Har tillbringat några timmar med att leta efter andra människor i liknande situation som jag befinner mig i, då jag läser deras berättelser så känner jag mig konstigt nog stärkt. Känslan är tvådelad, "skönt man är inte ensam, fan inte en till."
Är tacksam till att det finns fler som jag som skriver av sig, det ger mig styrka, känner mig inte lika ensam och liten då jag hälsar på i er verklighet. Ett lugn infinner sig, stärkt av dagens fynd, skall jag nu bege mig ut på stan med mina tjejer, blir bio!
Har bestämt mig, känner mig mycket bättre nu, fortfarande trasig, men stärkt.
Tack till alla er där ute vars öden är sammanflätade med mitt, era berättelser ger mig ny styrka.
PS!
- Det blev inga tabletter, har klarat av morgonen utan, känns som en jävligt stor seger.
Nej, konstigt nog så är man inte ensam. Och konstigt nog så känner man en lättnad när man hittar andra i samma situation. Jag letade också i början, och det tar lite tid innan man hittar andra. Vi tillhör ju inte direkt bloggtopparna, med undantag för Ensamma pappan då, men han är ju proffsbloggare från början. Och vi är heller inte ute efter masspublicitet, vi vill bara skriva av oss och hitta andra.
SvaraRaderaSamtidigt är det tragiskt att vi är så många svikna själar här ute. Jag ger en stor kram till dig!
Tack det värmer. Skickar en tillbaka till dig me & alla andra där ute som kan behöva en.
SvaraRaderaTack själv!
SvaraRaderaSkänker även en kram.
//Benu