensam, att heta Sven Allan och vara stolt, att Yngwe äter munkar och är fet, att vara en bondläpp från stan, att fisa i takt till musiken, att dricka bira genom slang, att olla ett vitlöksbröd och stoppa tillbaka det i korgen bara för att se när någon stackare äter upp den, att älska just dig, att bli älskad av just dig, att springa bara för att bli upphunnen, att halta igenom livet på grund av okunskap, att rustningar är tunga, att murar är till för att rivas, att öl inte byggde denna vackra kropp, att kokain gör en till kung & samtidigt jävligt fattig, att snusa var gott, att sex eggar, att sex är fantasi, att fantasi är sex, att resningar gör så att saker faller, att hoppet inte överger människan, att kaptenen är den som finner sig i att sjunka, att livet har sin gilla gång NOT!, att Ulla rimmar på knulla, att risotto är en maträtt som smakar skit, att hotell är bra ett tag, att flyga är som att cykla, att 666 är ett jävligt skönt tal, att skillnader mellan människor är det som gör människor intressanta, att blanda är att ge, att grisar är till för att ätas, att varaner är till för att tittas på, att hjulet var en uppfinning som inte nödvändigtvis uppfanns för att just användas som ett hjul, att kungen inte har ett rätt, att gifta sig betyder inte att man är klar, att skita är skönt då man är klar, att läsa en bok kan vara underhållande men oxå jävligt tråkigt, att en badboll också kan vara just en boll, att påven är pedofil, att tvinga människor kan vara till nytta för dom som tvingar, att iPhone är mer än bara en telefon, att Windows suger fett då man jämför med annat, att kaniner kan vara vita och vilda, att vatten är blött men oxå torrt, att fötter är äckliga, att spy kan vara förlösande, att ha ångest går fetbort, att må bra är toppen då man mår bra, att man allt för sällan mår bra, att mina ungar är bäst, att platt-tv är ett övergående fenomen, att internet är en bubbla, att blogga är kul, att vara fiskallergiker är jävligt jobbigt, att solen är gul & ibland svart, att åka skidor är ursäkten för att få gå på afterski och bli aspackad, att sjunga för pensionärer är det bästa som finns, att lura skjortan av den som inte gillar att bli lurad är roligare än att lura en som inte bryr sig så värst mycket.
Japp allt detta är bara en parentes i livet, är bara något som en gång var, som flutit obemärkt förbi, men ändock någonstans gjort ett avtryck.

En brax är oxå en fisk?

Oredigerad tanke.

Hat, kärlek, vänskap, fiendskap, alla går dom hand i hand, enda som skiljer dom åt är tillfälligheter, tro och absolutism.

Kasta in handduken nu, hoppa över till andra sidan och ta den lilla guldiga saken i hand och tacka livet. Det är vad man kan göra, eller? Finns det även andra alternativ, är man verkligen fri att välja, hm nja jag tror inte det. Man blir invaggad i den tron, du väljer själv, men i själva verket kostar det iaf 1500 spänn och det enda du får ut av det hela är en kasse ifrån ICA och ett paket ipren/alvedon att dämpa bakfyllan med. Nej ingen är fri att välja, vi föds med koder, vi vaggas in i samhället, ytterligare koder. Livet är redan utstakat, det finns små sidovägar, stigar, som man kan hoppa in på, men i slutänden så leder dom iaf till samma slutdestination. Och hur kan jag veta detta, precis, det kan man inte, finns inte heller en sådan sak som absolut sanning, eller kanske i ditt eller mitt huvud, men för den nästa så är den absoluta sanningen en helt annan. Samma sak med en relation, det finns inga absoluta relationer, det finns ingen som man fullt ut kan lita till, visst man kan tro, men jag har den senaste tiden blivit så fint matat med att man kan aldrig veta! Ja men för i helvete, det vet jag väl med, tillbaka till den absoluta sanningen, eller vi skippar sanningen och pratar endast om absolutism. Vad fan är det, finns det ens något liknande. Kan man överhuvudtaget säga att något är absolut?

Man föds, man dör, det är absolut, eller? Det är iaf det som vi är matade med, att tro oss veta. Jag säger inte att det är så, men återigen kan man verkligen veta, eller handlar det endast om tro. För som sagt har ju blivit matat med att man aldrig kan vara 100% säker och veta. Nej för fan snurrar in mig själv här nu, nu vet jag varken ut eller in. Iofs så vet jag att jag skall ta och avsluta denna blogg om en litet tag & ta mig hemåt, men & andra sidan kan jag ju aldrig vara helt säker, kan ju uppstå något fantastiskt under tiden som förändrar hela min världsbild. Ja just det ja, det har det ju redan gjort, enda skillnaden var att den var inte speciellt fantastisk. Ganska rutten faktiskt.

Jag tror att absolutism kan existera i ett tidsspann (Början/slut), men så fort klockan tickat vidare en sekund eller vilken tidsmätning man än använder sig utav så upphör absolutismen att existera för just det ändamål som den servat.
MAO då vi pratar om livet så är det ju en spann utav tid som är obestämd, men med en början och ett slut, därav kan livet falla in under absolutism.

Snurrigt, hmm då fattar ni hur det är i min hjärna. Allt snurrar på som fan just nu, vet inte ens vad jag skriver, vet bara att jag skriver. Det roliga med detta är att titta tillbaka på det som man skrivit och försöka förstå hur man tänkte just då, saken är ju den att ofta så tänker man inte ens, iaf inte jag.
Jag låter det bara komma och sparar resultatet i rå-format, oredigerat och varmt.

Shit var ganska taskig igår, jag frågade X:et om jag ens var farsa till ett av våra barn. Anledningen; ville att att hon skulle förstå att jag absolut inte litar på henne, om hon vandrat vägen en gång vad säger att hon inte tagit den tidigare.
Som sagt man kan ju aldrig veta!!
Sedan ville jag oxå att hon skulle komma in i mitt känslostormsöga och känna av lite av min panik och hur jag känner det. Det fungerade, för bra, hon pajade ihop totalt, inget jag är stolt över, men va fan hon har ju skadat mig & försatt sig själv i den situationen.

PS!
Jag vet att båda tjejerna är mina, inga som helst tvivel.

Men säker?!?

Strax innan tio

Tillbaka på jobbet, femton minuter kvar sedan träna!! Skall bli så jävla skönt att springa milen idag, har längtat hela helgen. Lördag/Söndag blev det inte mycket till träning, iaf inte fysiskt, fick mig en hel del mental sådan, att vara i huset under en hel helg tillsammans med X:et tar ju på psyket. Man utsätts ju för prövningar hela tiden, jag har klarat det, kom oskadd, eller jag nästa iaf ur det hela.
Var hos sköterskan i morse, kollade av trycket igen. Liten förbättring men fortfarande högt. Skall få en sån där dosa som man har ett helt dygn, detta för att visa hur mitt tryck ser ut under 24h. Om det ständigt är för högt, ja hmm då blir det väl tabletter.
Ahh nu bara tio minuter kvar, skall dricka ur mitt te, sedan dax. Funderar på att åka till VW & Audi efteråt, skall kolla in en ny bil. Skall sälja den gamla stora saken, har ju liksom ingen användning för den nu då vi skall skilja oss.
Aiii nu kommer den igen, sakta krypande för att inte göra mig allt för uppmärksam om dess existens, för att sedan likt en kobra hugga tag i mig & spruta in sitt gift. Man skall inte tänka för mycket, då blir det bara skit av allt.
Så bort med tankarna, bort med allt som inte har med jobb, träning att göra. Nu är jag inte i ÅH nu är jag på min plats, den säkra platsen, här kan ingen nå mig, hit kan ingen skit komma.

Nu fem minuter kvar, vafan tror att jag drar, tills dess att vi ses igen;
- Ha det bäst!

Tankar

Stark, svag, tyst, reslig, varsam, kantig, mjuk. Snacka om att ha rätt ibland, snacka om att hullet läggs på kilona och tyngden bara blir svårare och uttröttande. Hoppa från tian ger kraft, medans magplask tar den. Man vet ju aldrig, vad som händer ligger helt utom ens kontroll, det man kan göra är att tro och hoppas. Leva på chans det är vad man gör. Att leva ett säkert och utstakat liv stavas utopi.

Elaka ord och svidande tårar.

Godmorgon alla, nu blir det att luta sig tillbaka i soffan. Sverige vs Finland det kan man ju bara inte missa.
En klassiker helt enkelt.

Känner oro i kroppen, vi la oss som ovänner igår. Sa saker till mitt X som fick henne att bryta ihop och bli arg
vet varför jag gjord så, ville såra henne samtidigt som jag ville verifiera eller dementera några av mina förrvirrade tankar.
Vet att det har hårda ord att kasta i hennes ansikte, men vafan hon knullade ju med en annan man vid ett flertal tillfällen, det är ju just den anledningen till att jag gjorde det jag gjorde..

Men en sak ångrar jag, det var att vi gick och la oss förbannade och arga istället för att snacka om det och be om ursäkt. Hmm får ta tjuren vid hornen och göra det nu på morgonen.

Idag, blodtryck, hoppas på att det blir bättre resultat denna gång.

söndag, februari 21, 2010

Förlust vs Förlusta

Förlusta sig i förlusten.
Förlusten kommer genom förlustelse.

Tappad till lust, att hitta lust i något förlorat.
Vafan betyder det?

Solsken efter regn kanske?

Runt åtta

Skitkul, lavemang, Ullared, knulla, rapa, bröst, kaniner. Ja varför inte, tycker allt kan passa bra då man till sommaren vill ta av sig för ett dopp. Eller skall det vara en varmkorv kanske. Ta en käftsmäll och var nöjd din lilla sate. Man tackar för förtroendet, det var inte dåligt att ni kunde ställa upp på så kort varsel. Kanske en till? eller varför inte två!!

Nej då ser jag hellre att Dallas kommer tillbaka till tv-rutan, att på detta sätt kamma hem noll i sociala skillz, är lika jämställt som att två pattar e lika mycket värt som två cohonez. Det vet vi ju alla att rättvisa är en pappersprodukt, inte fan existerar det i verkligheten, iaf inte i den illusion som jag kallar min.

Stick inte ner filten, då kan täcket komma och jaga ur dig safter som du inte visste fanns. Så likt en mus kommer du oxå att kunna tränga dig igenom väggen, för att hitta fram till det som du trodde fanns på andra sidan. Buuuu!! Där tog du allt fel, inte fan visste du att jag fanns här, inte hade du en aning om att jag kunde göra så, nej det trodde jag aldrig.

Men ibland tar man fel på saker som man helt enkelt visste var rätt. Ibland så skiter även påven på ett glasbord, i detta fallet råkade skivan vara min.. Äsch det är bara att skratta åt skiten, går ju inte att göra så mycket mer, eller nja skulle väl vara att gråta dårå.. Men det hinner man ju inte heller med, eller rättare sagt orkar! Tar ju på krafterna att alltid vara så jäkla öppen och tillmötesgående. Fan vill vara kall och oåtkomlig, så jäkla mycket lättare. Att inte finnas till är ett bra sätt att försvinna på, men frågan är om man vill, om man kan? Nja kanske, kommer ihåg då vi lekte kaniner i gröngräset någonstans i Uppsala. Det var tider det, rakt från ollade vitlöksbröd till att precis som kaninerna i Solna, leka på samma sätt på den upplysta gräsbeklädda mattan.

Vill tillbaka till den svunna tiden, men som sagt, den är svunnen. Eller rättare sagt kanske försvunnen!! Till och med i minnet så börjar den att svikta, kanske har det aldrig hänt, ohh please god tell me its true!! Eller va fan det kanske hade varit skönare så. ;)

Njetski och farewell, nu skall porslinet användas och glaset drickas ur. Tack för kaffet och salut!

Verkar som min nystart får vänta ett tag till.

Matt, iskall och sorgsen, det är vad jag känner just nu.

Vi skulle ju prata med våra tjejer denna helgen om att mamma och pappa inte skall bo ihop längre, men nu verkar det inte bli så.
Anledningen är den att jag ännu inte vet när jag kan flytta, har liksom försökt att snacka med mitt X sedan mitten på förra veckan, för att få ett ok ifrån henne att jag flyttar den 1:a Mars.
Nu klämmer hon fram att hon och henne mamma tyckte det var bra ifall jag stannade ett tag till så att vi kunde dela på huskostnaderna.

Men va i helvete!!!!!!!!
Jag går ju under medan jag bor, är här, har ni inte fattat det.

Jag kan iofs förstå mitt X panik då det gäller ekonomin, hon har ju för tillfället ingen inkomst då hennes arbete missade att skicka in anmälan till F-Kassan, vilket har gjort att hon inte får några pengar på ett bra jävla tag!
Då jag är juridiskt medansvarig som gift, så får jag snällt stanna kvar och betala hälften, men sanna mina ord, det är inte hälften jag får betala, bara denna månaden betalar jag 2/3 av hela räkningshögen, det är iofs en förbättring från tidigare månader då jag betalat 90%.
Varje jävla fucking månad har jag betalat det!
Man börjar ju undra, blir jag blåst?!?

Så nu sitter jag här igen framför tangentbordet och skriver in skit på bloggen, allt för att mitt liv är helt upp och ner, tillfälle att komma upp över ytan igen ges aldrig.
Nej jag får snällt bo kvar här och lida, skulle tro så lång som till 1:a Maj.

Jag kan ju lugnt säga att jag inte bor kvar för hennes skull, det är mina tjejer som jag ger detta till.
Jag vill verkligen att dom skall kunna bo kvar i huset tillsammans med sin mamma och resten utav hennes klan som finns på samma gård.
Detta gör jag INTE för dig din SVIKARE!

Kan ju glädja mig med att jag får se dom 5-600 lökarna som jag satte i höstas växa upp.. Det är ju alltid nått!
Men & andra sidan så får min egentid för att läka vänta.
Bilderna av mitt X medan hon knullar med grisen är oxå svetsade på min hornhinna.
Fan vill få bort den bilden, men då jag bor här får den snällt hänga kvar där mitt i blickfånget!

REKORD!!!

Gick och la mig igår runt halv elva, döm om min förvåning då jag vaknade ensam i sängen & klockan var tjugo över sju!! REKORD!!
Känner mig utvilad.. ;)

Idag skall jag åka till kenneln som tar hand om vår hund, pga det som hänt kan jag inte ha en hund, vill inte tvinga in en sådan stor hund "Leonberger" i en liten lägenhet.
Skall dit och lämna stamtavlan och lite andra papper, tydligen så skall det komma några idag för att titta & eventuellt köpa henne, hoppas att det är en bra familj.

Fan vad jag saknar lilla Leia, sov med henne i 2 veckor, var med henne ja typ dygnet runt i 3, innan jag blev tvingad att lämna bort henne.
Gick inte att ta hand om henne (9veckor valp), barnen och hushållet, medan X låg på hospitalet.
Hundar är väldigt speciella och har en enorm förmåga att uppfatta känslor.
Ta lilla Leia som ett exempel.
En liten valp som älskade att busa, så fort man närmade sig henne ville hon leka, naggas/bitas mm, det gick inte att bara klappa henne, utan att hon ville leka. MAO var det full rulle på henne hela tiden.
Men då X:et åkte in på sjukan och jag blev ledsen, kände Leia av det direkt och blev lugn, hon kom fram la sitt huvud mot mitt och tröstade.
En sån skön känsla det var, hon den lilla valpen på 12 veckor som annars var full av liv och bus, var nu helt plötsligt den som tröstade mig i min sorg.
Fatta att det högg som en kniv i mitt hjärta den dagen då jag insåg att jag inte kunde ta hand om henne, dock trodde jag då att det var tillfälligt, men så blev ju inte fallet, hade ju ingen aning om vad som skulle avslöjas en månad senare.

Just nu känns dagen ok, men det finns ju viss risk att det rasar igen då jag kommer fram till kenneln.