Fortfarande inte fått något vettigt avslut. Vet fan inte om jag kan flytta eller inte. Fattar inte, varför vill hon hålla kvar mig, ekonomiska intressen säger jag. Men kan ha fel, knappast känslomässiga iaf.
Vill verkligen flytta så snart som möjligt, men det är ju som sagt inte möjligt förens dom har löst hur huset skall tas bort från mina axlar. Skit oxå!
Dagen har flutit på, fick en panikattack igen, den dök upp då vi skulle till X:ets föräldrar på lite fika. I normala fall så tycker jag att det är jävligt mysigt, men inte idag. påminner mig allt för mycket om vad jag håller på att förlora. Som sagt min förlust är inte bara X och bostad, det är även hela hennes familj.
Under paniken så gick jag bara, tog mig ner till bilen, hade planerat att ta mig till en polare för lite stöd, men då gick det inte att starta biljävlen. Ljuset hade varit på hela dagen, vilket resulterade i ett dött batteri.
Helvete, det blev att lägga sig under täcket istället och rida ur paniken i svett och skak.
Men det gick, nu må jag ganska bra efter omständigheterna..
Hatar att ha ångest, hatar att inte ha kontroll över mina känslor, en gång i tiden kunde jag kontrollera allt och inte släppa fram ett skit. Men nu kommer minsta lilla sak fram. Kanske en bra sak, men jag skulle allt gärna vilja stänga av igen, iaf under ett tag.
Imorgon en ny dag, fortfarande helg, så jag kommer med största sannolikhet må skit då med. Längtar till Måndag och jobb. Skönt att komma ifrån..
lördag, februari 20, 2010
Jobbigt!
Jobbigt idag, beror nog på att det är helg & att man är totalt insnöad. Fan vet hur jag skall stå ut. Iofs så är det lite bättre än förr helgen, då gick jag på ångestdämpande hela tiden, nu har jag inte ätit en tablett sedan i söndags. Men det lockar att ta en för att få en snabb tillflykt i "känslo kall land".
Jag är arg ledsen och jävligt besviken på mitt X agerande, jag vet att hon inte heller vill detta, men gärningen går inte att förlåta.
Fan fan fan fan fan fan fan fan fan, vill få det ogjort så att min tillit till henne kan komma tillbaka.
ÄLSKAR JU FÖR FAN DIG!!
Oroar mig också för hur det skall gå med lån mm på huset. Vill ju kunna flytta asap, behöver det för att kunna läka. Men nu är jag rädd att det inte kommer att gå.
Tänk att behöva bo kvar i huset, det vore den ultimata tortyren.
PS!
Nu har jag ont i båda knäna. Fan dom får inte paja nu, springa är ju det enda som kan lugna mig då det är riktigt åt helvete.
Jag är arg ledsen och jävligt besviken på mitt X agerande, jag vet att hon inte heller vill detta, men gärningen går inte att förlåta.
Fan fan fan fan fan fan fan fan fan, vill få det ogjort så att min tillit till henne kan komma tillbaka.
ÄLSKAR JU FÖR FAN DIG!!
Oroar mig också för hur det skall gå med lån mm på huset. Vill ju kunna flytta asap, behöver det för att kunna läka. Men nu är jag rädd att det inte kommer att gå.
Tänk att behöva bo kvar i huset, det vore den ultimata tortyren.
PS!
Nu har jag ont i båda knäna. Fan dom får inte paja nu, springa är ju det enda som kan lugna mig då det är riktigt åt helvete.
Mina tjejer.
Tjejerna har vaknat, dom fick sina presenter och frukost. Nu myyyyyys i soffan. Dom ger en styrka.
Just nu strax innan sju.
Tom, likgiltig, liten, ensam och ont i knät.
Ser fram mot att tjejerna skall vakna så att jag kan få gosa lite.
Ser fram mot att tjejerna skall vakna så att jag kan få gosa lite.
Lite om gårdagen.
Är nu tebax & vaken i ÅH,
tänkte snabbt dra igenom vad som hände igår..
Stack till stan igår runt halv åtta, på vägen dit stannade jag till vid träningscentret och sprang milen, tog en låång och go dusch.
Satte mig i bilen igen och startade färden in mot stan, jaa det snöade ju så trafiken var hemsk..
På väg i bilen ringer mitt X,
- Vår minsta dotter har dragit armen ur led. Morfar är på väg till vårdcentralen.
Faaan tänker ag, har ju själv dragits med den skiten som till siste resulterade i en operation.
Eftersom morfar hade hämtat henne på dagis och åkt till läkaren & X:et var i närheten så var det inte mycket jag kunde göra, mer än att vänta och få mer information efter läkarbesöket. Fan det är alltid hon som gör sig illa, den lilla stackaren. Blir till att köpa n liten present till henne.
Efter ca en timme och trettio minuter var jag framme, i normala fall tar det max trettiofem till fyrtio minuter, men som sagt det snöade ju & då kan folk plötsligt inte köra bil längre. Iaf uträttad mina ärenden som var prioriterade, det tog ca n timme, sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.
Saken var ju som så, hade ju blivit medbjuden att gå ut och käka, men detta var ju på kvällen & nu var klockan runt elva. Ganska många timmar att slå ihjäl. Kom på att jag kanske skulle ta och tatuera mig, så drog iväg till en tattoo shop som jag vet har drop-in. Kom dit sa vad jag ville ha & idioten bakom disken sa 2000 spänn. Va i helvete ocker pris sa jag och drog. Fan han skulle ha 2000 spänn för två stycken personnummer i mini-size. Aldrig i livet.
Ringde och stämde av med mitt X hur det stod till med min lilla stackare med armen ur led. Läkaren hade dragit armen rätt och tjejen var hur glad som helst, speciellt som hon var lovad en glass. Fick prata lite med henne i telefonen & det värmde mitt hjärta rejält, gav mig ny kraft & fick mig att leva upp lite igen.
Jaha vad nu då, äh jag drar till Kista och shoppar lite till tjejerna, visste att den minsta ville ha ett smyckeskrin och den stora en ficklampa.
På vägen till Kista galleria, så ringer jag en gammal kollega, för att kolla om han vill ta en lunh, givetvis hade jag ju ingen som helst koll på klockan, den var ju "way past" lunch, men han tyckte att jag skulle komma förbi honom och ta en fika istället. Jag kommer sa jag, Kista kan jag ta på tillbakavägen.
Sagt och gjort åkte dit, det var det bästa som jag kunde gjort. All tomhet, ångest och andra oroliga och jobbiga känslor som svallat runt inom mig under dagen försvann helt då jag kom dit. Träffade en massa varma, goda och härliga gamla polare hängde där i ett par timmar, snackade runt, fikade och hade det jävligt trevligt.
Stärkt av min visit så bestämde jag mig för att träffa upp min svåger och ta en bit mat med dom på stan. Då la bilen av, vafaaaaan snöigt kallt och storm, så lägger biljäveln av, fan allt rasade igen. Precis som jag hade vänt och tappat bort allt det jobbiga så händer detta. Bilen bara stannade och gick inte att starta igen. Ringer bärgare, det skall ta en timme innan dom kan dyka upp, testar att starta , bilen igen & vips så går det, den spinner som en katt. Glad igen, avbeställer bärgaren och kör in mot stan. Skiter i Kista, tar gallerian istället. Skall ju ändå in till stan igen för att möta upp dm andra för en bit mat.
In i gallerian, shoppar sakerna till tjejerna, lite kläder till mig själv och sedan, parkera bilen på Medis.
In på lilla hotellbaren väntar på att dom andra skall dyka upp, när alla kommit drar vi till en vietnames.
- Såå jäkla god mat.
Väl där börjar min ångest göra sig påmind, man ser par tätt omslingrande, pussades, kramandes & man börjar åter komma tillbaka till verkligheten. Fan till slut satt jag nästan och vred mig av plågor, ville bara åka tillbaka till ÅH. Då vi käkat upp tack vi till skrapan, bad move. Där uppe var det bara fullt med glada och fulla, fan min ångest och oro var nu på topp i kroppen. Totalt uppror inom mig, var tvungen att bara dra. Sa hej och stack tillbaka till bilen och körde hem.
Väl hemma satt mitt X framför brasan och väntade. La mig i soffan och bröt ihop. Klockan var då tio på kvällen.
För att summera gårdagen, dålig start, bra mitten och kasst slut.
tänkte snabbt dra igenom vad som hände igår..
Stack till stan igår runt halv åtta, på vägen dit stannade jag till vid träningscentret och sprang milen, tog en låång och go dusch.
Satte mig i bilen igen och startade färden in mot stan, jaa det snöade ju så trafiken var hemsk..
På väg i bilen ringer mitt X,
- Vår minsta dotter har dragit armen ur led. Morfar är på väg till vårdcentralen.
Faaan tänker ag, har ju själv dragits med den skiten som till siste resulterade i en operation.
Eftersom morfar hade hämtat henne på dagis och åkt till läkaren & X:et var i närheten så var det inte mycket jag kunde göra, mer än att vänta och få mer information efter läkarbesöket. Fan det är alltid hon som gör sig illa, den lilla stackaren. Blir till att köpa n liten present till henne.
Efter ca en timme och trettio minuter var jag framme, i normala fall tar det max trettiofem till fyrtio minuter, men som sagt det snöade ju & då kan folk plötsligt inte köra bil längre. Iaf uträttad mina ärenden som var prioriterade, det tog ca n timme, sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.
Saken var ju som så, hade ju blivit medbjuden att gå ut och käka, men detta var ju på kvällen & nu var klockan runt elva. Ganska många timmar att slå ihjäl. Kom på att jag kanske skulle ta och tatuera mig, så drog iväg till en tattoo shop som jag vet har drop-in. Kom dit sa vad jag ville ha & idioten bakom disken sa 2000 spänn. Va i helvete ocker pris sa jag och drog. Fan han skulle ha 2000 spänn för två stycken personnummer i mini-size. Aldrig i livet.
Ringde och stämde av med mitt X hur det stod till med min lilla stackare med armen ur led. Läkaren hade dragit armen rätt och tjejen var hur glad som helst, speciellt som hon var lovad en glass. Fick prata lite med henne i telefonen & det värmde mitt hjärta rejält, gav mig ny kraft & fick mig att leva upp lite igen.
Jaha vad nu då, äh jag drar till Kista och shoppar lite till tjejerna, visste att den minsta ville ha ett smyckeskrin och den stora en ficklampa.
På vägen till Kista galleria, så ringer jag en gammal kollega, för att kolla om han vill ta en lunh, givetvis hade jag ju ingen som helst koll på klockan, den var ju "way past" lunch, men han tyckte att jag skulle komma förbi honom och ta en fika istället. Jag kommer sa jag, Kista kan jag ta på tillbakavägen.
Sagt och gjort åkte dit, det var det bästa som jag kunde gjort. All tomhet, ångest och andra oroliga och jobbiga känslor som svallat runt inom mig under dagen försvann helt då jag kom dit. Träffade en massa varma, goda och härliga gamla polare hängde där i ett par timmar, snackade runt, fikade och hade det jävligt trevligt.
Stärkt av min visit så bestämde jag mig för att träffa upp min svåger och ta en bit mat med dom på stan. Då la bilen av, vafaaaaan snöigt kallt och storm, så lägger biljäveln av, fan allt rasade igen. Precis som jag hade vänt och tappat bort allt det jobbiga så händer detta. Bilen bara stannade och gick inte att starta igen. Ringer bärgare, det skall ta en timme innan dom kan dyka upp, testar att starta , bilen igen & vips så går det, den spinner som en katt. Glad igen, avbeställer bärgaren och kör in mot stan. Skiter i Kista, tar gallerian istället. Skall ju ändå in till stan igen för att möta upp dm andra för en bit mat.
In i gallerian, shoppar sakerna till tjejerna, lite kläder till mig själv och sedan, parkera bilen på Medis.
In på lilla hotellbaren väntar på att dom andra skall dyka upp, när alla kommit drar vi till en vietnames.
- Såå jäkla god mat.
Väl där börjar min ångest göra sig påmind, man ser par tätt omslingrande, pussades, kramandes & man börjar åter komma tillbaka till verkligheten. Fan till slut satt jag nästan och vred mig av plågor, ville bara åka tillbaka till ÅH. Då vi käkat upp tack vi till skrapan, bad move. Där uppe var det bara fullt med glada och fulla, fan min ångest och oro var nu på topp i kroppen. Totalt uppror inom mig, var tvungen att bara dra. Sa hej och stack tillbaka till bilen och körde hem.
Väl hemma satt mitt X framför brasan och väntade. La mig i soffan och bröt ihop. Klockan var då tio på kvällen.
För att summera gårdagen, dålig start, bra mitten och kasst slut.
fredag, februari 19, 2010
runt sju: ledsen och bruten.
Bröt precis ihop & den som gav mig tröst var mitt X.
Det gör det ju ännu jobbigare.
Det gör det ju ännu jobbigare.
Ny dos av morgonångest
Trött, vilsen och darrande. Väntar på att tevattnet skall koka upp så att jag kan göra i ordning en god kopp som jag kan zippa på medan jag skriver ner några reder av tankar. Så ja nu vart vattnet klart, skall bara ta och fixa till te:t så kommer jag tillbaka med mer ord och meningar.
Sådär ja tillbaka igen.
Det blev ett frukt te som jag nog köpte för 3-4 år sedan, ni vet sånt där löste som man köper och sedan glömmer bort längst in i skåpet, som man efter ett långt tag gräver fram i jakten efter te i skåpet.
Men men, nog om det.
Tror att det har blivit en ny hålltid för då man skall vakna, samma tid idag som igår:
- 05:20
Låg och vred mig, verkligen försökte att somna om, men då kom tankarna rusande igen. Tänkte på alla platser, förlossningar, dofter, saker, diskussioner, resor, fester, upplevelser som jag och mitt X har haft tillsammans dom senaste 8:a åren. Tårarna kommer igen nu då jag skriver detta, det gör ont igen. Ögonen svullnar upp försöker att hålla emot, men jag kan inte. FAN, vill inte hålla på att älta detta mer, vill komma vidare. Jag måste kunna flytta ut ur detta jävla hus och det snart. Fan håller ju på att gå åt, försvinna ner i något jävla mörkt ställe igen. Vill inte, rädd, ledsen & samtidigt jävligt förbannad.
Nu känner jag mig sådär tom igen, finns ingenting inom mig, känner mig så jävla ensam. Måste försöka ta mig ur detta, orkar ju inte att hålla på såhär hur länge som helst.
Skall ju till stan idag och fixa med lite saker, det kan ju bli upplyftande, eller så blir det samma platta fall som i början av veckan då jag skulle köpa lite kläder. Fan håller på att bli folkskygg, isolering nej tack. Det är ju det sista som jag behöver, nej det skall bli kul, det har jag bestämt mig för.
Skall ju hälsa på mina gamla arbetspolare med, kanske kan bestämma något kul med dom inom en snar framtid.
Sedan så är det en annan sak, blev tillfrågad om jag ville hänga på ut och dricka bira med X systers man. I normala fall hade jag dykt in i det med huvudet före, gillar honom som fan, vi har riktigt kul ihop, men denna gången skall lite annat löst folk med. Dom vet inget och är vänner till mitt X, fan vet om jag orkar.
Vill ju inte sitta och snacka om det hela kvällen och förklara.
Nej tror att jag åker hem efter stan & hänger med mina underbara tjejer istället.
Tjejerna!! Dom skall ju väckas och köras till dagis, fan fastnade i bloggen.
Nu blev det bråttom.
Sådär ja tillbaka igen.
Det blev ett frukt te som jag nog köpte för 3-4 år sedan, ni vet sånt där löste som man köper och sedan glömmer bort längst in i skåpet, som man efter ett långt tag gräver fram i jakten efter te i skåpet.
Men men, nog om det.
Tror att det har blivit en ny hålltid för då man skall vakna, samma tid idag som igår:
- 05:20
Låg och vred mig, verkligen försökte att somna om, men då kom tankarna rusande igen. Tänkte på alla platser, förlossningar, dofter, saker, diskussioner, resor, fester, upplevelser som jag och mitt X har haft tillsammans dom senaste 8:a åren. Tårarna kommer igen nu då jag skriver detta, det gör ont igen. Ögonen svullnar upp försöker att hålla emot, men jag kan inte. FAN, vill inte hålla på att älta detta mer, vill komma vidare. Jag måste kunna flytta ut ur detta jävla hus och det snart. Fan håller ju på att gå åt, försvinna ner i något jävla mörkt ställe igen. Vill inte, rädd, ledsen & samtidigt jävligt förbannad.
Nu känner jag mig sådär tom igen, finns ingenting inom mig, känner mig så jävla ensam. Måste försöka ta mig ur detta, orkar ju inte att hålla på såhär hur länge som helst.
Skall ju till stan idag och fixa med lite saker, det kan ju bli upplyftande, eller så blir det samma platta fall som i början av veckan då jag skulle köpa lite kläder. Fan håller på att bli folkskygg, isolering nej tack. Det är ju det sista som jag behöver, nej det skall bli kul, det har jag bestämt mig för.
Skall ju hälsa på mina gamla arbetspolare med, kanske kan bestämma något kul med dom inom en snar framtid.
Sedan så är det en annan sak, blev tillfrågad om jag ville hänga på ut och dricka bira med X systers man. I normala fall hade jag dykt in i det med huvudet före, gillar honom som fan, vi har riktigt kul ihop, men denna gången skall lite annat löst folk med. Dom vet inget och är vänner till mitt X, fan vet om jag orkar.
Vill ju inte sitta och snacka om det hela kvällen och förklara.
Nej tror att jag åker hem efter stan & hänger med mina underbara tjejer istället.
Tjejerna!! Dom skall ju väckas och köras till dagis, fan fastnade i bloggen.
Nu blev det bråttom.
torsdag, februari 18, 2010
Tillbaka till ångestplatsen igen.
Tillbaka ifrån föräldramötet, gick ganska bra, fick klaga lite på fotona som dom tog förra året, fan vår ena dotter syntes ju inte ens på gruppfotot. Rätt klantigt då, hmm fan tom jag hade gjort det bättre.
Det var som vanligt på sådana tillställningar, mest mammor & endast några få pappor, nybakta bullar, kaffe & te. Eller ja nästan, då jag kom fanns det fan inget vatten kvar så det blev till att skippa fikat.. :(
Sedan blev det mest tjat om lucia; inne eller ute nästa år. Va fan det e låååångt dit, kanske finns andra saker som man an snacka om, iaf behöver man inte grotta ner sig i 30 minuter i ämnet. Men som sagt, mest mammor.. ;)
Känns rätt ok nu, väntar på att mitt X skall orka ta sig ner för trapporna så att vi kan snacka lite.
Jag var uppe och kolla till henne så jag vet att hon inte sover.
Men som vanligt undviker hon väl mig då jag vill snacka praktiska saker, det har hon gjort hela tiden;
- "Det är världsliga saker, det löser sig!",
brukar hon säga.
Eller hur, vi ser ju hur bra det har gått hitintills. Det är dags att få fart på dom praktiska & världsliga sakerna nu!
Jag måste flytta från denna plats ifall jag överhuvudtaget skall kunna börja bearbeta allt & för att det skall vara möjligt måste vi lösa ett och annat..
Blir väl till att sätta sig framför brasan och kolla in lite curling eller nått, hmm precis som att man har lust till det. Men va fan skall man göra? Iofs är det jävligt skönt att skriva i bloggen, men samtidigt så kan man ju inte fylla hela nätet med text bara för att, eller kan man?!?
Ser fram lite mot imorgon, det är ju fredag & för mig betyder det ledigt.. ;)
Skall ta mig in till stan och fixa och trixa lite, funtar på att hälsa på mitt gamla jobb me, det e alltid trevligt.
Hänga lite med dom gamla polarna över en bit lunch eller nått, hoppas på att det kan pigga upp mig.
& till dig Christian, a en bäst helg så hörs vi på onsdag igen..
Det var som vanligt på sådana tillställningar, mest mammor & endast några få pappor, nybakta bullar, kaffe & te. Eller ja nästan, då jag kom fanns det fan inget vatten kvar så det blev till att skippa fikat.. :(
Sedan blev det mest tjat om lucia; inne eller ute nästa år. Va fan det e låååångt dit, kanske finns andra saker som man an snacka om, iaf behöver man inte grotta ner sig i 30 minuter i ämnet. Men som sagt, mest mammor.. ;)
Känns rätt ok nu, väntar på att mitt X skall orka ta sig ner för trapporna så att vi kan snacka lite.
Jag var uppe och kolla till henne så jag vet att hon inte sover.
Men som vanligt undviker hon väl mig då jag vill snacka praktiska saker, det har hon gjort hela tiden;
- "Det är världsliga saker, det löser sig!",
brukar hon säga.
Eller hur, vi ser ju hur bra det har gått hitintills. Det är dags att få fart på dom praktiska & världsliga sakerna nu!
Jag måste flytta från denna plats ifall jag överhuvudtaget skall kunna börja bearbeta allt & för att det skall vara möjligt måste vi lösa ett och annat..
Blir väl till att sätta sig framför brasan och kolla in lite curling eller nått, hmm precis som att man har lust till det. Men va fan skall man göra? Iofs är det jävligt skönt att skriva i bloggen, men samtidigt så kan man ju inte fylla hela nätet med text bara för att, eller kan man?!?
Ser fram lite mot imorgon, det är ju fredag & för mig betyder det ledigt.. ;)
Skall ta mig in till stan och fixa och trixa lite, funtar på att hälsa på mitt gamla jobb me, det e alltid trevligt.
Hänga lite med dom gamla polarna över en bit lunch eller nått, hoppas på att det kan pigga upp mig.
& till dig Christian, a en bäst helg så hörs vi på onsdag igen..
Föräldramöte.
Har bestämt mig för att gå på föräldramötet iaf, det är ju trots allt för tjejernas skull.
Sedan hem och snacka framtid med x:et. Måste få klarhet i hurvida jag kan flytta eller inte.
Mår ganska bra nu, känns stabilt, försöker att njuta av den känslan så länge den håller i sig.
Sedan hem och snacka framtid med x:et. Måste få klarhet i hurvida jag kan flytta eller inte.
Mår ganska bra nu, känns stabilt, försöker att njuta av den känslan så länge den håller i sig.
Bakslag, så är det.
Precis kommit tillbaka från coaching, träning & klippning. Känns väl sådär om jag skall vara ärlig, vill nog allra helst bara falla ihop, men just nu har jag inte tid.
Ok till dagens bakslag då:
- Blir inget Brasilien, iaf inte så tidigt som jag hade hoppats på. I och med dom finansiella problemen som världen står inför, så är PEP programmet lagt på is i väntan på bättre tider. FAN!!!
- Vet inte om jag kan flytta, eftersom att mitt X inte kan få lån & på så sätt inte ta över huset. MAO måste jag bo kvar och betala hälften eftersom vi är gifta och jag därmed är juridiskt ansvarig. HELVETE!!
Det var dom 2 stora och jobbiga, sedan får man ju känslomässiga bakslag mest hela tiden, mår piss igen. JÄKLA SKIT!
Vet inte om jag kommer att orka gå på det är jävla föräldramötet ikväll. Va fan skulle jag säga ja till det för. Jag vet att dom snackar skit bakom ryggen på en, det tisslas och tasslas ju i hela jävla byn hela tiden ju!!
Skall nog skita i det.
Ok till dagens bakslag då:
- Blir inget Brasilien, iaf inte så tidigt som jag hade hoppats på. I och med dom finansiella problemen som världen står inför, så är PEP programmet lagt på is i väntan på bättre tider. FAN!!!
- Vet inte om jag kan flytta, eftersom att mitt X inte kan få lån & på så sätt inte ta över huset. MAO måste jag bo kvar och betala hälften eftersom vi är gifta och jag därmed är juridiskt ansvarig. HELVETE!!
Det var dom 2 stora och jobbiga, sedan får man ju känslomässiga bakslag mest hela tiden, mår piss igen. JÄKLA SKIT!
Vet inte om jag kommer att orka gå på det är jävla föräldramötet ikväll. Va fan skulle jag säga ja till det för. Jag vet att dom snackar skit bakom ryggen på en, det tisslas och tasslas ju i hela jävla byn hela tiden ju!!
Skall nog skita i det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)