Jag är inte ensam.

Tack igen för att ni finns och samlar upp mina spillror. Att ensam genom detta vandra är fan det värsta,

som tur är finns ni.

Tack , tack

Ensam

Fan vad jag saknar dig, kom hem!

Runt halv tio.

Sitter i det runda rummet, ser saker som jag aldrig mer får följa.
Saker som jag sett fram emot, saker som jag längtat efter, dom är nu inte mer mina att se.

Fäller ett par tårar, längtar efter din famn.

Ledsen, smärtsamt och tomt, så känns det nu, vill inte detta, men en del av mitt hjärta vet ändock att detta är den enda vägen.

Att genom livet vandra med ständiga klumpar är för mig omöjligt, skulle inte klara av det. Mitt hjärta det smärtar då jag tänker på vad du ifrån mig berövat, borta för alltid, för alltid trasigt.

Förfallotiden för oss är inledd, kanske redan för längesedan med nu är bästföredatumet passerat, önskar att jag kunde göra något så att mjölken inte surnar, men inför det är jag maktlös.

Du är, var och kommer alltid att finnas djupt inom mig, förhoppningsvis så kommer kärleken till dig med tiden i mitt sinne blekna, så att jag kan få ro och chans till ny.

Fastän stundom en springa om hopp spirar inom mig vet jag att det är.

SLUT.

Sorg: Saker man inte vill höra

Var inte ledsen.
Ersätt förlusten.
Sörj i ensamhet.
Tiden läker alla sår.
Var stark.
Håll dig sysselsatt.
Ryck upp dig.
Tyck inte synd om dig själv. (Den är man matad med från mamma)

Ny dag nya tag.

Hade tänkt att ta cykeln och köra några mil, men efter att ha tittat ut så ångrar jag mig snabbt, snön yr och det blåser. Inte det bästa förhållandet direkt..

Men men, får ta och hitta på något annat, det e ju trots allt lördag, har fan aldrig längtat så mycket bort ifrån helgerna som jag gör nu. Shit att se Måndag som en höjdpunkt trodde jag aldrig. Men helt ärligt så är det så nu.

Känner mig inte så nedstämd idag som jag gjorde igår, men klockan är ju ganska tidigt och mycket kan hända. Vafan så skall jag inte tänka, visst fan kommer den dagen att bli kanon. Det e ju trots allt Lördag..

Såg att OS hade börjat, man kanske skulle orka palla sig till tv:n för att kolla in lite.

Nej just det ja, hade ju glömt: TV, dator och andra tidsdödande aktiviteter fungerar inget bra nu, det gör bara att mina tankar snurrar på ännu mer.

Skippar nog OS iaf.

Toppbortagare.

Hurra för benzo. Tar bort dom värsta topparna.

Hur.

Det är tufft att gå ifrån något som man varit tillsammans med varje dag dom senaste åtta åren. Det är tufft att bara säga hejdå och gå vidare. En helvetes smärta, nej fan inte ens det är rätt ord på känslan. Aj, vill inte, men inser att det inte finns en annan väg.

Men som sagt hur fan släpper man något som man haft varje dag dom senaste åtta åren?

Beats me, men förhoppningsvis så svalnar kärleken.

Vän

Tack för att du finns, var skönt att prata med dig.

Ses snart.

En sak som jag glömde berätta angående igår.

Stack som sagt iväg igår för att få lite egenterapi i bassängen och göra mina 40 längder i lugn och ro. Fan efter 3-4 längder så dök min samtalscoach upp, på min vänstra sida. Fan hade ingen aning om att hon bodde på samma ställe som jag. Skumt, kändes inte så bra, öppnar ju upp mig själv helt och hållet för henne, så dyker hon upp bara sådär.

Som att det inte räckte så dök även, grisen upp. Grisen är den som bär det mesta av ansvaret till min känslomässiga kollaps. Grisen hoppade i på min andra sida.

Fyyyy fan, höll på att gå åt, för i helvete jag var ju där av en anledning, att komma bort och slippa ha ont och tänka på skiten, då dyker dessa 2 personer upp, båda vilka är starkt knyta till min tillfälliga livs dekadens.

Jag i mitten och dom två på var sin sida. :(

Ja ja, det var bara att bita ihop och stirra in i kaklet och simma på, satte nog rekord. Sedan ville jag slacka lite i varmbadet, men då hade dom andra redan förflyttat sig dit.

Hmm ingen bra ide att ha mig där sittandes mittemellan coachen och grisen.

Ibland försätts man i dom mest konstiga situationer.

Ont igen

Ensam i huset som inte längre är mitt, ängslan gråt och skrik, paniken kryper allt närmre, vart skall jag ta vägen, ingen finns, ingen hör mig. Vill berätta, vill bli omhållen, vill känna att någon finns. Att du finns. Försent, fuck! Varför, vill inte vara ensam. Tror inte att jag orkar det.

Ensamhet suger, nu gråter jag igen, helvete oxå, varför kan inte allt bara vara bra igen.
det gör så jävla ont, vet inte vad som är värst, ditt svek eller att bli lämnad ensam.

Tillbaka in i pendeln igen.