Hem till Pappa.

Nu är det bestämt, sticker till Österrike den 27:e Mars och kommer tillbaka den 10:e April. Åker själv, skall dit umgås med pappa, åka skidor, möta våren och ta hand om mig själv. Kalla det för flykt, jag skiter i vilket, men jag behöver det. Just nu är mitt tillstånd inte det bästa, behöver ett break och ladda om. Hoppas bara att jag fixar det, menar att vara ifrån mina tjejer så länge. Har fan aldrig varit det innan, blir första gången som dom inte finns vid mig och jag inte vid dom under en längre period.

Har dock ett problem, måste ju ha tillgång till internet 24/7 & min pappa är en av dom människorna som inte använder sig utav det, han har ingen uppkoppling. Så just nu letar jag efter mobilt bredband i Österrike med någon form utav kontantkort i. Måste ju finnas, fan här i Sverige kan man ju köpa sånt på ICA ju.

Har iaf skickat frågan till min kusins man, han e en tekki, om någon vet så är det han, håller tummarna för att han har fixat det åt mig då jag anländer.

Sedan var det ju priset me: 140:- t&r med Ryan Air, med tillkommande skatter & dylikt skulle jag tippa på att jag landar på 4 till 500 spänn, shit det e billigt, kan inte ens åka till Göteborg & morsan för dom pengarna.

Nej nu skall jag tänka på Österrike:
Den goda maten, Goda vänner, Soliga skidturer, Goda vinet, Goda ölen, Vackra vyera, Trevliga människorna.

PANIK!

Fan fan fan fan fan fan, håller på att få panik.
Tror fan inte att jag klarar denna dag, helvete oxå, vad fan skall jag ta mig till.

Då jag tänker på henne så blir mitt sinne alldeles svart, inget fungerar, rubbet är paj. För i helvete, låt mig vara ifred, försvinn ifrån mina tankar iaf för en stund, detta skulle ju bli en bra dag. inte skit & mörker som det är nu. Håller på att dö här, fan behöver hjälp, behöver någon som håller om mig och menar det.
Varför finns det ingen sådan, du fanns där alltid för mig & jag för dig, jag är fortfarande kvar för dig, medans jag har ingen.

Helvete; ensam & övergiven, jävla skit känsla hatar den!

Musiken till undsättning.

Antony and the Johnson, kan verkligen riva ur en all skit man har inom sig, sitter och jobbar i lurarna ljuder Antony's vibrato till sången/låten:

Hope there's someone:

Hope there's someone
Who'll take care of me
When I die, will I go

Hope there's someone
Who'll set my heart free
Nice to hold when I'm tired

Man får rysningar, vill egentligen bara åka hem, köra på en brasa krypa ner i fåtöljen med en kopp the och blunda, lyssna och flyta iväg en stund.
En sådan jävla tur att jag har musiken, hade nästan glömt hur frigörande och helande den kan vara, samtidigt som den kan hugga en likt en kobra och slå ner en till marken igen. Det gäller att välja musiken efter vart man befinner sig i, musik är en jävligt stark kraft.

Hade glömt bort honom, men igår läste jag en blogg med en playlist, tänkte efter hur min egen ser ut just nu & då kom han tillbaka, det är så jävla skönt då man hittar tillbaka sådana guldkorn som glömts bort med tiden. En annan sådan är John Frusciante, har så jävla mycket bra minnen till hans musik, minnen innan mig & mitt X, mina egna minnen.

Så veckans musiktips lyder: "Idag blir det 2"
- Antony and the Johnsons - I am a bird now
- John Frusciante - To record only water for ten days.

Ingen OS final!

Återigen tidig morgon, skulle kolla in finalen i OS Hockey'n igår, men somnade, skit oxå. Samma sak idag, morgonen är piss, men nu skall jag åtminstone åka till jobbet, där kan jag förhoppningsvis koppla bort lite.
Denna vecka är det beredskapsvecka, vilket innebär:
- Ingen alkohol. - No probs, för mig ökar alkoholen ångesten, kan inte dricka längre.
- Inte åka iväg, max 30 minuter till att kunna jobba. - Vart fan skall jag åka, stannar där jag är.
- Sitta med lådan. Detta suger verkligen, men kanske den kan hålla mig sysselsatt
- Det kan ringa närsomhelst: - Hmm, det finns ju olämpliga tillfällen, men just nu är dom inte så många

Skall bli skönt att komma igång med träningen igen, förra veckan blev det bara 2 ggr, hade annat att göra, sedan behövde mitt knä få vila lite. Men var ju som sagt i simhallen med mina tjejer igår, passade då på att simma lite, då märkte jag att mitt knä började göra ont igen, kan det vara så att det är simningen som ställt till det för mig. Fan inte bra, för nu gör mitt knä ont igen, samt är stel i det.

Så min status just nu, vaknade som vanligt runt fyra snåret, men lyckades somna om, fick en timme till och gick upp vid fem. Började hulka mig, men det kom aldrig några tårar, kände mig ensam och övergiven, finns fortfarande en smula kvar av den känslan. Illamåendet är nästan helt borta, men finns oxå där, dock så är klumpen inte alls lika stor idag, men kanske kommer den?!?

Nej skall göra detta till en bra dag, idag skall jag faktiskt njuta av dagen.

Nej nu måste jag ta på mig, pussa mina tjejer och sedan ut till bilen, dax att jobba igen.. ;)

Needle And The Damage Done

I caught you knockin'
at my cellar door
I love you, baby,
can I have some more
Ooh, ooh, the damage done.

I hit the city and
I lost my band
I watched the needle
take another man
Gone, gone, the damage done.

I sing the song
because I love the man
I know that some
of you don't understand
Milk-blood
to keep from running out.

I've seen the needle
and the damage done
A little part of it in everyone
But every junkie's
like a settin' sun.

Text: Neil Young

Mat, men var är X:et.

Dax att laga mat, fattar inte var X:et och ungarna är, fan hon skall ju iväg klockan sex för att träna & det var hon som skulle laga mat. Jaha då får jag ta och sätta fart istället..

EDIT: - 17:25
Klar med chilli con carne på mindre än 15 minuter, shit det var snabbt & då inga halvfabrikat, eller ja nästan pastan har jag inte gjort själv. Nu bara vänta på pastan så hinner vi nog käka innan X:et skall dra.

Iväg och bada med tjejerna.

Lunch till tjejerna, X:et fixar hallonkräm, sedan badhuset & efter det blir det Död Snö.

Inte bara människor som lider.

Inget nytt vatten på riktigt länge

Stackars fiskjävlar, har inte bytt vatten hos dom på nästan två månader, inte bara vi människor som lider utav denna skitsits vi befinner oss i. Men nu är det gjort, 20% nytt vatten och lite kemikalier gör susen, byter ut lite vatten till om ett par dagar, sedan borde vi vara tillbaka på banan igen. Ingen av fiskarna hade iaf dött, det var ju skönt. Å andra sidan i det ena akvariet så kan man inte veta, för där lever bara guppy, och dom kallas ju inte för miljonfisk helt utan anledning. Jävla tur att jag inte hann att skaffa mig tusenlitaren som jag var på jakt efter, hade ju varit ganska jobbigt nu.

Nu har mina döttrar börjat vakna.

Den stora tjejen har precis kommit ner till pappa, ligger och myser i soffan bredvid mig och kollar på drömmarnas trädgård.
Fan vad jag älskar er, ni ger mig styrka, ni gör mig helare och tar bort det ledsna, iaf för ett tag.

Puss på er.

EDIT: - 06:45
Nu sitter dom båda hos mig, så jävla mysigt.
Dags att resa sig upp, dom beställde just frukost. den ena en macka med hallon marmelad och den andra med honung. Frukost och bolibompa en söndagsmorgon tillsammans med tjejerna, fan det är kärlek.

Panik, tacksamhet och familjeparkeringar.

Klockan stod på fyra igen, vaknade upp frös och svettades på en och samma gång. Har redan hunnit med ett par omgångar med tårar, just nu är jag helt tom. Lite värme spirade dock inom mig då jag lästa Ensam duktig flicka's kommentar, att det finns någon där ute som läser och tar sig den tiden att lägga en kommentar, det stöttar och hjälper enormt mycket. Man känner sig enormt mycket mindre ensam, lite av min panik försvann.

Nu sitter jag igen framför tv:n, kollar in andra perioden utav bronsmatchen i OS Hockeyn, mellan Finland - Slovakien. Tur att det är OS nu & att den går i "fel" tidzon, då kan jag iaf döda av lite tid med tv tittande.

En liten reflektion angående gårdagen;

Var ju som sagt på HCity, körde in i på parkeringen och fann tillslut en plats. Då vi gick in mot nöjeskomplexet så skymtade jag alla dessa familjeparkeringar. Det fick mig att fundera på vad är familj, vilka kriterier måste man uppfylla för att stå på en sådan parkering?! För kollar man in skylten så är det 2 vuxna, "man + kvinna" och en barnvagn på bilden/symbolen för familjeparkering. MAO så klassas jag numera tillsammans med mina tjejer inte längre som en familj, jag får inte stå på en familjeparkering. En sådan liten trivial sak får mig att börja gråta, det räcker för att jag skall bryta ihop. Hela vägen hem från HCity rann det tårar, försökte kväva det så gott det gick, ville inte att tjejerna skulle se, ville inte att det skulle förstöra deras utflykt och bioupplevelse. Den där känslan satt i resten utav eftermiddagen & kvällen, det fick mig att inse att känslan är mer verklig än vad jag har velat erkänna för mig själv. Detta händer, detta är den riktiga sanningen, min illusion håller på att brista, försöker krampaktigt hålla mig kvar, hoppet finns fortfarande där fastän det borde kvävas!

Väntar på att kaffet skall bli klart, borde egentligen äta något med, men mår så jävla illa, fan varje morgon, har testat att bota det med en macka tidigare, men det gör det bara värre. Det är inte hungern som ställer till det i magen, måste vara den där förbannade klumpen som fuckar upp det för mig och gör mig illamående. Det enda jag egentligen vill göra nu är att flytta på mina tjejer och krypa ner bredvid mitt X och få en fet kram och närhet. Men samtidigt vill jag inte, vill inte att hon skall förstå att hon fortfarande är så jävla viktig och känslomässigt betydande för mig, vill inte ge henne det, fast ändå vill jag. Fan man är bra jävla vilsen, måste få fart på uppgiften att hitta tillbaka till mig själv. Min självkänsla är inte direkt i sin bästa fas just nu, är inte bara liten är också helt borttappad.