lördag, april 10, 2010

Nervös.

Precis landat, väntar på väskan och har magen full av fjärilar. Nervös nästan illamående. Nej det beror inte på vad jag har i väskan, anledningen är ovissheten om mina tjejer står där utanför och väntar.

In the belly of the beast.

GeoTagged, [N46.82487, W13.86421]

Sitter nu inne planet någonstans över Europa. Allt jag känner är vemod, smärta och tomhet. Vad har jag att komma hem till, livet som jag älskade finns inte längre, huset som var min trygga hamn är inte längre mitt. För mig börjar nu ett nytt liv, men jag får inte själv välja, för mig kommer det att bli tomt och ensamt. I denna soppa så är det jag som förlorar allt medans för den andra (X:et) sidan lever livet på i samma trygga hamn, omgiven av människor som älskar, tar hand om och finns där som stöd.
För mig finns ingen, inte där mina tjejer finns, det kommer att vara jag och dom, mina 2 älsklingar.

Kolla på mig, sjunkigt ganska lågt nu, men jag tycker inte synd om mig själv, det är så här jag känner just nu, det är så här jag har mått dom senaste veckorna, tiden iväg från familjen har fått mig att inse, känna vad som faktiskt har hänt & hur min närmsta framtid kommer att se ut.

Snart bara 1 timme kvar innan jag åter är på Svensk mark, jag hoppas på att dom är där för att möta mig, hoppas också att jag lyckas hålla kvar tårarna, just nu är det väldigt svårt. Nu vill jag inget hellre än att dyka mer med huvudet i min händer och släppa på trycket, men det skulle väl skrämma skiten ur min granne, låter bli.

Så har mina senaste 2 veckor sett ut, inte kunnat lätta på trycket, byggt upp, och samlat på mig skiten. Jag har haft bra stunder också, ganska många faktiskt, det kanske har synts med, men djupdykningarna har kommit oftare och tätare, dom senaste 3 dagarna har nästan präglats helt av det. Jävla skit att man måste må så här, men det kanske är priset man får betala för att ha haft ett bra liv dom senaste 8:a åren. Kanske är det ett kvitto på att lämmnar något bra? Sorglig tanke, men fan så är det, det var mitt liv, och nu skall någon annan leva det istället för mig.

Det finns ett par människor som har kommit att betyda mycket för mig, speciellt en.

Tack det är ni som bär mig då allt är mörkt.

Nej nu måste jag sluta, snart dax för landning, vi är visst tidiga.
Att skriva av mig lite tankar och känslor, har tagit bort dom värsta topparna, en terapi metod icke att föringa.

fredag, april 09, 2010

Om jag bara fått höra era röster.

Jag håller på att bli galen,galen att ni två inte finns hos mig, galen utav att hela tiden inte kunna känna glädje, av att hela tiden vara ledsen, att behöva ha en fasad hela tiden, jag vill inte vara där jag är nu, varken fysiskt eller känslomässigt.

Jag håller på att gå sönder helt och hållet, kan knappt andas, får ingen luft, kryper ihop, vankar av och an, ensam inte bara just här och nu, utan även utanför den sfären. Kan inte koncentrera mig, hålla mig uppe, finns ingen i min närhet som förstår, som kan hålla om, som jag kan gen mig hän till.

Fan är ledsen utav bara helvete, tårarna sprutar, kan inte fokusera på något, det sprutar ur mig, kan inte sitta still, kan inte gå, kan inte ligga kan inte stå, kan inte vara på något sätt, paniken är här igen, ingen ångest, bara en hemsk jävla panik.

Jag saknar er så, vill krama om er, prata med er, läsa bok och leka.

Om jag bara fått prata med er ikväll; men inte.

Last day in paradiset!

Sista dagen idag; skönt, vemodigt på samma gång. Att komma hem innebär en massa saker, många av dom jävligt jobbiga.
Sitter här i solen och dricker en av dom sista ölen med alputsikt, en sak jag kommer sakna, men tänker så, fixar jag mc kort innan sommaren, då åker jag hit i slutet av den och kör runt på slingriga alpvägar.

Just nu kämpar jag för att håll humöret uppe, så är det skönt att drömma sig bort lite, mc Österrike till sommaren, mm kanske inte helt fel.

Rädd.

Jag är så jävla rädd.

Rädd för att jag inte skall klara av att förse mina tjejer med ett bra hem.
Rädd för att jag skall svika dom på samma sätt som jag blev sviken.
Rädd att dom inte vilja vara hos mig.
Rädd för att förlora dom för alltid.

Det gör så ont i mig, har brottats med detta under hela min vistelse här, nu sitter jag bara och darrar, kan knappt skriva av mig, tårarna sprutar och jag är rädd.

Jag saknar dom så, vill inte förlora dom med.

torsdag, april 08, 2010

Kvällens snacks.

Det finns ingenstans där korven smakar så gott, där vinet har sådan effekt som i Österrike, enda som saknas nu är någon att dela det med, irl.

En dag av sol och snö.

Då är det lätt att glömma, att bara må bra. :)

Igår vår, idag vinter

Men soligt och skidorna är på

Splittrad; men ändå en smula glad.

Trött och utvilad på samma gång, utvilad i kroppen, trött i sinnet, borde ju vara pigg även där, idag e det ju dags att spänna på pjäxorna och bege sig utför bergen, men inte ens det hjälper till att sudda bort tröttheten från mitt sinne.

Vill bara hem / Vill bara fly; Hem till mina tjejer, saknaden efter dom är stor, fly fältet slippa möta verkligheten, flytt, bostad, trasiga bilar, allt som stackats och bara väntar på att tas i tu med.

Man är ju splittrad, vet vad jag skall göra, men stoppa huvudet i sanden e bra jävla skönt ibland, enda anledningen att låta bli är mina tjejer, vill inte tappa dom, vill vara där för dom, vet hur det är att växa upp utan, jag skulle sakna dom till döds.

Nu är det inte många dagar kvar, bara ett par sedan kramas igen, längtar.

Mitt tillstånd just idag, som sagt trött, men ändå vid gott mod, över ytan, och det e ju en bra sak, kan ha att göra med att mitt X skickade ett mess i morse där hon bad om ursäkt för hennes klumpighet igår, det kom ut fel sa hon, det var skönt, för det färgade mig verkligen.

onsdag, april 07, 2010

20 grader solen skiner, no shit; nu e det skönt.

Framme hos min farbror, fortfarande 20 grader varmt, solen steker & dagens första bira är öppnad, med utsikt över sjön, måste jag säga att livet e ganska bra iaf, trots all skit som temporärt smutsar ner och förmörkar tillvaron.

Just nu trivs jag, tar med mig den känslan, skall försöka bevara den, för att ta fram nästa gång det svartnar.

Fan, folk badar till och med, då måste det ju vara varmt.

Svart som natten; förbannad ledsen & tom.

Fan dagen började ganska bra, men efter samtalet med mitt x, fan nu är det jobbigt.
Marken borta, svart, tomt, ensamt.

Vafan skulle hon ta upp det nu, kunde vi inte snackat om det då jag är hemma igen, bara ett par dagar kvar.
Då är jag starkare i själen och inte redan deppig över saknaden av mina tjejer. Men ja just det ja, för att vara en människa fyll av empati, så tycker jag att hon missar den biten då det gäller mig. Vill skälla, få utlopp för min ilska & ledsenhet. Men det var väl det hon visste, lättare för henne om jag inte är där.

Verkligheten ikapp.

Jag har pratat med banken, du har inga skulder mer, när flyttar du? Sa hon.

Hon vill att jag sticker pronto, innan var det inga problem, ville att jag skulle stanna, betala.

Jag vill oxå flytta, men har ingenstans att ta vägen bara & innan jag var skuldfri då var det fan svårt att köpa något, nej hon får vänta, jag skall ha ett ställe innan jag drar.

Vår!

Det är en sak som gör en glad.

Tillbakablick; vad hände?

Ny dag, lämnat gårdagen bakom mig, vad hände egentligen, dagen försvann med en rasande fart.

Hmm först lämnade vi Kärnten, satte oss i bilen, resandes genom vackra alplandskap närmade vi oss ett mer platt och druvbeklätt landskap, Burgenland. Installerade oss hos min farbror åt middag, "Ja här äter dom det mitt på dagen, typ vår lunch.", sedan in i bilen igen för att besöka lite vinbönder. Kom fram till Heinrich, dom visade oss sin vinfabrik, hmm den traditionella bilden av en vinbonde är nu i mitt huvud utsuddad, detta var en fabrik, men en sådan som verkligen vet hur man tillverkar ett gott vin.

Provning & kände hur ruset gjorde sig påmind igen, varm & glad.. ;)

Sedan tebax till bilen, hungriga, dax att hitta någonstans att äta, hmm kanske Ungern, sagt och gjort tog den andra vägen tillbaka mot min farbror, den som går via Ungern, då ringer min telefon.

Bilverkstaden ringde, villa bara kolla om det var ok att repa bilen för 8000, vafan skall man säga, ehh ja, måste ju ha en bil.

Hittade inget bra ställe i Ungern, så det blev ett vinutskänkningsställe i Österrike istället, där blev det ett helt gäng med vinflaskor, tappade räkningen efter ett tag, tur att vi hade chaffis med oss, mat - hausplatte, skratt och trevligt sällskap.

Hem, hmm vet inte riktigt vad klockan är, men vi tog oss hem till min farbror igen, där ytterligare ett par flaskor med rött tömdes; "asså väl hemma blir det ett par vita månader"".

Igen tappade minnet, vaknade upp i sängen, fast denna gång hade jag iaf inte ont någonstans.

Sedan kom nästa chock, bilverkstaden ringde igen, dom hade felsökt felkoden som uppdagades då dom gjorde servicen, 40 000 kronor korstar det, och nej går inte på någon garanti. Vafan skall man göra, ringde försäkringsbolaget, håller nu tummarna att dom kommer överens & att jag har en hel bil då jag kommer hem, förhoppningsvis utan att bli ruinerad, liksom liite fel tillfälle att lägga ut dom pengarna.

tisdag, april 06, 2010

Så är det.

Hausplatte & Blaufränkisch druvsaft

Vinprovning Heinrich

Salzburger vinet, 290€ flaskan, 1500 liter per år, då det är ett bra år.

Burgenland; Vinland

Nu på g till en vinodlare i Gols, Heinrich. Där vin och sedan hem över Ungern.

Frukosten avklarad; Burgenland i siktet

Blir vin mat och hmm ja kanske annat me, vem vet vad som finns bakom nästa hörne.

måndag, april 05, 2010

Fy fan; Idag mår jag skit!

Fan nu är det över mig igen, skypade just med mina barn och X:et var oxå med, gör så jävla ont att se henne, det väcker upp en massa minnen, fan vet om jag orkar hålla kontakten med skype, gör förjävla ont.

Dagen började bra, vaknade och kände mig utvilad och glad. Men efter skype sessionen brakade allt ihop, nu springer det i hela kroppen, brusar i huvudet och tårarna trycker på, det var saker som hon sa, som typ att hon klippt ner häcken, fixat och trixat med utemöbler mm, visst huset är ju hennes, men det gör förjävla ont att höra. Det var inte bara det, det var flera saker som lades på varandra, bara synen av henne, må bra, le & gosa med tjejerna, fan ont ont ont ont ont..

Skall det alltid vara så här, jag vill få ett slut på detta, orkar inte att fortsätta, nu vill jag bara hem gosa med mina tjejer och, ja tillbaka till jobbet & träningen. Måste komma tillbaka till mina rutiner, klarar inte detta, orkar inte att vara borta längre.

söndag, april 04, 2010

Festen är i full fart.


Ompabompamusik, vitsar, schnaps och glada miner.

Ont i kroppen & ett tomt hål i minnet

Fan tror att min höft har hoppat ur led. Nu framme vid nästa ställe som kommer att fylla en, redan fått i mig en schnapps. Hade inte tänkt dricka, men då det bjuds kan man ju inte säga nej. Snart startar musiken, skall ta det lite lugnare, vill komma ihåg, tappa minnet är fan läskigt, speciellt då man har en farsa som älskar att retas.

& telefonen är nu tillbaka. Najs

Vafan hände?!?

Vaknade upp, ont i sidan, kan knappt röra mig, tung i huvudet.
Försöker minnas, men det finns inga minnen kvar, helt tomt.
Fumlar efter telefonen, skall se om jag har några mess, nej supit bort den!

Nåja måste haft det roligt iaf, hoppas det, men fan nu mår jag inte alls bra, bakis så in i helvete, att man inte lär sig, schnaps,nja en kanske två men flera flaskor, inte alls bra..

Nu iväg till nästa fest, fan vet om jag orkar.