In the belly of the beast.

GeoTagged, [N46.82487, W13.86421]

Sitter nu inne planet någonstans över Europa. Allt jag känner är vemod, smärta och tomhet. Vad har jag att komma hem till, livet som jag älskade finns inte längre, huset som var min trygga hamn är inte längre mitt. För mig börjar nu ett nytt liv, men jag får inte själv välja, för mig kommer det att bli tomt och ensamt. I denna soppa så är det jag som förlorar allt medans för den andra (X:et) sidan lever livet på i samma trygga hamn, omgiven av människor som älskar, tar hand om och finns där som stöd.
För mig finns ingen, inte där mina tjejer finns, det kommer att vara jag och dom, mina 2 älsklingar.

Kolla på mig, sjunkigt ganska lågt nu, men jag tycker inte synd om mig själv, det är så här jag känner just nu, det är så här jag har mått dom senaste veckorna, tiden iväg från familjen har fått mig att inse, känna vad som faktiskt har hänt & hur min närmsta framtid kommer att se ut.

Snart bara 1 timme kvar innan jag åter är på Svensk mark, jag hoppas på att dom är där för att möta mig, hoppas också att jag lyckas hålla kvar tårarna, just nu är det väldigt svårt. Nu vill jag inget hellre än att dyka mer med huvudet i min händer och släppa på trycket, men det skulle väl skrämma skiten ur min granne, låter bli.

Så har mina senaste 2 veckor sett ut, inte kunnat lätta på trycket, byggt upp, och samlat på mig skiten. Jag har haft bra stunder också, ganska många faktiskt, det kanske har synts med, men djupdykningarna har kommit oftare och tätare, dom senaste 3 dagarna har nästan präglats helt av det. Jävla skit att man måste må så här, men det kanske är priset man får betala för att ha haft ett bra liv dom senaste 8:a åren. Kanske är det ett kvitto på att lämmnar något bra? Sorglig tanke, men fan så är det, det var mitt liv, och nu skall någon annan leva det istället för mig.

Det finns ett par människor som har kommit att betyda mycket för mig, speciellt en.

Tack det är ni som bär mig då allt är mörkt.

Nej nu måste jag sluta, snart dax för landning, vi är visst tidiga.
Att skriva av mig lite tankar och känslor, har tagit bort dom värsta topparna, en terapi metod icke att föringa.