Vem är du, vem är jag, levande charader!

Vafan kan inte fatta det, fortfarande så jävla surrealistiskt, vad fan vad det som hände, vaknade upp och helt plötsligt var jag inte ens vatten värd. Shit vilken smäll, helvetes sätt att vakna upp på, att man inte fattat något. Ehh vet inte riktigt vad som gör mest ont, att man blev lämnad eller att man inte fattat något. Man har liksom gått runt i sin egna lilla värld och trott att allt är bra, sedan så rycks allt undan och inget var tydligen som det såg ut att vara, inte ens bilden utav mig själv var sig längre lik. Fan började tvivla ordentligt, vad i helvete är jag sjuk eller bara borttappad, har fan inte fattat något, visst var det emellanåt tufft, men vafan 2 små barn, ett nytt hus med massa lån och bara min inkomst & en fru med depressioner, tro fan att det varit tungt.

Men det var inte värt någonting, hon vill inte ens försöka att lappa ihop det, ville först innan otroheten blev känd. men då jag dragit sanningen ur henne, så vart det adios från hennes sida då gäller oss två.
Va fan menas med det?! Då sanningen ligger framme då finns plötsligt inte intresset för en fortsatt relation, enligt henne så finns det ingen som hon byter ut mig med, mannen som var med och lekte otrogen är nämligen oxå gift och har två barn, hmm gift med X:ets polare, han agerade enbart som en katalysator, "Shit vad jag numera hatar det ordet. KATALYSATOR!". Fan du knullade med honom för att du var svag, för att du inte kunde skilja på rätt och fel, ursäkta inte sveket med ordvalet katalysator. Ta tillbaka skiten & stå upp för vad du gjort!

Är sjukt konfunderad, det luktar skumt, det finns något mer som inte har berättats, men hon menar på att allt är framme i ljuset, finns inga dolda agendor, kanske är det så att hon helt enkelt har tröttnat på att bo tillsammans med mig, fan vet, men känner mig jävligt förvirrad och bortfintad.

Men nu är det ju det med känslan om att man lever i en dröm, för det är precis så jag känner det, inget är som det skall vara, fan vet kanske tog jag fel svampar till nyårsmaten, kanske är man kvar i en magisk dimma, fan vet. Just nu stämmer ingenting längre. Kan inte förstå hur hennes huvud fungerar & då jag frågat, kommer det liksom inga direkta svar, iaf inte sådana som ger mig mer klarhet.

Jag tror hon ljuger, jag tror inte hela sanningen är sagd. Det känns konstigt, min magkänsla säger det & sist den sa så visade den sig vara korrekt. Varför skall det vara så jävla svårt att säga hela sanningen, varför drar man på det, förr eller senare kommer det ju ändå fram, i detta fallet kan ju resultatet inte bli så mycket värre. Förutom för mig, fram tills dess att jag vet hela sanningen så kommer ju min fantasi att fylla dom luckor som saknas och dom pusselbitar som sågats snett för att passa.

Vafan hur svårt skall det vara?!