En stund innan sju.

Va skönt, första natten på jag vet inte hur länge som jag INTE tagit piller för att kunna somna. Var så utmattad av gårdagens parterapi så jag kunde somna, helt för egen maskin. Det bästa av allt var att jag INTE vaknade klockan 04:00 i morse, nej fan sov hela vägen till 05:20. Förbättring!!

Iaf parterapin igår var ju ingen höjdare, var ju ordentligt uppretad redan innan, så det mesta av mina aggressioner kom nog ut där.. Inget jag är stolt över, men va fan skall man göra, känslosvall är svåra att kontrollera. Gjorde iofs inte några dumma saker och till sist efter en 40 minuter så hade jag väl lyckats landa och var mig själv igen, eller ja hur man nu kan vara det efter ett uppvaknande som detta.

Men iaf, vi pratade om hur vi skulle "breaka" det för barnen. Jag var ju då tvungen att retas lite och säga:
- Vi måste ju vara totalt ärliga och berätta allt.
Såg paniken i mitt X ögon, för henne är detta jäkla jobbigt, det är det för mig med, tro inget annat. Men för henne är detta med barnen just det jobbigaste, mig skiter hon i.
Givetvis så vill jag ju inte lägga skuld och göra henne till boven för tjejerna, (Men för en liten stund ville jag att hon skulle tro det, så att hon skulle få lida lite extra). Det skulle bara skapa upp en konstig relation, nej givetvis så skall man vara ärlig, men man kan berätta det på ett sätt som utelämnar en del detaljer och inte lägger skuld på en enskild förälder. Fan dom är ju bara 3 & 4:a, finns ingen anledning. Men givetvis så ville jag ju jävlas och dra lite på det innan jag sa hur jag verkligen tyckte. Till helgen skall vi ta det med ungarna, känns jobbigt, men samtidigt så behöver dom veta vad som pågår & det så fort som möjligt. Dom fattar ju redan att något är i görningen, lika bra att ge dom sanningen istället för att dom skall undra.

Efter att ha spenderat nästa två timmar i terapin så åkte vi hem under tystnad, båda var sjukt trötta och utmattade, fan det tar hårt på krafterna.

Väl hemma i X:ets hus så var hennes båda föräldrar där, dom hade hand om barnen. Vi satt uppe och kollade då Anja ramlade och snackade lite om hur dom praktiska sakerna skulle lösas. Inte helt problemfritt. Banker hit och dit, lån till höger och vänster. Ja fan vet hur dom skall lösa det, men en sak är det som gäller. Jag skall flytta ut och jag skall göra det skuldfri. Hur dom löser det är deras problem, INTE mitt.

En sak skall jag iaf säga om mitt X familj, dom är världens bästa, älskar dom utav helvete. Det är också en sådan sak som gör jävligt ont, hon har inte bara pajat våra lilla kärna på fyra, hon har även berövat mig resten utav hennes familj. Visst kan jag ju fortfarande komma förbi och hälsa på och umgås, men inte på samma sätt längre.

Jaha och vad skall man göra idag då?

- 08:00 Ringa bostads tanten igen. (Hoppas hon inte e sjuk igen)
- 09:00 Möte
- 09:45 Samtals Coach och sorgbearbetning.
- 10:45 Träna: (Springa milen)
- 12:30 Klippa mig.
- 16:00 Åka hem
- 19:00 Föräldrarmöte på dagis.

Japp så ser min dag ut, skall försöka att inte bli för nedstämd under dagen, den började ju som sagt bra med rekord i sovtid. Hoppas att man kan sätta andra bra rekord idag oxå.