Elden knastrar och värmer upp min rygg, för första gången på väldigt länge sitter jag i fåtöljen med benen hängandes över ena armstödet, kollandes på tv.
Tjejerna sover, dom var så sjukt trötta av dagens äventyr, så dom somnade innan boken var slut, Aristocats.
Nästan så att jag somnar av att läsa den, som med manboy, att dom aldrig tröttnar, var det så?
Lite tungt var det då den minsta saknade sin mamma och började prata om familj.
- dtr: Mamma är min familj.
- jag: Och jag är din familj,
- dtr: Nej pappa är inte min familj.
- jag: Vad då, var är pappas familj?
- dtr pekandes på tv'n: Där! Och vi skall åka dit ibland.
Igår sa Isolde till mig att hon inte ville vara mitt barn längre... Men. De tänker inte på det, och det menar det inte heller.
SvaraRaderaMm, vet. Men likt förbannat hugger det som fan då man får höra det.
SvaraRaderaMen senare fick man ett. Jag älskar dig. :)