Första gången på 10 veckor!

Det är första gången på tio veckor där jag inte har bloggat minst en gång per dag. Igår skrev jag inte ett enda inlägg, bra/dåligt? Asså jag ser det som en bra sak, iofs så hade jag en gårdag som var fullspäckad med jobb & andra aktiviteter.

Gårdagen; En snabb resumé:

- Kolla HemNet.
- Jobb, akut fixa & rädda en kollega.
- Möte med coachen.
- Träna. - (300 metoden, fett jobbigt)
- Fortsätta med jobbuppgiften, strul men tillslut fixat.
- Hämta bilen på verkstan.
- Svängde förbi TattoJack, ny tid ny tatto.
- Tillbaka på jobbet, leta ny bil.
- Kolla HemNet.
- Åka till Skoda, kolla in vad dom har.
- Min nylagade bil går sönder, tillbaka till Din Bil.
- Fick lånebil, vet inte då min nylagade bil är lagad.. :(
- Hemma, mysa med tjejerna.
- Lägga Tjejerna.
- Somnar.
- Vaknar
- Kolla HemNet.
- Kollar ett avsnitt Heroes.
- Somnar.

Japp en resumé av gårdagen.

Kanske beror mitt missade blogginlägg på fullt upp, eller så kanske inte behovet fanns. ?!?

Genväg, nja det blev bara jobbigt.

Helt död idag, ingenting fungerar som det skall, varken kroppen, huvudet eller själen. Totalt orkeslös.

Kan bero på att jag skippade träningen idag, men fan har sån jävla värk från gårdagens träning & i morgon blir det mer av 300 modellen, kände att jag skulle vila idag.

Med facit i hand, ingen bra ide, skulle åtminstone sprungit, då hade jag nog känt mig bättre & piggare, nu är allt bara jobbigt.

Har ju så många saker som hänger över mig: (Ingen rangordning)
* Snacka med banken.
* Hitta en bostad.
* Strukturera upp min ekonomi.
* Fixa bilen.
* Fixa möbler.
* Färdigställa förlustdiagrammet.

Bara att titta på den listan, gör att jag vill spy och gräva ner huvudet i sanden.
Vet inte riktigt om jag är i stånd av att klara av det, men det finns ju ingen som kan fixa det åt mig, måste ju ta tag i det!

Fan skulle ha tränat idag, då hade det inte varit lika jobbigt. :(

Idag, tisdag; 2:a dagen efter semestern.

Sjuk träningsvärk.
I övrigt en riktigt bra morgon. :)

Bara en sak, vissa får bubbel och jordgubbar på sitt jobb medans andra bara får slita. :(

Svart; nu är jag där igen.

Stenhårt in i väggen, igen!

Fan det gör lika ont varje gång, spelar ingen roll vad orsaken till smällen är, den är lika jäkla jobbig, den gör lika förbannat ont & djupet är lika oändligt varje gång man är där.

Just nu är jag tillbaka, tillbaka i skiten!

Min arbetsplats

Mitt andra hem så här ser det ut.

Hur ser din ut?

Fuckat tryck!

Asså aldrig får man vara helt nöjd.
Nu blodtrycket fuckat igen.

Tillbaka och få den jävla 24timmars maskinen runt armen igen.
Slutar väl med att man får äta piller resten utav sitt liv. :(
Håller tummarna för att det beror på 2 veckors vindrickande & att det går över av sig självt.

Hög vilopuls me, fan det blir till att ta hissen till 4:an, vill ju inte dö på kuppen.

Man vet att man lever; då spyan är nära.

Ahh första träningen på 2 veckor, under första varvet var jag ganska kaxig, men i början in på andra, shit då höll jag på att spy.

Men nu e det skönt, det vibrerar i hela kroppen, blir en hel del dubbeltryckningar på tangenterna, men vafan det e gött, det känns att man har gjort något.

Skall belöna mig med en glass under em..

Ett framåt två tebax.

Mitt i det där då man känner att håller på att lossna, då rycks man tillbaka igen. Klumparna tillbaka, inte lika hårt som innan dock, men ändå, tillbaka.

En lätt blues ligger över mig, sveper om mig blir tyngre och tyngre, kanske borde byta musik?!

Det som ändå talar för mig idag är:
- Tillbaka till jobbet: (Rutin)
- Träna: (Få igång belöningsssystemet och släppa loss lite endorfiner.)
- Träffa polare.

Igår skrev vi under skillsmässoblanketten, nu är det klart, kanske är det som kastar en sorgsenhet över mig, eller kanske är det att jag skall flytta från denna vackra plats, som just nu håller på att spricka ut i vårens skönhet.

Texten på andra revbenet.

De omnibus dubitandum

eller kanske

Cui bono?

Mot ljusare tider; känner att det e på g.

Min oro var helt obefogad.
Hemma, tillsammans med mina tjejer igen, asså dom är så jävla bra!
Dom får mig att leva upp, får mig att må bra, får mig att le, skratta och ta mig till en bra plats.
Idag blir det mys med dom, nu på morgonen har vi legat i soffan och snackat skit, en 3 & 4 (snart 5) åring, dom kan pladdra på i ett, svårt att hänga med & svårt att hålla sig för skratt, så himla mysigt.
Just nu leker dom talpedagog, den äldre lär den yngre hur man skall uttala "R", man smälter ju.
Alla dom negativa känslor och bottenlösa tankar som jag hade då jag var borta från dom är nu helt bortblåsta, dom får mig verkligen att må bra, att inte känna mig ensam & värdelös.

Och

Dom har saknat mig! :D