Imorgon; nycklar och frihet?!

I huset, sista nätterna med gänget nu, imorgon skall jag hämta nyckeln till lägenheten, vet inte riktigt hur jag känner inför det, tror att det är en blandad känsla av rädsla och tomhet, den sista flytten kör jag under nästa helg.

Försöker att se positivt på det, men den känslan går inte att ta fram, letar efter den, men den glider undan hela tiden, vill få till så att flytten känns bra, att det blir en positiv laddning, en nystart som skall leda till ett bättre liv.

Men det går inte, hittar inte, fortfarande "lost", fortfarande tom, ledsen och bruten.

Det där med ett bättre liv har jag tänkt på en hel del, X:ets anledning till separationen var just det, hon ville bli lycklig, få ett bättre liv.
Nämen va fint då, hur i helvete kan man veta att gräset är grönare på den andra sidan, hur kan man bara lämna utan att ens försöka, frågar ni mig, så vet hon redan svaret, för henne är det redan klart, hon kommer aldrig att erkänna det!
Men jag vet, jag känner; jag är utbytt, slängd på tippen för någon annan.

Nej så är det inte, jag har inte träffat någon annan, jag älskar bara inte dig längre, vill leva själv och poppa runt som jag gjorde då jag var 20, fan och barnen, ja vill ha delad vårdnad, men då det är min tur, ja då får mamma/pappa eller mina systrar ha dom, för jag skall ju leva livet nu!

Just nu mår jag skit igen, hålet är djupt och mörkt, kommer att ta mig upp, men just nu,,,, fett jobbigt, klumpar, tårar, ensamhet och panik.

Fan att mitt liv skulle bli såhär!