Var är utgången; den gröna skylten lyser med sin frånvaro!

Vem är det jag försöker lura?

Det kommer inte att ordna sig, det kommer inte att bli bra, jag vill fan inte detta!
Känner hur jag faller djupare och djupare, vissa stunder som just nu håller jag krampaktigt kvar vid kanten utav sunt förnuft, men fingrarna orkar bara så länge innan krampen kommer tillbaka och fallet fortsätter.
Det är tungt nu, nu vet jag att det aldrig kommer att bli bättre, annorlunda än nu, men bättre än innan? Nej hur skall det kunna bli det!?

Just nu vill jag bara riva ner allt, sätta mig i ett hörn och se skiten brinna! Jag vill inte delta i denna fars, detta är inte en verklighet som jag valt, måste hitta en exit men den gröna räddningsskylten lyser med sin frånvaro, jag vill ut men är fast!

Allt man läser, allt man hör, allt säger att det blir bättre, men jag tvivlar fan på det, dom gångerna då jag känt mig bättre har varit under flykt. Hela tiden så har det legat latent under ytan, bara väntat på att flyktorken skall tyna bort, att verkligheten skall komma ikapp igen. Det är i verkligheten, vardagen, livet där jag är fast, bunden till skit som jag inte själv valt, eller jo indirekt, men utfallet av det är inte mina val, inte min önskan. Men jag är fast I skiten.

Måste hitta min exit!