En båtjävel på fjället, eller är det kanske ett hus?

Artikel

- "Gruppen utesluter möjligheten att det skulle handla om ett vanligt hus eftersom inga bostäder någonsin har hittats ovan 3.500 meters höjd i trakten."

Det får mig att börja undra hur många båtjävlar som hittats på den höjden?!

/b

Kliar det så river man; Med hud som en babianstjärt!

Nu har det brutit ut igen. Kliar över hela kroppen, fan det är tredje dagen nu, blir ju fan tokig. River och kliar, blir ju bara värre & inga piller har man heller med sig.

Ser nu ut som en svullen babianstjärt över nästan hela kroppen.

Jag; En lesbisk transa!

I och med att ingen vet vem jag är så kanske jag skulle ta och passa på att presentera mig på riktigt.

Ungefär 90% av min vakna tid går jag klädd i utmanande och i mitt tycke väldigt sexiga & feminina kläder. Det finns inget bättre än att känna nylonet smeka mina ben då jag drar på mig mina stayups, att klämma in mina fötter i mina svarta sammetspumps, "Förövrigt mina favvisar".

Då jag gör detta, förvandlas jag till den sexuellt utmanande och ständigt trånande rödvinshaggan "Li".

Tyvärr för alla er sugna män, jag vet hur ni tittar och längtar, men jag är lesbisk.

Nöjd.

Saker som jag gjort.

• Fixade & knåpade ihop en design till tatueringen som skall förevigas på min underarm imorgon. ;)


• Fixade oxå presenter till mina syskon, dom fyllde 20 då jag var i Österrike & till helgen skall jag åka och hälsa på: Blev ett Wii till brorsan & en HP Mini till syrran.


• Helvetesmaskinen är nu borta, fri igen.


• Pratat med företagets bostadsförmedling, verkar lovande

MAO Mycket nöjd.

Helvetesmaskinen är återinkopplad!

Konstigt och oroligt; nästintill illamående.

Helvete, kan fortfarande inte kicka ifrån mig den där äckliga och klibbiga känslan.
Den ligger kvar, känns som att jag rör mig i en soggig jävla röra, kan typ inte känna något alls, varken glädje eller sorg.

Allt bara är. Vad är det som händer, mådde ju bra ju!?!

Nätbrynja, folkbira & TV4sporten.

Elden knastrar och värmer upp min rygg, för första gången på väldigt länge sitter jag i fåtöljen med benen hängandes över ena armstödet, kollandes på tv.
Tjejerna sover, dom var så sjukt trötta av dagens äventyr, så dom somnade innan boken var slut, Aristocats.
Nästan så att jag somnar av att läsa den, som med manboy, att dom aldrig tröttnar, var det så?


Lite tungt var det då den minsta saknade sin mamma och började prata om familj.
- dtr: Mamma är min familj.
- jag: Och jag är din familj,
- dtr: Nej pappa är inte min familj.
- jag: Vad då, var är pappas familj?
- dtr pekandes på tv'n: Där! Och vi skall åka dit ibland.

Söndagsblues; tomhet & nedstämdhet.

Sitter här ensam, eller inte riktigt, men dock ensam, tjejerna har kusinen hemma, leker stojar och har kul.

Utåt sett så ser jag nog shysst och glad ut, men inuti idag är det inte riktigt så, kan inte sätta fingret på vad det är, kanske beror det på mina grusade planer då det gäller lån & hus, kanske rädslan att på måndag få kämpa med både jobb, boende, lån & en kvarvarande söndagsblues?

Asså dagen har varit mycket trevlig, mysig & tillfredsställande, detta till trots så har jag liksom inte riktigt varit mig själv, har känt mig inåtriktad, frånvarande och tyst. Har inte alls förmått mig att njuta, att ta till mig dagen på ett sätt som både den & jag förtjänat.

Vill inte klassificera mitt tillstånd som helt under isen, nej riktigt så illa är det inte, men det finns en nedslående känsla som har bitit sig fast och vad jag än gör kan jag inte bli av med den.

Hoppas på en bättre kväll, skall mysa med tjejerna runt sjusnåret & efter det blir det nog en film, eller kanske dom 5 återstående avsnitten av Heroes S04.

Låten som snurrar just nu.

Till havs, idag igen.

GeoTagged, [N58.89274, W17.61755]

Framme, dom andra fixar elden och jag plus tjejerna slackar på bryggan.
Skarvarnas tjut, vågornas kluckande, min minsta tjej i knät, solen skiner och allt är blått.

Men trots, kan kan jag inte riktigt bli kvitt känslan.

Sakta på väg tillbaka.

Det blev en våt och salt morgon. Något bara vällde över mig kunde inte styra det. Tog mig nästan tre timmar innan jag ens kunde resa mig ur sängen. Nu börjar jag sakta bli till människa igen, sakta hittar jag tillbaka till den glada känslan jag blev fylld av igår.

Kanske beror det på att jag skall på ny roadtrip. Idag till havet med mina tjejer, grilla korv och mysa.