Jag håller på att bli galen,galen att ni två inte finns hos mig, galen utav att hela tiden inte kunna känna glädje, av att hela tiden vara ledsen, att behöva ha en fasad hela tiden, jag vill inte vara där jag är nu, varken fysiskt eller känslomässigt.
Jag håller på att gå sönder helt och hållet, kan knappt andas, får ingen luft, kryper ihop, vankar av och an, ensam inte bara just här och nu, utan även utanför den sfären. Kan inte koncentrera mig, hålla mig uppe, finns ingen i min närhet som förstår, som kan hålla om, som jag kan gen mig hän till.
Fan är ledsen utav bara helvete, tårarna sprutar, kan inte fokusera på något, det sprutar ur mig, kan inte sitta still, kan inte gå, kan inte ligga kan inte stå, kan inte vara på något sätt, paniken är här igen, ingen ångest, bara en hemsk jävla panik.
Jag saknar er så, vill krama om er, prata med er, läsa bok och leka.
Om jag bara fått prata med er ikväll; men inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar