Oredigerad tanke.

Hat, kärlek, vänskap, fiendskap, alla går dom hand i hand, enda som skiljer dom åt är tillfälligheter, tro och absolutism.

Kasta in handduken nu, hoppa över till andra sidan och ta den lilla guldiga saken i hand och tacka livet. Det är vad man kan göra, eller? Finns det även andra alternativ, är man verkligen fri att välja, hm nja jag tror inte det. Man blir invaggad i den tron, du väljer själv, men i själva verket kostar det iaf 1500 spänn och det enda du får ut av det hela är en kasse ifrån ICA och ett paket ipren/alvedon att dämpa bakfyllan med. Nej ingen är fri att välja, vi föds med koder, vi vaggas in i samhället, ytterligare koder. Livet är redan utstakat, det finns små sidovägar, stigar, som man kan hoppa in på, men i slutänden så leder dom iaf till samma slutdestination. Och hur kan jag veta detta, precis, det kan man inte, finns inte heller en sådan sak som absolut sanning, eller kanske i ditt eller mitt huvud, men för den nästa så är den absoluta sanningen en helt annan. Samma sak med en relation, det finns inga absoluta relationer, det finns ingen som man fullt ut kan lita till, visst man kan tro, men jag har den senaste tiden blivit så fint matat med att man kan aldrig veta! Ja men för i helvete, det vet jag väl med, tillbaka till den absoluta sanningen, eller vi skippar sanningen och pratar endast om absolutism. Vad fan är det, finns det ens något liknande. Kan man överhuvudtaget säga att något är absolut?

Man föds, man dör, det är absolut, eller? Det är iaf det som vi är matade med, att tro oss veta. Jag säger inte att det är så, men återigen kan man verkligen veta, eller handlar det endast om tro. För som sagt har ju blivit matat med att man aldrig kan vara 100% säker och veta. Nej för fan snurrar in mig själv här nu, nu vet jag varken ut eller in. Iofs så vet jag att jag skall ta och avsluta denna blogg om en litet tag & ta mig hemåt, men & andra sidan kan jag ju aldrig vara helt säker, kan ju uppstå något fantastiskt under tiden som förändrar hela min världsbild. Ja just det ja, det har det ju redan gjort, enda skillnaden var att den var inte speciellt fantastisk. Ganska rutten faktiskt.

Jag tror att absolutism kan existera i ett tidsspann (Början/slut), men så fort klockan tickat vidare en sekund eller vilken tidsmätning man än använder sig utav så upphör absolutismen att existera för just det ändamål som den servat.
MAO då vi pratar om livet så är det ju en spann utav tid som är obestämd, men med en början och ett slut, därav kan livet falla in under absolutism.

Snurrigt, hmm då fattar ni hur det är i min hjärna. Allt snurrar på som fan just nu, vet inte ens vad jag skriver, vet bara att jag skriver. Det roliga med detta är att titta tillbaka på det som man skrivit och försöka förstå hur man tänkte just då, saken är ju den att ofta så tänker man inte ens, iaf inte jag.
Jag låter det bara komma och sparar resultatet i rå-format, oredigerat och varmt.

Shit var ganska taskig igår, jag frågade X:et om jag ens var farsa till ett av våra barn. Anledningen; ville att att hon skulle förstå att jag absolut inte litar på henne, om hon vandrat vägen en gång vad säger att hon inte tagit den tidigare.
Som sagt man kan ju aldrig veta!!
Sedan ville jag oxå att hon skulle komma in i mitt känslostormsöga och känna av lite av min panik och hur jag känner det. Det fungerade, för bra, hon pajade ihop totalt, inget jag är stolt över, men va fan hon har ju skadat mig & försatt sig själv i den situationen.

PS!
Jag vet att båda tjejerna är mina, inga som helst tvivel.

Men säker?!?