onsdag, mars 24, 2010

Något nu; medans jag är här. Eller bara rätt och slätt; Jag är

Inte trodde jag att det fanns någon som visste hur det kunde bli, men vänta lite, fanns det?
Nog visste du att det inte gjorde något, men du lekte att så inte var fallet, rutig och ryslig, fumlar jag som vanligt.
Tafatta försök till att hitta vägen tillbaka, att hitta känslan igen, kört, långt borta, och långt ifrån fritt utan hinder.
Robusta och starka viljor, lustfyllda förutsättningar till att finna en ny och händelserik fortsättning, frågan är om orken finns.
Ensam behöver ingen vara, för hos dom ensamma finns en hunger att vara tillsammans, detta i sig borde tunna ut ensamheten.
Sitter här nu och plitar på upplysta bokstäver, redan utstakade ord kommer genom mig till dig, läs detta & kanske finn ett svar.
Slutar att klia, slutar att hoppas slutar att titta, nu är det dags att se, att uppleva och riva, nu är det hög tid till att känna.
Enerverande och irriterande, så känns det då jag kommer på mig själv, då jag finner mig tillbakalutad och nöjd, varför?!
Runda av och hitta till sängen, hmm det är det jag känner just nu, men mitt "mission" kvarstår, skall inte sluta förrens det är klart.
Ack så lite jag vet, ack så lite ni vet, ack så lite någon vet, den enda sanningen är min sanning, din sanning, vår sanning.
Den enda sanningen, det är den som vi upplever, den vi existerar i, kanske är det en illusion, men i sådana fall bara i betraktarens ögon.
Allting kommer till sitt slut, slutet kan tyckas vara det enda som är ett faktum, men även slutet har sin början, sin mitt och sin plats.
Veta vår plats, nej absolut inte, vem ställer den till vårt förfogande, vem pekar med handen, vem har den rätten, finns inget sådant som "plats".
Dåtid, är en del av den upplevda tiden, den tid som skapar förutsättningarna för vår framtid, det är då man ställer sig frågan, var det värt det.
Inte utan att grotta in sig, inte utan att hopplöst förirra sig i tanken, tänk om, varför etc, för det finns alltid en mening?!
Gallemattias, eller inte, men något finns det iaf inom var och en som kan ge upphov till extas och hopp, jag finner det i.. .. ..

2 kommentarer: