Ny dag nya tag.

Mår lite bättre idag, natten var iofs ett kapitel för sig självt, trodde jag skulle få hjärtattack eller annat hjärt/kärl relaterat sjukdomstillstånd som leder till döden.

Men så var inte fallet, runt 1 tiden då jag övertalat mig själv att det inte var några fel på mig, så tryckte jag i mig en "stillnoct" insomningstablett & vips sov jag.
Döm om min förvåning då jag faktiskt vaknade utav väckarklockan för första gången på snart 2 månader. "Hurray! slapp 4 idag"

Iaf, ny dag och jag mår hyfsat, visst känns det lite nedstämt, men inte mer än att jag kan skingra mina tankar med lite jobb eller annan förströelse.

Idag har jag inga speciella saker som skall göras, har inte sett något i min kalender, ehh jo just det, är ju parterapi idag igen. Lika bra att gå dit och få ett värdigt avslut.

För det är så, hur hårt mitt ex må ha svikit mig, så kvarstår min kärlek. Vill inte skiljas som ovän, speciellt med tanke på att vi har två stycken underbara tjejer tillsammans.

Fast jag vill hata och ta avstånd så kan jag inte det.

En annan sak som gör mig riktigt förbannad är då människor runt omrking lägger sig i.
Vafan tror dom egentligen, att vi inte är kapabla till att hantera detta, jag menar relationen mellan mig och mitt ex och hur praktiska saker mm skall gå till.

Nej då skall dom in och ställa krav, "what the fuck is up with that!!"
Det förstör bara mer än vad det hjälper.
Om dom personerna runtomkring känner sig svikna eller liknande, så kan dom för fan ta och söka upp hjälp istället för att konspirera & vräka ur sig skit mot mig eller mitt ex.

Att vi separerar är tufft för många, men tuffast är det för kärnan:
- Tjejerna, exet och jag

Så ursäkta mitt ordval:

- STAY THE FUCK AWAY!

Att vara där och stötta är en helt annan sak, det tar vi alla emot med öppna armar, men lägg ner den andra skiten.

Tatueringen sitter fortfarande bra, exet tog det bra hon visste inget & kände sig lite träffad. Precis enligt plan.. ;)