Ensamhet är att vara utan mänskligt sällskap eller känna sig utan stöd. - Källa Wikipedia SE
Är vi inte alla ensamma, jag menar i tanken är vi ju alla det, i tanken är det endast oss själva vi kan höra eller känna, det finns ingen annan som kan vara med och dela det. Det vi delar med alla andra är det som i folkmun kallas för verklighet, det är den som skapar våra sociala koder, formar & stöper oss, det är där vi förkroppsligar oss, är gjorda utav kött och blod, det är där relationer mellan individer skapas. Det är också där vi tillsammans eliminerar det som kallas för ensamhet, det gör att vi kan dela med oss av just våra tankar och känslor dock oftast i en censurerad form, men, då och då korsas vår väg med människor som av någon anledning fastnar extra hårt, mellan dessa personer finns det ingen censur, här delas allt, hela vägen, utan hinder.
Plötsligt är man inte ens ensam i tanken, plötsligt finns det något som vet hur du tänker, känner, samtidigt som du tänker, känner det. Fan otroligt, inte ens i tanken är man längre ensam, tills den dagen då det händer något, en förlust, man är ensam igen.
När lampan släcks & dörren stängs, man är ensam både i verklighet & tanke, det är DÅ jag känner mig ensam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar