Skönt trött; utpumpad och soffliggandes.

Idag blev det 2 pass, milen på lunchen och sedan ett bröst/armar pass på kvällen. Nu e jag skönt trött, ligger i soffan med en kopp the och Schweiz - Sverige på tv'n. Dagen slutade ganska bra, trodde inte det imorse, men nu andra puckar.

Saknar dock att ha någon brevid mig, imorgon är det jag och tjejerna igen, längtar.

Ett måste; måste genomföras?

Nu idag, imorgon & senare?!

Jag är idag tyst, frånvarande, illamående, trött, avdankad och rädd.
Vill bara åka hem till tjejerna, krypa upp i deras säng, andas in deras doft och ligga så tills allt är bra igen.

Varför går det inte att tackla problemet så, varför måste man möta och besegra skiten, kan man inte bara slå ifrån / stänga av och bli av med det, önskar att det fanns någon som hade kraften att suga ur skiten ur en, med handpåläggning avlägsna allt det jobbiga så att jag i ett nafs är tillbaka igen; hel, frisk och stark!

Ju närmre jag kommer den där lägenheten, destå snabbare faller jag djupare ner i de mörkas värld.
Just nu ser jag den som min fiende nummer 1, det är den som ställer till det, det är den som genomför förändringen, gör separationen komplett. Det är den jag redan nu hatar, den gör så att jag inte får vara en far på heltid, jag blir intvingad mellan 4 ruttna väggar, där kreti & pleti redan innan mig har svettats ur sig sin ångest, väggarna är befruktade av panik, ångest, rädsla och ensamhet. Det är den som gör mig rädd, gör mig till en brukare och leder mig in i dekadensen.

I samma takt som jag kommer allt närmre lägenheten, sänker sig också mörkret över mig & rädslan ökar.

Jag vill FAN inte vara själv!

Imorgon; nycklar och frihet?!

I huset, sista nätterna med gänget nu, imorgon skall jag hämta nyckeln till lägenheten, vet inte riktigt hur jag känner inför det, tror att det är en blandad känsla av rädsla och tomhet, den sista flytten kör jag under nästa helg.

Försöker att se positivt på det, men den känslan går inte att ta fram, letar efter den, men den glider undan hela tiden, vill få till så att flytten känns bra, att det blir en positiv laddning, en nystart som skall leda till ett bättre liv.

Men det går inte, hittar inte, fortfarande "lost", fortfarande tom, ledsen och bruten.

Det där med ett bättre liv har jag tänkt på en hel del, X:ets anledning till separationen var just det, hon ville bli lycklig, få ett bättre liv.
Nämen va fint då, hur i helvete kan man veta att gräset är grönare på den andra sidan, hur kan man bara lämna utan att ens försöka, frågar ni mig, så vet hon redan svaret, för henne är det redan klart, hon kommer aldrig att erkänna det!
Men jag vet, jag känner; jag är utbytt, slängd på tippen för någon annan.

Nej så är det inte, jag har inte träffat någon annan, jag älskar bara inte dig längre, vill leva själv och poppa runt som jag gjorde då jag var 20, fan och barnen, ja vill ha delad vårdnad, men då det är min tur, ja då får mamma/pappa eller mina systrar ha dom, för jag skall ju leva livet nu!

Just nu mår jag skit igen, hålet är djupt och mörkt, kommer att ta mig upp, men just nu,,,, fett jobbigt, klumpar, tårar, ensamhet och panik.

Fan att mitt liv skulle bli såhär!

Nytt Hem; nu är det nära & jävligt jobbigt.

Kollade in båda lägenheterna, skicket riktigt dåligt, men nu har jag fan inte råd att vara picky längre, finns ju inget annat.
Bara att bita i det sura äpplet och välja en av dom, tar den billigaste, den hade iaf en uteplats, närhet till lekplats, gungor och skogsglänta. Då har tjejerna iaf någonstans att lekan hoppas att det finns andra barn i närheten.

Då jag lämnade lägenheterna och åkte hem så brast det. Har så jävla svårt att se mig själv bo där, inte alls vad jag hade drömt om, tyckte att jag redan hade hittat hem, men det visade ju sig att vara fel.

Ahh nej inte neggo nu igen, "Happy Thoughts!", kom igen det kommer att bli bra, måste bara landa i skiten.

Men veckorna utan tjejer, shit det kommer kännas, det kommer att vara ensamt, får hitta en social hobby.

Får sova på saken & be om ett mirakel, kanske dimper det ner ett hus vid vattnet i mina knän, vem vet?!