Aj då har precis vaknat upp med den fetaste ångesten.
Igår fick mig verkligen att tänka. Fan allt är ju mitt fel, skulle inte ens kunna älska en som mig själv, inte nu då jag vet hur jag verkligen är.
Hemskt att inse, min älskade har verkligen fått lida.
Måste hem, måste till hennes famn för att på något sätt förklara få förståelse och kanske till och med förlåtelse.
Jag vill till dig, ta mig tillbaka till ditt hjärta.
Älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar