Minnen, tankar och saknad, allt på en gång. Vrider runt en och fallet blir platt, allt som finns kvar är smärta.

Vissa dagar bättre än andra, med det sagt så lämnas resten av dagarna till mindre bra och dåliga sådana.

Idag är en dag där jag känner mig tyngd, det började då jag satt på Kallfors golfbana, - "Nej var inte där för att spela, det var konferens", efteråt satt vi och blickade ut över hål 18, tre äldre kvinnor, - "Tar mig den rätten att kalla dom för det, dom hade en hel del mer livserfarenhet än mig.", inga ess på golf direkt, hör iofs inte hit men i alla fall.

Det slog mig plötsligt hur jag och mitt X hade pratat och funderat över våra äldre dagar, hur vi har spånat och myst i tanken om hur vi skulle spendera dom.
Det gjorde mig ledsen, tyngde ner mig, kände en stor saknad till just henne, då dyker en extra klump av tyngd upp på mina axlar, tyngre att andas och "jobbigare att levakänslan", blev ännu mer tydlig.
Telefonen plingade till och X namn & bild återfanns på displayen, gled med fingret över visa knappen och där stod det;
- "Pussa tjejerna, saknar dom."

Inte ett ord om att hon saknar mig, det som vi haft eller ens ett avslut med ett "/kram"!
Vet att jag förmodligen hade mått sämre av att se det i SMS:et, men just då behövde jag det, hur det än hade framstått, allra bäst hade varit inget SMS alls.

Jag lägger inte någon skuld på mitt X, i vilken annan stund som helst skulle jag inte reagerat på det viset, men just då, mitt i min redan tyngda tanke och mitt mörka sinne så vreds allt fel och jag sjunk ännu djupare, konstigt hur det kan bli.

Nu drar jag ut på läggningsprocessen, känner en viss rädsla/ångest över att vara själv, vill dra ut på det, förhoppningsvis somnar jag samtidigt med tjejerna, men sannolikheten, nja NOT!

Känns något bättre, men det är fortfarande jobbigt!