Det gör så ont, verkligheten har hunnit ifatt, trodde att jag som vanligt skulle kunna blocka bort & denna gång med hjälp utav min kärlek.
Så enkelt var det inte, allt kommer förr eller senare krypandes, i mitt fall som en tornado utav känslor, ångest, panik och totalt sönderfall.
Det gör ont, som att slitas i stycken utav 4 vildhästar som i rent vansinne drar isär mig; norr , syd, väst och öst.
Allt jag vill är att förlåta för att ge mig själv lite lugn, men djupt inom mig gnager sveket likt en råtta som vill in i värmen.
Jag kan inte, verkligheten är ifatt och smärtan känner just nu inga gränser.
Även du, min Brutus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar