Lite som avslutning. :)

START E-MAIL till grisen>
Subject: "Fan va skönt att höra att du mår dåligt! :)"

Body:
Ibland är livet allt bra jävla rättvist,
Nu håller vi tummarna för att du skall ta steget och avlägsna dig från vår planet. :)
För lite inspiration skickar jag över en länk till dig.
- http://frater.com/suicidelist.html

Hmm inte helt säker på om du faktiskt kan engelska, du var ju inte för bright sist vi sågs, så skickar även en länk som hänvisar till en svensk sida.

- https://www.flashback.org/t129152

Ha det bäst & gör nu alla en tjänst; Vänta inte för länge..


< END E-MAIL till grisen.

---

Fick ett mail från killen som satte min X fru, skulle tro av misstag, på något sätt har jag kommit med på en mailinglista.

Kommer inte riktigt ihåg om jag berättat om honom tidigare, men han lider precis som mitt X av psykiska åkommor & har en historia med misslyckade självmordsförsök.

Nu har det blommat ut igen, han är riktigt under isen & då passar jag på att sätta in en liten stöt. Vill ju att han skall må liiiiiiite sämre, eller rättare sagt, han kan aldrig må tillräckligt dåligt!

Vet att det inte är så snällt, eller direkt mänskligt heller, men FUCK IT!! Det kändes riktigt skönt!! :)

Slut.

Sommar, sol, lediga dagar.

Nu är dom slut, ett år kvar av väntan.

Snart bra bild!

16:9 ramspänd projektorduk 108"

Det får avsluta dagens internetshopping..

I dom lugnaste vatten.

Jag har en ny sten att bära, en ny sak att ta ställning till, något som jag återigen har blivit indragen i.

Jag är rädd för sanningen, jag känner att den är hemsk, att den kommer att förändra framtiden för fler av oss.

Just nu har jag en multiboll i huvudet som flipprar runt i jakt på att finna den bästa vägen, konfrontation, varsamhet, ärlighet & förståelse.

Känslan nu, är förnekelse, "- hörde jag verkligen rätt, vad betyder det egentligen?", men inom mig vet jag, förnekelse är fel, att blunda är en feghet som jag inte kan acceptera.

Jag måste hitta en bra väg, den bästa!
Måste få fram sanningen, utan den så kommer det mentala flippret att fortgå.

Frågan är bara hur, jag vet inte, just nu lost med en blandad känsla av sorg och rädsla.

Zzzz; en säng till en behövande.

Oj, här sitter man tillbaka på jobbet, kämpar med locken, försöker hålla dom öppna.
Precis nyss kom jag på mig själv med att drömma, somnade för en stund in, just nu så vill jag inget hellre än att sova, känner att jag behöver det. Attans att man måste vara kvar, skulle vara skönt med en säng, ett par extra händer och tillhörande kropp och själ som sällskap.

Vem vet kanske blir det så?!?

Var på Öland i helgen, en blixtvisit, bila, tälta, själavård och sedan hem. Det var fett najs, lärde mig en massa saker, både av gott och ont.

Men just nu, en säng tack!

Fear & Loathing Öland

Imorgon blir det Öland, skall bli spännande.. ;)

Förkylningen från helvetet!

Arrrgh, förkylningen har nu gått över i "nu fuckar vi med bihålorna!". MAO ont som FAN under vänster öga, precis mittpå kindbenet. :(

Men lite ont skall inte få stoppa mig; fullsketen med Alvedon & ett jävla anamma så skall jag nog lyckas med att göra Öland osäkert till helgen iaf!

Tebax på jobbet igen, för jävla trisst att bara ligga hemma & ruttna!

Jorå, då vart hyllorna uppe och rummet börjar ta sin form.

Hyllplanen uppe, ganska nöjd faktiskt. Nästa projekt, få tag i den där prinsesssoffan som dom vill ha..

Och just det, hemma & e sjuk idag. Kroppen sa ifrån och orkade helt enkelt inte stiga upp ur sängen.

Färgsprakande. ;)

Göttigt väder, 2 hyllplan och lite färg, kan det bli bättre?

Varmt både inne och ute.

Sol & blå himmel, men vafan hjälper det då man har feber & halsont.

Har iofs gjort mitt bästa, proppat mig full med Alvedon och kört på som inget hade hänt, allt för tjejerna. Det har blivit bad, grill och cykelturer. Ibland e det tufft att vara förälder. Men det är värt allt då man ser hur lyckan strålar ur dom.

Idag är sista dagen, deras mor kommer hem från sin semester, känns sorgligt, men jag behöver vilan, synd bara att helgen är slut.

Efter A kommer B.

Igår fixade jag en tv till tjejernas rum.

- Men pappa, vi måste ju ha en soffa! En prinsesssoffa, Inflikade den minsta.

Snurrigt värre!

Nu kickar febern in, varför gick jag inte hem för!!!!??

50%

Carlings, 50% det blev en ny hoodie!

:)

Slö/matt; inte igen, har inte tid!

Aj!
Svullnad i halsen, överlag ganska så krasst allmäntillstånd, "slö & matt lite yrslig".
Inte sjuk, inte igen, känns som att det inte var så länge sedan sist.

Kanske hem, hem till sängen, vila ett par timmar, innan jag skall hämta upp tjejerna, har ju dom tom måndag.

Fan va trisst om man skall vara sjuk, trisst för dom med en pappa som snörvlar i soffan, kan ju inte sitta inne och huckla då tempen står på 30.

Nej som sagt har inte tid!

Jag är frisk, halsont beror på ciggen, allmäntillståndet på för lite sömn, sa vi!

Minnen, tankar och saknad, allt på en gång. Vrider runt en och fallet blir platt, allt som finns kvar är smärta.

Vissa dagar bättre än andra, med det sagt så lämnas resten av dagarna till mindre bra och dåliga sådana.

Idag är en dag där jag känner mig tyngd, det började då jag satt på Kallfors golfbana, - "Nej var inte där för att spela, det var konferens", efteråt satt vi och blickade ut över hål 18, tre äldre kvinnor, - "Tar mig den rätten att kalla dom för det, dom hade en hel del mer livserfarenhet än mig.", inga ess på golf direkt, hör iofs inte hit men i alla fall.

Det slog mig plötsligt hur jag och mitt X hade pratat och funderat över våra äldre dagar, hur vi har spånat och myst i tanken om hur vi skulle spendera dom.
Det gjorde mig ledsen, tyngde ner mig, kände en stor saknad till just henne, då dyker en extra klump av tyngd upp på mina axlar, tyngre att andas och "jobbigare att levakänslan", blev ännu mer tydlig.
Telefonen plingade till och X namn & bild återfanns på displayen, gled med fingret över visa knappen och där stod det;
- "Pussa tjejerna, saknar dom."

Inte ett ord om att hon saknar mig, det som vi haft eller ens ett avslut med ett "/kram"!
Vet att jag förmodligen hade mått sämre av att se det i SMS:et, men just då behövde jag det, hur det än hade framstått, allra bäst hade varit inget SMS alls.

Jag lägger inte någon skuld på mitt X, i vilken annan stund som helst skulle jag inte reagerat på det viset, men just då, mitt i min redan tyngda tanke och mitt mörka sinne så vreds allt fel och jag sjunk ännu djupare, konstigt hur det kan bli.

Nu drar jag ut på läggningsprocessen, känner en viss rädsla/ångest över att vara själv, vill dra ut på det, förhoppningsvis somnar jag samtidigt med tjejerna, men sannolikheten, nja NOT!

Känns något bättre, men det är fortfarande jobbigt!

Det var precis vad jag behövde.

Nu, bättre, skönare, lättare och tillbaka på banan.

Oummphh; ingen bra morgon!

I natt har jag drömt, inget bra, saker som färgar av sig och får mig att sjunka.

Skönt att vara tillbaka i vardagen, skönt att komma till jobbet, rutinerna och lunket, jag måste snart iväg och träna, riktigt känner hur det kommer att hela mig, det liksom spritter i kroppen, ingen ro alls. Just nu, milen/tyngderna/svetten, det kommer att göra mig temporärt hel igen.

& just det, räkningarna skall betalas idag, vet inte, men just nu, JOBBIGT!

April.

En något tom känla sveper över mig, är nere i mitt gamla hus, kollar runt och ser hur trädgården växer, buskarna som jag planterat blivit större och gräset som jag lagt/sått är tätt och grönt, mina träd och blommor ger liv och färg.

Att vara här är jobbigt, väcker minnen, strör lite salt i såren, men konstigt nog känner jag samtigt ett lugn. X:et är på semester, jag är här själv med mina tjejer, kan nog vara det som gör att jag trots allt kan njuta, solen skiner och vinden är som bortblåst, MAO en perfekt dag för att förddriva tiden på stranden.

Skall samla ihop oss, packa väskan och ge oss av till sjön, havet är fortfarande liiiite för kallt för min smak.

Midsommar då:
Ingen sprit för min del, men väl partaj för det, kom inte in i sängs förrens klockan 08:30, man kan ju säga att det pajade min lördag, mestadels av dagen fördrevs i sängen, gick upp runt fyra och var tillbaka i sängen igen klockan sju.

Idag, utvilad och redo. ;)

Trots min tomhet, så mår jag faktiskt bra, det enda som tynger mig lite är sorgen över att resultatet av våra 8:a år kom till detta.

Det är liksom lite som april, sol och regn på samma gång.

Snart midsommar; marinerat kött och fågelsång.

Imorgon e det midsommar, ser fram mot det, trist bara att man har beredskap, men & andra sidan e det liiiite roligare att öppna lönespecen nästa månad.

Skall fira högtiden med mina tjejer och med vänner plus "X". Känns faktiskt ganska bra trots allt som hänt.
Börjar nog sakta men säkert att plana ut i mina känslor, känner att jag faktiskt kan börja leva lite själv.
Hade någon frågat mig för ett par månader sedan så var allt svart, livet fanns det ingen direkt mening med och rädslan för ensamheten var stor och tung.

Fan det finns ett krön för allt, man mår inte piss hela tiden, trots det jobbiga; "- & tro mig, detta har varit den värsta delen hitills i mitt liv", så kommer livet & glädjen tillbaka till en.

För min del så har jag flytt en hel del den senaste tiden, föll tillbaka in i min tidigare dekadens, "Inte alkohol, det finns andra energifrigörare/flykter :(", men någonstans på vägen stannade jag upp, tittade på mig själv & såg vart det bar hän.

Bestämde mig för att leva istället för att fly & det ångrar jag inte nu, mår bra och bättre än på länge.

Till er alla, fan ha en bäst midsommar & en fet kram!

Årets första dopp.

GeoTagged, [N58.92405, W17.37997]

Bada loss med tjejerna, riktigt skönt, trots att man är en riktig badkruka.