torsdag, mars 18, 2010
Fråga och du får veta: Frågan är om du vill!?
Hur står det till egentligen, hur mår du egentligen.
Frågar mig den frågan, förväntar mig ett svar i likhet med;
- jaa de e la ok!
Men istället så möts jag av ett tvekande svar, funderar, känner efter & försöker komma fram med ett ärligt svar, går åt helvete, kan inte, finns inget svar på den frågan. Kan bero på att det är mig själv jag granskar, svårt att ha referenspunkter då man inte ser det utifrån, visst känner man.
Men det man känner just nu, hur står det sig mot det man kände innan, hur vet man att man att det man känner nu verkligen är bra, eller hur bra.
Nej ingen ide att grubbla runt ämnet något mer, det viktiga är hur jag känner mig just nu, att sedan försöka värdera känslan i bra, bättre, mindre bra, dåligt osv, nja det ger mig ingenting.
MAO i fortsättningen kan man lika gärna alltid svara;
- fan d e ok.
En annan bra sak med att ge ut ett standardsvar; man slipper att sprida en obekväm känsla, personen i andra änden, även om det skulle råka vara en själv, kan fortsätta med sitt liv, slipper att faktiskt lyssna till svaret och ge av sig själv.
För det är ju där allt ligger;
ställer man frågan får man fan vara beredd på att få ett svar?!
Eller?
Tyvärr så är frågan oftast bara en artighetsfras, egentligen så bryr sig frågeställaren inte ett dugg om svaret.
Ibland hör dom inte ens svaret, för man är så inställd på hur det skall låta redan innan det levererats.
Så hur mår jag nu, egentligen?
- Fan d e ok vetty!
(Kan utläsas som "fett bra", "fett dåligt" eller "nått däremellan", som sagt upp till dig att avgöra, lyssna smaka och ta in.)
Frågar mig den frågan, förväntar mig ett svar i likhet med;
- jaa de e la ok!
Men istället så möts jag av ett tvekande svar, funderar, känner efter & försöker komma fram med ett ärligt svar, går åt helvete, kan inte, finns inget svar på den frågan. Kan bero på att det är mig själv jag granskar, svårt att ha referenspunkter då man inte ser det utifrån, visst känner man.
Men det man känner just nu, hur står det sig mot det man kände innan, hur vet man att man att det man känner nu verkligen är bra, eller hur bra.
Nej ingen ide att grubbla runt ämnet något mer, det viktiga är hur jag känner mig just nu, att sedan försöka värdera känslan i bra, bättre, mindre bra, dåligt osv, nja det ger mig ingenting.
MAO i fortsättningen kan man lika gärna alltid svara;
- fan d e ok.
En annan bra sak med att ge ut ett standardsvar; man slipper att sprida en obekväm känsla, personen i andra änden, även om det skulle råka vara en själv, kan fortsätta med sitt liv, slipper att faktiskt lyssna till svaret och ge av sig själv.
För det är ju där allt ligger;
ställer man frågan får man fan vara beredd på att få ett svar?!
Eller?
Tyvärr så är frågan oftast bara en artighetsfras, egentligen så bryr sig frågeställaren inte ett dugg om svaret.
Ibland hör dom inte ens svaret, för man är så inställd på hur det skall låta redan innan det levererats.
Så hur mår jag nu, egentligen?
- Fan d e ok vetty!
(Kan utläsas som "fett bra", "fett dåligt" eller "nått däremellan", som sagt upp till dig att avgöra, lyssna smaka och ta in.)
Hinder, javisst!
Ahh det fanns hinder, det var tröttheten, somnade i soffan innan andra halvlek.
Update: (Samma dag 12 timmar senare)
Hmm när jag tänker på det, fanns det inte ett "fm rock" band som hette Hinder, eller finns dom rent av kvar?!
Update: (Samma dag 12 timmar senare)
Hmm när jag tänker på det, fanns det inte ett "fm rock" band som hette Hinder, eller finns dom rent av kvar?!
onsdag, mars 17, 2010
Nu finns det inga hinder.
Idag är det iaf Champions League, nu kan ingenting stoppa mig. X:et leder pass, tjejerna sover och dörren är låst, mao inga jobbiga besök..
Nu vet alla; i familjen.
Nu är alla i familjen införstådda, nu vet tjejerna vad som varit i görningen dom senaste månaderna, nu behöver dom inte undra längre. Detta var något som vi båda hade dragit oss för att göra, känts jäkligt jobbigt, men nu är det gjort, måste faktiskt säga att det gick väldigt bra, hoppas att det håller i sig.
Kommentaren från min äldsta tjej:
- Ja då blir det precis som i Alexandras familj, hon har oxå två hus.
Det måste ju ändå tolkas som att det gick ganska bra.
Kommentaren från min äldsta tjej:
- Ja då blir det precis som i Alexandras familj, hon har oxå två hus.
Det måste ju ändå tolkas som att det gick ganska bra.
Det blir inte alltid som man tänkt sig; en orgie av sanningar.
Vaknade i morse innan klockan, men å andra sidan var det bra, hade ju planerat att träna direkt på morgonen eftersom att min dag kommer att vara full med andra aktiviteter. Steg upp ur sängen, det kändes konstigt, väldigt annorlunda. Då slog det mig, gårdagskvällen hade ju inte direkt slutat som jag hade hoppats på, istället för Champions League, blev det gräl, elaka ord och nakna sanningar.
Jag klarade det mycket bra, kommer ihåg att det kändes skönt och förlösande, jag tom log inombords då jag satte in dolkstötarna, visst kan tyckas elakt, men just då jävligt skönt. Jag matade henne med sanning efter sanning, min sanning, inte hennes, utan den sanningen som jag har levt med dom senaste månaderna, hon klarade inte riktigt av den.
Hon anklagade mig för att trycka på rätt knappar, att jag avsiktligen enbart sa dessa saker för att skada henne, visst lite grann kanske det var så, beklädde kanske orden lite extra, men i grund och botten, var det endast sanningar som kom fram, jag tryckte inte på några knappar, jag öppnade förhelvete alla ventiler och bara lät det komma ut.
- Varsågod och smaka, ta emot och bli fylld!
Det som sägs är vad jag känt, är hur jag har mått, är resultatet av vad du gjort mot mig.
När det var över & hon satt där med sänkt huvud, då gick jag, sa inte ett ord, lämnade henne till tystnaden och ensamheten.
Efter 10 minuter kom hennes föräldrar, va i helvete! Nu skall man sitta med dom och förklara med, helt otroligt.
Lite motgång, "facat" verkligheten, ja då springer man hem till mamma och pappa!?
Så kvällen slutade med att jag missade andra halvlek med.
Så att ta träningen direkt på morgonen var det bästa jag kunde göra, nu känns det bra, ingen ångest, inga klumpar, bara lite tomt & ganska bra.
Jag klarade det mycket bra, kommer ihåg att det kändes skönt och förlösande, jag tom log inombords då jag satte in dolkstötarna, visst kan tyckas elakt, men just då jävligt skönt. Jag matade henne med sanning efter sanning, min sanning, inte hennes, utan den sanningen som jag har levt med dom senaste månaderna, hon klarade inte riktigt av den.
Hon anklagade mig för att trycka på rätt knappar, att jag avsiktligen enbart sa dessa saker för att skada henne, visst lite grann kanske det var så, beklädde kanske orden lite extra, men i grund och botten, var det endast sanningar som kom fram, jag tryckte inte på några knappar, jag öppnade förhelvete alla ventiler och bara lät det komma ut.
- Varsågod och smaka, ta emot och bli fylld!
Det som sägs är vad jag känt, är hur jag har mått, är resultatet av vad du gjort mot mig.
När det var över & hon satt där med sänkt huvud, då gick jag, sa inte ett ord, lämnade henne till tystnaden och ensamheten.
Efter 10 minuter kom hennes föräldrar, va i helvete! Nu skall man sitta med dom och förklara med, helt otroligt.
Lite motgång, "facat" verkligheten, ja då springer man hem till mamma och pappa!?
Så kvällen slutade med att jag missade andra halvlek med.
Så att ta träningen direkt på morgonen var det bästa jag kunde göra, nu känns det bra, ingen ångest, inga klumpar, bara lite tomt & ganska bra.
tisdag, mars 16, 2010
Tillbakakaka!
Arg så jag skakar, elak som tusen troll. Fan hatar mig själv då jag är sådan, men ibland måste det ut, ibland måste den andra sidan känna det jag känt!
Inte bara familj & hem, även parabolen ryker.
Hemma, mår bra, känns annorlunda, kan inte riktigt sätta fingret på det, visst hugger det till emellanåt, speciellt då jag ser henne, vacker, snygg och sexig som fan, men så långt borta.
Tillbaka till den bra känslan, för det är faktiskt den som har övertaget just nu, den ledsna, tomma och oroliga lilla killen i mig visar sig endast vid ett fåtal tillfällen numera, men då han kommer fram, fan vad det gör ont!
Morgnarna är värst, funderar nästan på att ta mig en snabb tur innan jag sticker till jobbet, det skulle ju rensa skallen & på så sätt skulle jag hinna med 2 pass innan lunch & det e ju najs, borde ju må dubbelt så bra då, eller?
Men vad händer i kväll då? X:et är och tränar, tjejerna kollar bolli & jag passar på att blogga.
Efter det blir det sängen med tjejerna, dra på projjen & sätta på Champions League, ja visst vet ni, är ju en sån där snubbe som kollar in sporten på tv:n, eller iaf den intressanta, dom stora turneringarna, dom vill jag gärna se.
Ahh det är en annan sak som jag är lite pissed över då det gäller situationen jag befinner mig i nu, inte har hon bara berövat mig min familj, mitt hem, nej hon har fan tagit ifrån mig parabolen & alla tv kanalerna som jag kämpat stenhårt för att få till, ni vet: Canal Digital, Viasat, japp hela utbudet, så att man kan kolla in intressanta matcher;
- Champions League,
- Elitserien.
- mm
Hmm för dom är ju så smarta förstår ni, asså TV bolagen, att dom sprider rättigheterna mellan sig, så om man nu skulle vara intresserad utav både fotboll och hockey, hmm, just precis, så måste man ha bägge.
Det man gör då, är helt enkelt att visa dom fingret och köra med card-sharing, javisst vet ni, den digitala åldern gör det inte bara lättare för giganterna att distribuera sin skit & lura skjortan av oss, nej för fan, har man bara lite intresse och kan använda sig utav en sökmotor så finns all information framför näsan på en hur man skaffar allt för inga pengar alls, plus att man får tillgång till allt.
Men en sak, att betala för allt skulle jag aldrig göra, fan 90% e ju rena skiten.. Filmerna som dom visar ligger ju typ 1 år efter, TPB har ingen konkurrens.
Så, det jag måste göra är att flytta till ett ställe där det finns en krog med sportkanaler, 3 flugor i en smäll, finns det en sådan tro?
Tillbaka till den bra känslan, för det är faktiskt den som har övertaget just nu, den ledsna, tomma och oroliga lilla killen i mig visar sig endast vid ett fåtal tillfällen numera, men då han kommer fram, fan vad det gör ont!
Morgnarna är värst, funderar nästan på att ta mig en snabb tur innan jag sticker till jobbet, det skulle ju rensa skallen & på så sätt skulle jag hinna med 2 pass innan lunch & det e ju najs, borde ju må dubbelt så bra då, eller?
Men vad händer i kväll då? X:et är och tränar, tjejerna kollar bolli & jag passar på att blogga.
Efter det blir det sängen med tjejerna, dra på projjen & sätta på Champions League, ja visst vet ni, är ju en sån där snubbe som kollar in sporten på tv:n, eller iaf den intressanta, dom stora turneringarna, dom vill jag gärna se.
Ahh det är en annan sak som jag är lite pissed över då det gäller situationen jag befinner mig i nu, inte har hon bara berövat mig min familj, mitt hem, nej hon har fan tagit ifrån mig parabolen & alla tv kanalerna som jag kämpat stenhårt för att få till, ni vet: Canal Digital, Viasat, japp hela utbudet, så att man kan kolla in intressanta matcher;
- Champions League,
- Elitserien.
- mm
Hmm för dom är ju så smarta förstår ni, asså TV bolagen, att dom sprider rättigheterna mellan sig, så om man nu skulle vara intresserad utav både fotboll och hockey, hmm, just precis, så måste man ha bägge.
Det man gör då, är helt enkelt att visa dom fingret och köra med card-sharing, javisst vet ni, den digitala åldern gör det inte bara lättare för giganterna att distribuera sin skit & lura skjortan av oss, nej för fan, har man bara lite intresse och kan använda sig utav en sökmotor så finns all information framför näsan på en hur man skaffar allt för inga pengar alls, plus att man får tillgång till allt.
Men en sak, att betala för allt skulle jag aldrig göra, fan 90% e ju rena skiten.. Filmerna som dom visar ligger ju typ 1 år efter, TPB har ingen konkurrens.
Så, det jag måste göra är att flytta till ett ställe där det finns en krog med sportkanaler, 3 flugor i en smäll, finns det en sådan tro?
Saker att göra; blundar och tar ny fart.
1 mil, tillbaka, stärkt, 100 ton skit/tankar har just lättat från mina axlar.
PJ Harbey, C'mon Billy spelar i lurarna, livet känns gött igen, kanske dax att ta tag i lite saker igen.
En ny lista formas i min skalle, saken är den att på den finns det EN jävligt tung sten, stenen som innebär en flytt.
Det är som med allt annat, innan man kommit iväg dragit på sig stället och är ute i spåret, då är allt bara jobbigt.
Men väl där, rullar det på och i de flesta fallen är det till och med jävligt skönt.
Det är så jag ser/hoppas på att flytta; skitjobbigt att ta steget, men då steget väl är taget då är det bara förlösande.
Då återstår endast hur jag skall tänka/välja.
Mina alternativ just nu: (Alla alternativen innebär en temporär lägenhet, tills dess jag kan köpa en lägenhet)
- Bo kvar på orten.
- Bo där jobbet finns.
- Bo i Sthlm.
Orten:
Fördelar
- Nära barnen & deras infrastruktur såsom dagis, skola, kompisar mm.
- Socialt skyddsnät i form av mormor/morfar.
Nackdelar
- Liten stad, alla känner alla, tissel och tassel.
- Allt stänger typ 21:00.
- Finns inget att göra dom veckor tjejerna inte är hos mig.
Där jobbet finns
Fördelar
- Det är en stad med en del utbud.
- Nära till jobbet
- Mitt emellan orten och Sthlm.
- Ungefär lika mycket bil som idag.
Nackdelar
- Ångest stad.
- Skitlägenheter, dyra och dålig standard.
- Inget socialt skyddsnät i närheten.
- Inga vänner i den absoluta närheten.
Stockholm
- Stor stad med massa utbud.
- Aktiviteter för tjejerna som inte finns på orten.
- Nära chans att socialisera då jag inte har tjejerna.
- Vänner i min direkta närhet.
- Hög trivselfaktor.
Nackdelar
- Långa bilfärder dom veckorna jag har tjejerna.
- Inget socialt skyddsnät i närheten
Hmm det är där jag står nu, hur fan skall jag välja?
Hur jag än gör så kommer det att vara tungt, jobbigt och ångestfyllt att behöva packa ihop sina saker inför sina barns ögon och flytta ut ur vår gemensamma bostad, till en ny.
Fan och jag som lovade mig själv att inte flytta igen. Iaf inte på jävligt länge, hmm ja det höll ju, typ i 3 år iaf.. ;/
Nu vet jag iaf vad jag skall fundera på under dom 2 veckor jag befinner mig i Österrike, hoppas på att kunna ta ut en ny riktning som skall ersätta den gamla trasiga.
Men innan dess finns det så många andra saker som jag oxå skall ha med på listan.
Typ;
- Vilken Motorcykel skulle jag vilja ha då kortet är i min hand.
- Ny väska till Macken.
- Bra presenter till mina syskon som fyller jämt.
- Bra present till min dotter som snart fyller.
- Rolig aktivitet med mina döttrar nu till helgen.
Tror att jag ägnar mig åt den listan ist, så mycket roligare, får hoppas på att det ramlar ner en schysst lägenhet i från skyn som löser alla dom där jobbiga ångest problemen.
Tror på den, om man kan vinna på lotto så måste det väl oxå finnas ett odds på det..
PJ Harbey, C'mon Billy spelar i lurarna, livet känns gött igen, kanske dax att ta tag i lite saker igen.
En ny lista formas i min skalle, saken är den att på den finns det EN jävligt tung sten, stenen som innebär en flytt.
Det är som med allt annat, innan man kommit iväg dragit på sig stället och är ute i spåret, då är allt bara jobbigt.
Men väl där, rullar det på och i de flesta fallen är det till och med jävligt skönt.
Det är så jag ser/hoppas på att flytta; skitjobbigt att ta steget, men då steget väl är taget då är det bara förlösande.
Då återstår endast hur jag skall tänka/välja.
Mina alternativ just nu: (Alla alternativen innebär en temporär lägenhet, tills dess jag kan köpa en lägenhet)
- Bo kvar på orten.
- Bo där jobbet finns.
- Bo i Sthlm.
Orten:
Fördelar
- Nära barnen & deras infrastruktur såsom dagis, skola, kompisar mm.
- Socialt skyddsnät i form av mormor/morfar.
Nackdelar
- Liten stad, alla känner alla, tissel och tassel.
- Allt stänger typ 21:00.
- Finns inget att göra dom veckor tjejerna inte är hos mig.
Där jobbet finns
Fördelar
- Det är en stad med en del utbud.
- Nära till jobbet
- Mitt emellan orten och Sthlm.
- Ungefär lika mycket bil som idag.
Nackdelar
- Ångest stad.
- Skitlägenheter, dyra och dålig standard.
- Inget socialt skyddsnät i närheten.
- Inga vänner i den absoluta närheten.
Stockholm
- Stor stad med massa utbud.
- Aktiviteter för tjejerna som inte finns på orten.
- Nära chans att socialisera då jag inte har tjejerna.
- Vänner i min direkta närhet.
- Hög trivselfaktor.
Nackdelar
- Långa bilfärder dom veckorna jag har tjejerna.
- Inget socialt skyddsnät i närheten
Hmm det är där jag står nu, hur fan skall jag välja?
Hur jag än gör så kommer det att vara tungt, jobbigt och ångestfyllt att behöva packa ihop sina saker inför sina barns ögon och flytta ut ur vår gemensamma bostad, till en ny.
Fan och jag som lovade mig själv att inte flytta igen. Iaf inte på jävligt länge, hmm ja det höll ju, typ i 3 år iaf.. ;/
Nu vet jag iaf vad jag skall fundera på under dom 2 veckor jag befinner mig i Österrike, hoppas på att kunna ta ut en ny riktning som skall ersätta den gamla trasiga.
Men innan dess finns det så många andra saker som jag oxå skall ha med på listan.
Typ;
- Vilken Motorcykel skulle jag vilja ha då kortet är i min hand.
- Ny väska till Macken.
- Bra presenter till mina syskon som fyller jämt.
- Bra present till min dotter som snart fyller.
- Rolig aktivitet med mina döttrar nu till helgen.
Tror att jag ägnar mig åt den listan ist, så mycket roligare, får hoppas på att det ramlar ner en schysst lägenhet i från skyn som löser alla dom där jobbiga ångest problemen.
Tror på den, om man kan vinna på lotto så måste det väl oxå finnas ett odds på det..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)