Har varit borta ett tag, har inte orkat skriva, lusten försvann, kanske beror det på att förra veckan bestod mest av flyttförberedelser och annat jobbigt.
I helgen var det iaf dags, flyttade ut mina saker från huset, mest kläder och tekniska prylar, möbler lämnade jag, ville/orkade inte ta med något.
Sov för första gången i den nya bostaden natten mellan lördag och söndag, kändes väl sådär, vaknade tidigt & i vanlig ordning helt omöjligt att somna om.
Som tur var så hade jag min mamma och hennes man till hjälp, dom hade kommit upp från sin stad till min, tagit med stora bilen fylld av saker. (Tack!)
Hela helgen har jag haft personer som jag tycker om vid min sida, men igår kväll var alla borta, ensam satt jag där i lägenheten, nu blev plötsligt allt verkligt.
Den där sörjan som jag klampat runt i dom senaste fem månaderna klarnade helt plötligt upp, försvann och allt blev verkligt.
Fan va tungt, ensamt och tomt mitt liv kändes, den känslan har fortfaranade inte lämnat mig, den hänger kvar, försöker tänka rationellt, slå bort, men just nu klarar jag inte det.
Nu vill jag bara ta mitt pick och pack & dra, lämna verkligheten och förflytta mig tillbaka i tiden, tillbaka för att laga det som gick sönder.
Just nu klumpar det sig i min mage, jag är rädd att jag inte klarar detta, det är iaf dom tankarna som rusar i mitt huvud, just nu vantrivs jag där jag befinner mig!
Men det kanske bara är nu.
Det är bara nu. Du behöver landa. Låt det ta tid. Det är ok att må dåligt, världen är konstruerad så. Som tur är så är de perioderna man mår dåligt kortare än de perioder när man mår bra. Åtminstone om man är i övrigt frisk. Håll ut, och fortsätt omge dig med människor du tycker om. Och sysselsätt dig.
SvaraRaderaLycka till!
Kram!