Just nu är jag så uppe i min egna värld att jag ibland delvis eller helt missar min omgivning.
Till dig vill jag bara säga att allt jag gör kommer med dom bästa intentioner, inga dolda agendor eller baktankar, dock är jag emellanåt impulsiv och intensiv.
Där jag är nu är en konstig plats, har inte varit här förut, har aldrig knappt fällt en tår innan jag tvingades in i denna överjävliga situation.
Där i min vilsenhet så kan jag säga, göra, känna saker som kan skada/såra/skaka andra i min närhet och omgivning.
Återigen ber jag om ursäkt för detta, aldrig min mening att orsaka dig en känsla som jag själv kämpar att komma ifrån.
Jag känner igen mig i din beskrivning. Man fungerar inte riktigt som man brukar och reagerar inte alltid som man tycker att man ska. Men man måste förlåta sig själv och förstå att man inte är sig själv, precis som du verkar ha gjort. Och ibland måste man be sin omgivning om förlåtelse. Och de brukar alltid förlåta, för de förstår att man inte är som man brukar. Ta hand om dig och acceptera att du fungerar konstigt. För det är inget att göra åt.
SvaraRaderaTa hand om dig!