Tillbaka, ute ur det mest jobbiga, en skön men ändå tom känsla sträcker sig över mig, kan inte riktigt finna ro, men som sagt ångesten & paniken är nu långt borta.
För mig är det som att vakna upp ur en mardröm, precis i anslutning till drömmen så kommer man ihåg känslan, vad som snurrade i huvudet, medan tiden rinner på så distanseras jag till känslan och minnena av mina snurrande tankar försvinner.
Tillslut så kan jag inte längre känna det som var så verkligt, jag vet att jag var där, men kan inte minnas hur det känns & tur är väl kanske det.
Men en sak vet jag, det är fett jobbigt då man är där & fett skönt att inte behöva vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar