Det är tyst, det enda som hörs är ett brummande från något som jag inte vet vad det är, kanske luftspridningen i lägenheten som surrar, men har ingen aning, liknande sus levde jag med i mina öron under flera år, flytten till landet eliminerade & tog bort oljudet, men nu e det tillbaka igen.
Mina tjejer var på besök idag, tittade in sitt nya hem, kände på sina sängar, sitt rum och den nya miljön. Det gick bra, kändes som att dom trivdes, min största tjej ville stanna kvar, ville sova hos mig, det värmde!
Nu har dom åkt, brummandet är tillbaka, det är tyst & framförallt ensamt, gillar inte den känslan, påtryckande, ångestladdat och helt tomt. Gillar helt enkelt inte att vara ensam, speciellt denna, icke självvalda sorten, det är den som kan trigga igång min panik, få mig att ramla ner i hålet igen.
Som tur är så varar ensamheten inte så länge, bara att stå ut idag, imorgon hämtar jag dom & då har vi en hel vecka tillsammans.
Men nu, nu är det jävligt tungt, kanske en bronsmatch, träning & sedan en film kan ändra på det. Iaf ge mig en lucka av lugn och glömska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar