Snart midsommar; marinerat kött och fågelsång.

Imorgon e det midsommar, ser fram mot det, trist bara att man har beredskap, men & andra sidan e det liiiite roligare att öppna lönespecen nästa månad.

Skall fira högtiden med mina tjejer och med vänner plus "X". Känns faktiskt ganska bra trots allt som hänt.
Börjar nog sakta men säkert att plana ut i mina känslor, känner att jag faktiskt kan börja leva lite själv.
Hade någon frågat mig för ett par månader sedan så var allt svart, livet fanns det ingen direkt mening med och rädslan för ensamheten var stor och tung.

Fan det finns ett krön för allt, man mår inte piss hela tiden, trots det jobbiga; "- & tro mig, detta har varit den värsta delen hitills i mitt liv", så kommer livet & glädjen tillbaka till en.

För min del så har jag flytt en hel del den senaste tiden, föll tillbaka in i min tidigare dekadens, "Inte alkohol, det finns andra energifrigörare/flykter :(", men någonstans på vägen stannade jag upp, tittade på mig själv & såg vart det bar hän.

Bestämde mig för att leva istället för att fly & det ångrar jag inte nu, mår bra och bättre än på länge.

Till er alla, fan ha en bäst midsommar & en fet kram!

Årets första dopp.

GeoTagged, [N58.92405, W17.37997]

Bada loss med tjejerna, riktigt skönt, trots att man är en riktig badkruka.

Et tu brute!

Jag är en svår jävel, har alltid varit & troligtvis så kommer jag i fortsättningen att vara så.

Anledningen, hmm ja det finns många, vill/orkar inte gå in på dom just nu,
"Kanske en annan gång då det känns som rätt sak att göra",
men man kan säga att dom gjort mig svår att komma nära, in på livet eller vilken etikett man nu vill sätta på det.

Jag hade precis börjat att slappna av och sänka ner min gard något, "rätt riktning", precis då smäller det & jag blir av med familj, hem, kärlek & trygghet.

Heh låter kanske lite brutalt, men det var så det var.

Dom senaste månaderna har återigen gjort mig hård/svår, ingen kommer in, ingen får komma för nära!

Nu slickar jag mina sår, tycker lite synd om mig själv, försöker läka och lära mig av det som hänt.

Just det där med att lära; läxan jag lärt mig är väl då att inte släppa in någon igen, inte på samma sätt som innan, nästa gång måste jag hålla en viss distans!

Att falla lika djupt/hårt som jag gjort den senaste tiden; inte igen!!

Jag är hellre en svår jävel än en bruten dito!

Relax!

iOS4!!!!!

Vafan är du, vill kunna multitaska NU!!!!!
Blir fett lack varje gång jag lyssnar på Spotify & måste stänga ner för att kolla mail, etc!

Inga tårar idag, men en väldigt stor klump inom.

Nu är jag inte på ett bra ställe, klumpar sig i magen igen, dock inte lika starkt som innan men ändå, lik förbannat är sorgen och ångesten på väg in i mig igen. :(

Min dotter fyller 5 idag, igår hade vi kalas för henne, tillbaka på brottsplatsen "Huset", 20 ungar och ett väldans liv. Riktigt kul och mysigt, speciellt eftersom att jag inte sett mina tjejer på över en vecka.

På kvällen pratade jag och X:et, vår relation fungerar ganska så bra, men det gör fortfarande väldigt ont i mig, då jag ser henne påminns jag om hur mitt liv såg ut för bara några månader sedan, "Hmm, det har snabbat på sig, 6 månader + har förflutit!", jag saknar verkligen henne och det vi hade!

Stannade över natten, min lilla femåring skulle ju ha frukost och paket på sängen, det vill man ju inte missa.

MAO fick jag även en supermysig morgon, kramar pussar, paket & frukost; fan för en stund kändes allt som vanligt igen, vadå separation, har den verkligen hänt?!

Pang, tillbaka in i verkligheten, det är avslutningen på min helg som ställt till det för mig igen, det är den, så mysig och härlig, men samtidigt sååååå jäääävla smärtsam.

Inga tårar idag, men en väldigt stor klump inom.

På väg hem.

Då var denna helgen över, är helt paj. Lungorna håller på att säcka ihop, nu får det vara slut på rökandet.

Nu skall man sitta av 3 timmar på tåget, hasta hem, ta en dusch och sedan ner till tjejerna. Barnkalas idag, hon fyller 5.:) & snart får jag träffa dom igen. Längtar fett mycket.