Ensam i huset som inte längre är mitt, ängslan gråt och skrik, paniken kryper allt närmre, vart skall jag ta vägen, ingen finns, ingen hör mig. Vill berätta, vill bli omhållen, vill känna att någon finns. Att du finns. Försent, fuck! Varför, vill inte vara ensam. Tror inte att jag orkar det.
Ensamhet suger, nu gråter jag igen, helvete oxå, varför kan inte allt bara vara bra igen.
det gör så jävla ont, vet inte vad som är värst, ditt svek eller att bli lämnad ensam.
Tillbaka in i pendeln igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar