Bilden lever, men innehållet är utbytt; fan mår inte bäst idag.

Nej nu räcker det, vill hem, eller ja tebax till verkligheten kanske är ett mer korrekt uttryck.
Idag har varit en dag full av nedstämda känslor, svid i ögonen & en stor jävla tomhet.
Jag visste det hela tiden, kände det på mig, men blev faktiskt positivt överraskad att det inte kom över mig så fort jag landade. Men nu en knapp vecka bort ifrån barn och "familj", så kom det jag väntat på.

Denna gången är det inte mitt X som är i fokus, det är känslan av att ha en familj, att det som en gång var, ni vet det man tog för givet, liksom inte, mm, finns..!

Asså att det inte är jag och mitt X, hmm det e ju jobbigt & synd, men det är inte det som vrider runt mina kärl och stryper tillgången till luft, nej det är att jag nu måste börja med ett nytt blad, att jag inte kan komma hem och allt inte är som vanligt.

Att försöka lura mig själv med att, "som vanligt", inte är något bra, att det bara ger tristess, hmm nja det funkar inte.
Jag vill fan ha den där tryggheten, som den känslan ger.

Sedan det där med att befinna mig i detta vackra land, som jag normalt älskar, fan det är riktigt jobbigt.
Vill inte vara här själv, finns så många minnen, skratt, gråt och glädje här som ständigt påminner mig om en svunnen tid, det är fan jobbigt.
Var uppe på en bondgård i eftermiddags, där var ett gammalt par snart 90 år, fan det var så jag hade föreställt mig själv då jag blev gammal. Nu är det ju inte helt kört, men innehållet i bilden kommer att vara utbytt.

Det som slutligen skulle kunna fullända min dag & rädda den, är om den kvastburna kvinnan hittar hit och låter mig rida maran..