?!?*%"#€

Missförstådd eller bara dum i huvudet?

Ehh, själv vill jag tro & är faktiskt fullt övertygad om att det är just så, missförstådd. - "Svaret finns i betraktarens ögon & i mina!"
Men som sagt, hur kan man vara säker?

Jag är det!
Säker, på min sak!

Men, fan att andra skall tvivla, att andra inte ser det som jag ser, att himla med ögonen, att bekräfta fel, det gör ont, det känns djupt, varför duger inte mina tankar, mina insikter.

Med andra menar jag dig, borde kanske var lite mer tydlig i mitt sätt att uttrycka mig, SRY för det, men det är dig, du mitt X.

Att helt plötsligt förflyttas till en periferi, det känns, det gör fan ont.
Asså jag både vet och lever i spåret av att inte vara den, DET!
Jag har förlikat mig med att ha blivit förpassad till att bli pappan & inte älskaren, att inte vara den som rör och övertygar dig i din vardag.
För mig är det numera ok, "Inte riktigt men jag jobbar på det!", MEN, att du vid vårt runda bord sitter och himlar med dina ögon & helt plötsligt förändrat din insikt/inställning till att passa någon annan/annat, då är det inte precis ett njutningsfullt ögonblick in mitt liv.

Nej fan, just då känns det vill jag lova!! & känslan e inte precis en snickers! Nej fan, smakar skit redan i mun!

Ungefär som då du sa till mig att, mm du vet!