Just nu, Pearl Jam - Lost Dogs plattan i lurarna, tjejerna uppkrypna under täcket i soffan kollandes på bolibompa.
Just nu är klumpen tillbaka, dock inte så stark som den varit tidigare helger då jag sovit borta, kanske beror det på att tjejerna är hos mig, kanske delvis också att behovet utav X:et tunnas ut. Håller mig över ytan mestadels av tiden nu, faktiskt längesedan jag var riktigt under, tror det var precis en vecka sedan sist, mycket skönt. Det jobbigaste av allt just nu, är att man blir ständigt påmind om henne och vår relation. Bara en sådan sak som att kolla på bolibompa & en liten krusbärskille dyker upp, genast flyger mina tankar till buskarna som vi fick till inflyttningen av någon vänlig vän & som vi gemensamt planterade. Så är det hela tiden, ständigt påmind, ständigt rivs det liksom upp, men i det nuet jag befinner mig nu så hanterar jag det bra. Faller inte ner under ytan, det hugger till lite, men rinner av & försvinner lika snabbt.
Jag bara undrar hur det skall bli då jag kommer ner till Österrike, inga barn med mig & där det kryllar av minnen & bara bra och jävligt roliga sådana. Äsch det kommer att gå bra, har ju min pappa där & risken att ha tråkigt, inget att göra är lika med noll. Där finns det en tendens till att schemat är späckat med aktiviteter. Känner på mig att det kommer blir grymt kul & jävligt skönt. Om inte annat så är ju dekoren ett av dom vackraste i hela världen, får helt enkelt förlusta mig på den om det skulle tuffa till sig, sedan så har ju våren redan kommit dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar