Kanske kan muntra upp.

- video 1
- video 2

Skål!

Skål på er där ute, tar nu mitt första glas röda på mycket länge, det känner jag mig värd!

Till dig Benu, skål och hoppas att din fest blir lyckad!

Min nya hobby: Couplespotting.

Sitter i bilen i en svensk småstad, väntar på att x:et skall komma. Ser människor gå förbi hand i hand, lyckligt ovetande om vad som kommer att hända, är ju mer än 50% av alla äktenskap som går åt helvete, sedan skall vi inte glömma alla dom som inte ens tar sig så långt. Min nya hobby är nu att sittandes i bilen tyst för mig själv säga, synd men det kommer inte att hålla till varannat lyckligt par som passerar bilen.

Här kommer ett: kommer inte att hålla det ser man med ens, dom är alldeles för lyckliga.

Ett år äldre, ett år man helst vill glömma.

Frukost på sängen och fina smycken, "Ett halsband med ett matchande armband", av mina tjejer, det fick jag.
Sådant gör mig glad och lycklig.

Sedan att solen lyser och det är klarblå himmel & gnistrande snöklädda slätter, gör ju inte direkt saken sämre, en riktigt bra start på denna dag..

Tack..

Tvivel & sånt, eller är det kanske så! & en släng av dåligt samvete!

Dagen har gått som på räls, den har liksom bara flutit på, är ledig på fredagarna & mitt X jobbar, så barnen är hemma med mig. Mysigt, men oxå väldigt jobbigt, vanligtvis skulle jag inte känt den jobbiga biten, men nu känns det som att jag inte räcker till, som att jag inte kan fungera till 100% & vara den pappa som dom behöver, som jag sa innan, det går liksom på räls.

Jag vet att det är situationen som jag befinner mig i som stryper & dövar mitt vanliga jag, som gör att jag inte orkar, räcker till eller kan vara där hela tiden. Samtidigt som jag vet det är det heller ingen ursäkt, fan måste ju klara av det, måste ju känna glädje och upprymdhet då jag är med mina tjejer, eller?!

Resten utav livet går ju upp och ner, kan det då inte vara samma sak med relationen till sina barn? Är det alltid roligt, gulligt, mysigt och allt det där som man matas med hela tiden från omgivningen, media, filmer, böcker ja - "you name it!".
Fan så är det ju med allt, det är bara den bra och fina sidan som visas upp, så här skall det vara för så är det hos alla andra, fasaden är putsad men innanför är det trasiga tapeter, mat på golven och feta högar med tvätt och annan smuts.

Nej det kan inte vara så att det är roligt, lätt och underbart hela tiden. Speciellt inte nu, då jag har fullt upp med mina egna problem, fan min värld har precis flyttats från sin axel, ryckts upp från sina rötter och slängts på elden, nu flammar jag upp i lågor och förvandlas till tjock brandrök, - "ehh vafan flummar jag in i nu, tillbaks till ämnet. ", det jag ville ha sagt är att jag vet varken fram, bak, ut eller in just nu, hur skall jag då kunna fungera till 100%, fan jag bara hoppas att det jag gör duger, att dom stunder då jag faktiskt håller mig ovanför ytan, att jag då är världens bästa pappa, för det är ju mina intentioner, älskar ju dom där små skitarna, dom är ju mitt allt.

Tidigare har jag i stort sätt aldrig tvivlat på mig själv, har aldrig känt att jag inte räcker till eller inte duger. Har alltid haft en stark känsla av stolthet och självsäkerhet, men nu är allt det där som bortblåst, iaf långa stunder av mitt dygn. Det gör ju att man har börjat tvivla, inte bara då det gäller min roll som pappa, utan oxå i mitt arbete, socialt och som människa. Fan vem är jag egentligen, den bilden som jag hade om mig själv och min relation, var/är den sann?!

Sedan är det ju det där med samvetet, det pyr liksom hela tiden, fan jag är kass!

4 med egen iPhone

Hade en som låg och skräpade, tog bort allt i den "inklusive SIM", installerade Skype och ett gäng barnspel.
Just nu är hon världens gladaste fyraåring, nu behöver hon inte låna pappas hela tiden plus att hon kan ringa till mig när hon vill. ;)

Klantarslet slog till!

Just det ja, hade precis glömt bort då det dök upp i huvudet på mig igen. Skulle bara åka till affären lite snabbt igår kväll för att säkerställa dagens frukost. Då jag kom hem, till saken hör att vi bor ju typ mitt i Sibirien, så in i helvete mycket snö, iaf var tvungen att backa in på vår parkeringsplan framför huset. Såg inte att stod en sparkjävel & vipps hade jag backat in iden, medarna fastnade under däcken och handtaget åkte rätt in i lyktan bak. Fan bra jobbat!

Man blir ju lack & jag som hade tänkt att kunna sälja skiten, nu måste jag laga den först, fan det suger.

Samma tid som igår vid den här tiden.

Förlust av en verklighet, lämnad ensam till en ny.

Ytliga kontakter är bra och sköna, man kan aldrig bli bränd lämnad eller sårad.

Rattmuffar är något av det fulaste jag vet, men samtidigt också jävligt sköna. Jobbigt val, snyggt eller bekvämt?!

Att vara förkyld är aldrig skönt, förutom den enda gången då febertoppen kommer och man får frossa, då skakningarna når sin kulmen & man börjar kunna slappna av, då är det riktigt skönt.

Vet inte vad det är, men jag vaknar fan fortfarande samma tid & det är alldeles för tidigt!!

Just nu, lite om då och framtid.

Idag då jag kom hem blev det körigt, mitt X och jag har ju inte pratat med varandra på snart 2 veckor, iaf inte mer än sådant som vi måste prata om för att rent praktiskt fungera. Men idag då jag kom hem så hade hon och hennes mamma gjort i ordning papper för bodelning, inte nog med det, dom hade gått igenom ekonomin & mitt X hade mage att fråga hur vi skulle göra med hennes lån till sin mamma som hon tog då vi köpte vår första gemensamma lägenhet. Vad fan tror hon, hon får väl betala tillbaka, inte fan skall jag sticka till pengar även där.
Iaf, jag fick panik, det var ju inte riktigt det här jag hade menat då vi skulle prata, eller jo till en viss del, men inte fan genom att få det slängt över sig i förbifarten typ;
- Hej, förresten skriv på här, har fixat till bodelningen idag, bra va!

Nej ingen bra start på kvällen, nu ligger hon med tjejerna och som vanligt kommer hon inte att ta sig ur rummet, blir inget mer snack idag heller.

Nu är jag återigen så där tom, helt likgiltig inför vad som komma skall, känns ingen bra, vill känna, fast ändå är det lite skönt, liksom en timeout från allt det jobbiga. Hoppas bara att ångesten kan hålla sig borta, i morgon är jag iaf ensam med mina tjejer, skall funta ut något kul att göra tillsammans med dom. Synd att jag är så jävla förkyld, ta sig till en badhall hade varit kul, vet att dom älskar det. Iofs, mysa i soffan, pyssla och läsa böcker funkar bra det med, vi får se, beror lite på min dagsform.

Nu är det nervöst!

Spännande, var och låste upp min nya iPhone 3gs hos Telia för precis en vecka sedan, nu kör jag en restore på den, för att sedan kunna köra mitt tele2 abonnemang utan att köra jailbreak & basebandupplåsning Saken är den att med det nya os:et 3.1.3 så funkar det INTE att jailbreaka, mao om Telias upplåsning ännu inte är aktiv, då sitter jag där utan mobil.

Nu är det nervöst vill jag lova, & jag som har beredskap och allt!
Det måste fungera!!