Morgonångest.

Imorse sa jag inte hejdå, svarade inte heller på tilltal.
Vaknade som vanligt upp runt 4:a snåret, kunde inte sova, ångesten kom krypande, sitter nu på jobbet med klumpen i magen, illamåendet tränger sig på & jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen, eller hur jag skall ta mig ur detta.

Det som ekar i mitt huvud just nu är:

- "Jag är inte kär i dig!"

Fan önskar att jag kände likadant, kanske om jag kan hata istället. Nej vafan är det jag sitter och tänker, inte fan kan jag hata, det går ju inte.

En annan sak, dom mörka tankarna är tillbaka, det var en som står mig väldigt nära som en gång sa,

- "Man vill inte ta livet av sig, man orkar bara inte leva."

Vet precis nu vad personen menade, det är precis så jag känner.

Tur att jag är så jäkla feg.