Fear & Loathing Öland

Imorgon blir det Öland, skall bli spännande.. ;)

Förkylningen från helvetet!

Arrrgh, förkylningen har nu gått över i "nu fuckar vi med bihålorna!". MAO ont som FAN under vänster öga, precis mittpå kindbenet. :(

Men lite ont skall inte få stoppa mig; fullsketen med Alvedon & ett jävla anamma så skall jag nog lyckas med att göra Öland osäkert till helgen iaf!

Tebax på jobbet igen, för jävla trisst att bara ligga hemma & ruttna!

Jorå, då vart hyllorna uppe och rummet börjar ta sin form.

Hyllplanen uppe, ganska nöjd faktiskt. Nästa projekt, få tag i den där prinsesssoffan som dom vill ha..

Och just det, hemma & e sjuk idag. Kroppen sa ifrån och orkade helt enkelt inte stiga upp ur sängen.

Färgsprakande. ;)

Göttigt väder, 2 hyllplan och lite färg, kan det bli bättre?

Varmt både inne och ute.

Sol & blå himmel, men vafan hjälper det då man har feber & halsont.

Har iofs gjort mitt bästa, proppat mig full med Alvedon och kört på som inget hade hänt, allt för tjejerna. Det har blivit bad, grill och cykelturer. Ibland e det tufft att vara förälder. Men det är värt allt då man ser hur lyckan strålar ur dom.

Idag är sista dagen, deras mor kommer hem från sin semester, känns sorgligt, men jag behöver vilan, synd bara att helgen är slut.

Efter A kommer B.

Igår fixade jag en tv till tjejernas rum.

- Men pappa, vi måste ju ha en soffa! En prinsesssoffa, Inflikade den minsta.

Snurrigt värre!

Nu kickar febern in, varför gick jag inte hem för!!!!??

50%

Carlings, 50% det blev en ny hoodie!

:)

Slö/matt; inte igen, har inte tid!

Aj!
Svullnad i halsen, överlag ganska så krasst allmäntillstånd, "slö & matt lite yrslig".
Inte sjuk, inte igen, känns som att det inte var så länge sedan sist.

Kanske hem, hem till sängen, vila ett par timmar, innan jag skall hämta upp tjejerna, har ju dom tom måndag.

Fan va trisst om man skall vara sjuk, trisst för dom med en pappa som snörvlar i soffan, kan ju inte sitta inne och huckla då tempen står på 30.

Nej som sagt har inte tid!

Jag är frisk, halsont beror på ciggen, allmäntillståndet på för lite sömn, sa vi!

Minnen, tankar och saknad, allt på en gång. Vrider runt en och fallet blir platt, allt som finns kvar är smärta.

Vissa dagar bättre än andra, med det sagt så lämnas resten av dagarna till mindre bra och dåliga sådana.

Idag är en dag där jag känner mig tyngd, det började då jag satt på Kallfors golfbana, - "Nej var inte där för att spela, det var konferens", efteråt satt vi och blickade ut över hål 18, tre äldre kvinnor, - "Tar mig den rätten att kalla dom för det, dom hade en hel del mer livserfarenhet än mig.", inga ess på golf direkt, hör iofs inte hit men i alla fall.

Det slog mig plötsligt hur jag och mitt X hade pratat och funderat över våra äldre dagar, hur vi har spånat och myst i tanken om hur vi skulle spendera dom.
Det gjorde mig ledsen, tyngde ner mig, kände en stor saknad till just henne, då dyker en extra klump av tyngd upp på mina axlar, tyngre att andas och "jobbigare att levakänslan", blev ännu mer tydlig.
Telefonen plingade till och X namn & bild återfanns på displayen, gled med fingret över visa knappen och där stod det;
- "Pussa tjejerna, saknar dom."

Inte ett ord om att hon saknar mig, det som vi haft eller ens ett avslut med ett "/kram"!
Vet att jag förmodligen hade mått sämre av att se det i SMS:et, men just då behövde jag det, hur det än hade framstått, allra bäst hade varit inget SMS alls.

Jag lägger inte någon skuld på mitt X, i vilken annan stund som helst skulle jag inte reagerat på det viset, men just då, mitt i min redan tyngda tanke och mitt mörka sinne så vreds allt fel och jag sjunk ännu djupare, konstigt hur det kan bli.

Nu drar jag ut på läggningsprocessen, känner en viss rädsla/ångest över att vara själv, vill dra ut på det, förhoppningsvis somnar jag samtidigt med tjejerna, men sannolikheten, nja NOT!

Känns något bättre, men det är fortfarande jobbigt!